Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brändström, 2. Elsa B.-Ulich - Brändö - Brändön - Brändö villastad - Brännare - Brännberg - Brännboll - Bränneri - Brännflaska, brandflaska - Brännfors - Brännförgyllning - Brännglas, Brännlinje - Bränngrund - Brännhår - Bränning (våg) - Bränning (brand) - Bränninge - Bränningssimning - Brännjärn - Brännkyrka - Brännmanet - Brännmaterial - Brännmärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51 Brändö—Brännmärkning 52
städer och skapa förvärvsmöjligheter för
kvar-hållna fångar, varvid hennes huvudkvarter länge
var Krasnojarsk. Genom att anslå hela
behållningen av sin skildring ”Bland krigsfångar i
Ryssland och Sibirien 1914—1920” (4 uppl. 1922)
och av en föreläsningsfärd i U.S.A. jämte en del
särsk. erhållna gåvor kunde hon 1922 inköpa
kuranstalten Marienborn i Sachsen och
lantegendomen Schreibermühle i Brandenburg för att
där inrätta ett arbetssanatorium för fysiskt och
psykiskt brutna hemkomna krigsfångar. Hon
insamlade även medel till ett större barnhem,
Neu-sorge i Sachsen. Då nazisterna kommo till
makten, flyttade hon och hennes make, som var
socialdemokrat, till U.S.A. Även under 2:a
världskriget verkade B. för att bringa hjälp till de
krigshärjade länderna. B. blev hedersdr vid
Uppsala, Königsbergs och Tübingens univ. B. erhöll
1946 (som förste svensk) Prins Carl-medalj en. —
Litt.:. Elsa Björkman-Goldschmidt, ”E. B.”
(1932, 3:e uppl. 1933); Ulla Isaksson, ”En svensk
samarit i Sibirien. E. B.” (1945); H. Neander,
”Så minns jag E. B.” (1949).
Brändö, skärgårdssocken på ö. Åland, Ålands
län; 90,7 km2, 1,200 inv., svensktalande. Den
består av skär och holmar, som sakna barrskog.
Fiske.
Brändön, fiskeläge i Nederluleå socken i
Norrbotten.
Brändö villastad, kommun i Nylands län,
Finland, som 1946 inkorporerades med Helsingfors.
Brännare. 1) Tekn., se Acetylenbelysning,
Fotogenkök, Gasbrännare, Gaseldning, Lampa och
Oljeeldning.
2) Krigsv., se Brännflaska.
3) Sjökrigsv.., se Brandskepp.
Brännberg, statlig försöksträdgård i överluleå
socken, Norrbottens län.
Brännboll, äldre benämning på den bollek, som
nu kallas rundboll.
Bränneri, se Brännvinsbränning.
Brännflaska, brandflaska. Under 2 :a
världskrigets tidigare skede användes, särsk.
inom finska armén, innan pansarvärnsvapen för
närstrid hunnit införas, s. k. brännflaskor, ofta
av provisorisk konstruktion för bekämpning av
stridsvagnar. Flaskorna voro fyllda med
lättan-tändlig olja och utrustade med tändare. De
kastades så, att de gingo sönder på lämpligt parti
av stridsvagnen, varvid brännvätskan antändes. I
bästa fall antändes stridsvagnens bränsleförråd.
Brännfors, industrisamhälle i Byske kommun
i Västerbotten.
Brännförgyllning, se Förgyllning.
Brännglas, Brännlinje, se Lins.
Bränngrund, en under 1600- och 1700-talet
använd, hård och seg etsningsgrund, beredd av
harts med lin- el. nötolja. Efter att ha anbragts
på plåten intorkades b. över eld och inröktes i
varmt tillstånd.
Brännhår, se Hår.
Bränning. Våg, som skummande bryter mot
strand el. grund, som ligger i el. strax under
vattenytan. B. uppstår genom att vågor, som
komma inrullande från djupet, bli hindrade i sin
rörelse framåt, så att de efterföljande vågorna
alltjämt upphinna de föregående. De sålunda på
varandra upptornade, av skum överhöljda
vattenmassorna kunna nå en höjd av över 60 m, och
den styrka, med vilken de slå mot klipporna, är
utomordentlig. Även den klippa el. det grund,
som åstadkommer vågbrytningen, kallas b.
Bränning. 1) Lantbr., en i äldre tider allm.
nyttjad metod vid nyodling av jord till åker,
varvid dels buskar och annan vegetation, dels
det övre jordlagret avbrändes.
2) Med., se Kauterisation.
Bränninge, gods i n. ö. Södermanland, 7 km s.
om Södertälje, Tveta socken. 621 har, därav 171
har åker. Tax.-värde 703,000 kr. Var från slutet
av 1600-talet till 1800-talets slut järnbruk. Nuv.
ägare ingenjör B. Lundström.
Bränningssimning, se Surfing.
Brännjärn, se Kauterisation.
Brännkyrka, den till areal och folkmängd
största församlingen i Stockholm; 41 km2,
111,060 inv. (1950). B. utbreder sig s. v. om
stadsdelen Södermalm och skiljes från denna
genom Ärstaviken; till B. hör även Reimersholme.
B., som före 1931 även innefattade nuv. Enskede
förs., inkorporerades 1913 med Stockholm. Nuv.
antalet stadsdelar är 24. B. har under senare år
utvecklats mycket snabbt. Nya områden ha
öppnats för bebyggelse och äldre ha utvidgats, t. ex.
i Hägersten, Västberga, Årsta, Reimersholme,
Midsommarkransen, Aspudden och Långbro. På
Reimersholme samt inom Liljeholmen, Gröndal,
Aspudden, Midsommarkransen, Västberga och
Älvsjö finnas flera betydande industriföretag.
Stockholms stad har ett sinnessjukhus i Långbro
samt ett upptagningshem för barn,
Nybodahem-met, i v. Årsta. Förutom den äldre sockenkyrkan
finnas kapell i Aspudden och Mälarhöjden. Genom
B. går stambanan vid Älvsjö station, där
Nynäsbanan anknyter. Spårvägslinjer ha från
Slussen i Stockholm dragits ut till Gröndal,
Midsommarkransen, Mälarhöjden och örby; de
kompletteras med ett antal busslinjer.
Vid B. stod i juli 1518 en strid mellan
Kristian II :s trupper, som belägrade Stockholm,
och en svensk allmogehär under Sten Sture d. y.,
vilken sökte undsätta huvudstaden. Svenskarna
vunno en dyrköpt seger, men Kristian kunde
likväl fortsätta belägringen av Stockholm. I
striden uppges det svenska huvudbaneret ha förts
av den unge Gustav Eriksson (Vasa).
Brännmanet, se Manetdjur.
Brännmaterial, se Bränsle.
Brännmärkning, straff, som består i att ett
märke inbrännes på förbrytarens kropp. B.
förekom redan hos forntidens romare och fick under
medeltiden vidsträckt användning. Det var på en
gång kroppsstraff och skamstraff, och märket
tjänade som igenkänningstecken, om den straffade
ånyo begick brott. I flera länder bibehöll sig b.
långt in på 1800-talet. Även i Sverige har b.
utövats, om ock i undantagsfall, och upptas som
tjuvnadsstraff i bjärköarätten. — B. med gårdens
el. ägarens bomärke å boskap el. husgeråd brukas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
