Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burgoyne, John - Burgsvik - Burgteatern (Hofburgtheater) - Burgund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Burgsvik—Burgund
164
Burgteatern i Wien.
B. blev 1856 baronet och vid sin avgång 1868
fältmarskalk.
Burgsvik, hamnplats, stationssamhälle och
badort på Gotlands s. v. kust, öja socken.
Burgteatern (Hofburgtheater), Wiens
förnämsta, förut av kejsaren underhållna
dramatiska scen, efter revolutionen 1918 statsteater,
intill 1888 inrymd i det till Hofburg stötande gamla
bollhuset. Den nya B., Sempers och Hasenauers
praktbyggnad i rik senrenässans vid Franzensring
för över 1,500 åskådare, invigdes 1888. B. leder
sitt ursprung från 1741, då bollhuset på Maria
Teresias befallning inrättades till opera och
skådeplats. Ombyggnaden till verklig teater skedde
dock först 1748—56. Intill 1752 uppfördes
italiensk opera och tyskt skådespel, 1752—72
spelade franska skådespelare i B., som 1776 av
Josef II definitivt gjordes till ett hem för den
tyska skådespelarkonsten. 1826 lades teatern helt
under hovförvaltningen och fick den fasta
organisation och rikt understödda, privilegierade
ställning, som gjorde det möjligt för Heinrich
Laube, chef 1849—67, att föra B. fram till den
ledande platsen bland tyska scener. Av Laubes
efterträdare fullföljde i synnerhet Franz
Dingel-stedt, chef 1870—81, hans konstnärliga gärning.
Under Dingelstedts tid ägde B. en stående
klassisk och modern repertoar av över 150 stycken.
Andra betydande ledare för B. ha varit Adolf
Willbrandt (chef 1881—87) och Max
Burck-hard (chef 1890—98). Den direkta ledningen av
det konstnärliga arbetet har mestadels handhafts
av bland de främsta manliga artisterna utnämnda
regissörer. B:s glanstid infaller mellan mitten
och slutet av 1800-talet. Se arbeten om B. av
Laube (2: a uppl. 1891), Wlassack (1876),
Teu-ber (1896), Lothar (1900) och Minor (1921). —
Under 2:a världskriget lades den praktfulla
teaterbyggnaden i spillror dec. 1944 genom allierade
flyganfall mot Wien.
Burgu’nd (ty. Burgund, fr. Bourgogne}, om
folkvandringstidens germanska burgunder
(se d. o.) erinrande namn, som på skilda tider
burits av skilda områden i nuv. Frankrike,
Schweiz, Tyskland, Belgien och Nederländerna.
1) Burgundernas rike vid Rhen (lat.
Regnum burgundionum), se Burgunder.
2) B. el. Burgundernas rike i Savojen,
Schweiz och vid Rhöne (lat. Regnum
Burgundiae el. Regnum burgundionum), se Burgunder.
3) Konungariket Provence el. B. (lat.
Regnum Provinciae seu Burgundiae), stundom
även kallat Arelat, Cisjuranska B. el.
Nedre B., grundades 879 av Karl den skalliges
svåger greve Boso av Vienne (d. 887), som
förmådde stormännen att välja honom till
konung. Han nödgades 882 erkänna Karl den tjocke
som länsherre över sitt rike, som omfattade
Provence, Dauphiné, södra Savoj en och landet
mellan Saöne och Jura. Bosos son Ludvig den
blinde, konung 890, sedermera även
langobar-dernas konung, kröntes 901 till kejsare. Efter
hans död förenades riket 933 med Transjuranska
B.
4) Konungariket övre B. el.
Transjuranska B. (lat. Regnum jurense el. Burgundia
transjurensis) grundades 888 av en ättling till
huset Welf, hertig Rudolf (d. 912), som med
bifall av stormännen antog konunganamn. Detta
B., länspliktigt under kejsaren, omfattade norra
delen av Savojen samt Schweiz mellan Reuss och
Jura. Sonen Rudolf II, 921 även
langobar-dernas konung, avstod 933 sina länder i Italien
åt Hugo av Cisjuranska B. och fick då i utbyte
detta rike.
5) Konungariket B. el. Arelat (lat. Regnum
Burgundiae el. Regnum arelatense) uppstod 933
genom förening av Cisjuranska och Transjuranska
B. (se ovan). Namnet Arelat fick det efter
huvudstaden Arelate (även Arelas, nu Arles). Rudolf
II efterträddes som konung 937 av sonen Konrad
(d. 993). Dennes son Rudolf III (reg. 993
—1032 fick av sin systerson kejsar Henrik
II hjälp att kuva upproriska vasaller och
testamenterade av tacksamhet sitt rike till Tyskland.
Kejsar Konrad II inryckte 1033 i landet och
kröntes i Genève 1034. Stormännen fortforo
emellertid med sina inbördes fejder, och
förbindelserna lossnade. B. sönderföll efter hand i en
mängd självständiga herrskap (grevskap,
ärke-och biskopsstift m. m.), vilka alla, utom den
schweiziska delen, införlivades med Frankrike.
6) Frigrevskapet B., Palatinatet
B. el. H ö g-B. (fr. Franche-Comté, ty.
Frei-grafschaff), se Franche-Comté.
7) Hertigdömet B. (fr. Bourgogne) el.
Nedre B. upprättades 884 av Bosos av Vienne
bror, Rikard, greve av Autun (d. 921), som
av Karl den enfaldige fick titeln hertig av B.
Detta B. begränsades i n. av Champagne och
Lothringen, i ö. av Franche-Comté, i s. av Bresse
och Beaujolais, i v. av Bourbonnais och
Niver-nais. I början av 1000-talet kom B. i den
kape-tingiska ättens händer och förlänades 1032 av
konung Henrik I till hans bror Robert, stamfader
för äldre huset B., vars huvudlinje utdog
1361. (En ättegren regerade i Portugal 1095—
1383). B. indrogs då som herrelöst län av Johan
av Frankrike, som dock förlänade det 1363 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
