Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bulgariska litteraturen - Bulgariska språket - Bulgarisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131 Bulgariska språket—Bulgarisk konst 132
författare. Han har haft banbrytande betydelse
för b.
Den följande bulgariska poesien är icke lika
uteslutande nationell och patriotisk som den
tidigare utan återspeglar allmäneuropeiska
kultur-och smakriktningar (realism med stark social
tendens, symbolism, nietzscheanism, utländska
reseminnen i poetisk form o. s. v.). A1 e k o
Konstantinov (1864—97) var en skald,
som dock ej hann infria de stora löften hans
företrädesvis satiriska förstlingsalster lovade.
Stojan Michajlovski (1856—1927) var
uppburen såsom balladförfattare och
reflexions-lyriker (”Suspiria de profundis”). Petko
Slavej-kovs son Penco Slavejkov (1866—1912),
förut påverkad av Heine, gav med sitt epos
”Sången om blodet” (med ämne från 1876 års
resning) ny väckelse åt den nationella poesien och
var under sina sista årtionden den litterära
centralgestalten. Petko Todorov (1879—1916)
var en fin stilist. Hans prosadikter hämta motiv
bl. a. från lantlivet och legendlitteraturen. Sociala
problem behandlas i hans dramer. K i r i 1 H r
i-stov (f. 1875) har gjort en god insats som
lyriker. Peju Javorov (1877—1914) visade
i sina extatiska kärleksdikter en dragning åt
symbolismen, vilken blev mera märkbar hos hans
efterföljare. Särsk. kommer denna till uttryck hos
Geo Mi lev (1884—1925). Mot symbolismen
vända sig yngre poeter som D. Panteleev (f.
1905), A. Dalcev (f. 1904) och N.
Furnad-z i e v (f. 1903), vilka i stället kräva ett realistiskt
betraktelsesätt. Prosaförfattare, som främst
inspireras av bondelivet, äro Elin-Pelin (f. 1878),
som med frisk realism skildrar Bulgariens natur
och folk, Jordan Jovkov (1884—1938), vars
roman ”Gården vid gränsen” (sv. övers. 1947)
återger brytningarna mellan äldre och nyare
generation, och Angel Karalijcev (f. 1902),
som i sina berättelser behandlar motiv ur
landsbygdens liv. Ett flertal författare ha skildrat
stadslivet och den moderna människans liv. Bland
dem må nämnas Ana Kamenova (f. 1894),
som skrivit den lyriska romanen ”Haritinas synd”.
En fantasifull och humoristisk författare är
Cavdar Mutafov (f. 1889). Niko la j
Rajnov (f. 1889), tillika konsthistoriker och
prof., behandlar med förkärlek mystikfyllda
me-deltidslegender. Stefan Kostov (f. 1879) är
en dramatiker, som haft stor framgång med sina
komedier även utanför Bulgariens gränser.
Litt.: M. Ehrenpreis och A. Jensen,
”Bulgarerna” (1918; i serien ”Nationernas bibliotek”);
H. Sköld, ”Moderna bulgariska diktare” i Vår
Tid VIII (1923); G. Obresjkov i ”Europas
litteraturhistoria 1918—1939”, red. av A. Lundkvist
(1946). _
Bulgariska språket talas av omkr. 7 mill.
människor, bosatta i Bulgarien och dess
grannländer. Med serbiskan (i vidsträckt mening)
och ryskan bildar bulgariskan den sydöstliga
grenen av den slaviska språkfamiljen. Fullt skild
från Balkanhalvöns serbiska dialekter, framträder
den i bibelöversättningar och liturgiska skrifter
från 1000-talet som den äldsta kända
represen
tanten för slaviskt språk över huvud. Medan
den i denna form (fornbulgariskan)
förblev kyrkospråk för alla slaver av grekisk
ri-tus, utvecklade den sig på 1100—1300-talet och
framträder i litteratur från denna tid som m
e-delbulgariska. Med det politiska beroendet
av turkarna (sedan slutet av 1300-talet) följde
kulturell träldom under den grekiska hierarkien,
som hänsynslöst bekämpade alla yttringar av
det nybulgariska språket och litteraturen.
Först på 1800-talet har bulgariskan ånyo
framträtt som litteraturspråk, fotat förnämligast på
de östliga dialekterna. Det lider som sådant av
en bristfällig ortografi (i cyrillisk skrift) och
av ett överflöd på turkiska och grekiska
lånord, vartill det från mitten av 1800-talet starka
inflytandet från Ryssland lagt många ryska. —
Bland nybulgariskans egendomligheter märkas:
bruket av bestämd slutartikel i nomina (t. ex.
gradatu, staden, av gradü, stad, slavjanskitè
plemena, de slaviska stammarna, av slavjanski,
slavisk), substantivens böjning med preposition
(t. ex. na bascata, faderns el. åt fadern, av
basca, fader), infinitivens omskrivning med finita
former (t. ex. azü moza da c akam, jag kan
vänta), futurets omskrivning med sce och finita
former (ni sce idemü, vi skola gå; sce är en
stelnad form av ett verb, som betyder vilja).
Litt.: Leskien, ”Handbuch der altbulgarischen
Sprache” (6:e uppl. 1922); språkläror i
forn-bulgariska av Leskien, Vondråk, Los, Diels m. fl.;
i nybulgariska: Weigand, ”Bulgarische
Grammatik” (2:a uppl. 1917); Scepkin, ”Ucebnik
bolgar-skago jazyka” (1909); S. Mladenov, ”Geschichte
der bulgarischen Sprache” (1929). —
Ordböcker: bulgarisk-rysk av Duvernois (1885—89;
med accentuering), bulgarisk-fransk av Marcov
(1898), bulgarisk-tysk av Weigand,
”Bulgarisch-deutsches Wörterbuch” (3:e uppl. 1922).
Bulgarisk konst. Av byggnadsverk från det
första bulgariska rikets tid äro blott få rester
bevarade, såsom de imponerande palatsruinerna
på platsen för den forna huvudstaden Pliska
och ruiner efter stora, basilikalt anlagda kyrkor
där samt i Prespa och Ochrid, vilka påminna
om syriska och armeniska kyrkobyggnader.
Skulpturfragment från olika ruiner vittna också om
påverkan från orienten; vissa motiv peka tillbaka
på sasanidisk och medelbart på babylonisk konst.
Ett bysantinskt inflytande gjorde sig efter hand
gällande; sedan bulgariska riket 1018 införlivats
med det bysantinska samt även under det andra
bulgariska rikets tid är den bulgariska konsten i
huvudsak att betrakta som provinsiell bysantinsk
konst. Med stark konservatism har den liksom
den ryska konsten och i former, som ofta starkt
påminna om dennas, efter bysantinska rikets fall
i blygsam skala uppburit dess traditioner i fråga
om kyrklig arkitektur och kyrkligt måleri; under
turkiska tiden förekom knappast någon profan
bulgarisk konst. Det, som på detta område
fram-bragts efter Bulgariens frigörelse, har visserligen
stundom utformats i anslutning till den
bysantinska traditionen men har dock i huvudsak bestämts
av västeuropeiska förebilder, som också i vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
