Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahe, 2. Erik - Brahe, 3. Gustaf - Brahe, 4. Magnus - Brahe, 5. Abraham - Brahe, 6. Ebba - Brahe, 7. Per d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Brahe
686
rike blev B. hovmarskalk hos Sigismund och
legat vid konungavalet i Polen 1587; s. å.
riksråd, följde han som överste hovmästare
konungen till Polen och blev 1591 katolik. Jämte
brodern Gustaf förordnad 1594 till ståthållare över
Stockholm med Uppland och Norrland, drog han
sig 1595 tillbaka på grund av slitningar med
hertig Karl. Han deltog på Sigismunds sida i
slaget vid Stångebro men försonade sig med
hertigen och satt vid riksdagen i Linköping 1600
i den kommission, som dömde rådsherrarna. B.
återvände därefter till Polen och fråndömdes
sitt grevskap. Han var en rikt begåvad men
ovanligt sedeslös natur, vilket gjorde hans äktenskap
med hertiginnan Elisabeth av
Braunschweig-Lü-neburg i hög grad olyckligt. B. dog i Danzig.
Hans dagboksanteckningar, skrivna med
chifferskrift, ha påträffats och refererats av S. Tunberg.
3) Gustaf B., den föreg:s bror, greve,
statsman (1558—1615). Han var hovjunkare 1587
och kammarherre 1593 hos Sigismund, som han
följt till Polen och vars förtrogne han blev.
Sigismund insatte 1594 B. och hans bror Erik som
ståthållare på Stockholms slott, men B. blev ovän
med hertig Karl och kunde ej heller samarbeta
med brodern. 1598 var han i Sigismunds följe i
Sverige, som han lämnade för alltid 1599; blev
senare polsk fältmarskalk. B. är mest känd för
sin åtminstone i början besvarade kärlek till
prinsessan Anna, Sigismunds syster, men något
giftermål blev ej av. B. dog i Danzig.
4) Magnus B., den föreg :s bror, greve,
riksdrots (1564—1633). Han var kammarherre
hos Sigismund 1590—94 men från 1597 hertig
Karls trogne anhängare och hans ombud vid
underhandlingarna efter Stångebroslaget 1598.
Han satt 1600 i domstolen över rådsherrarna i
Linköping, följde Karl till östersjöprovinserna
och erhöll s. å. Visingsborgs grevskap. Riksråd
senast 1602, blev B. riksmarskalk 1607 och
underhandlade med polackerna 1608. Gustav Adolf
gjorde honom till riksdrots 1611 och 1612 till
landshövding i Småland. 1614 blev B. Svea
hovrätts förste president och inlade som sådan stora
förtjänster om rättskipningens utveckling.
5) Abraham B., den föreg:s bror, greve,
riksråd (1569—1630) Han begav sig 1598 till
Polen, följde s. å. Sigismund till Sverige och förde
hans huvudbanér i slaget vid Stångebro.
Försonad med hertig Karl, satt B. 1600 i Linköping
i domstolen över rådsherrarna, blev s. å.
ståthållare i Norrland, 1602 hovråd och lagman i
Västmanland och Dalarna och räknades kort
därefter ss. riksråd. B. var en kunnig, redbar och
ansedd man. Den berömda ”A. B:s tidebok”,
innehållande dagboksanteckningar, utgavs 1775 av
S. Loenbom samt 1920—21 av C. M. Stenbock.
6) Ebba B., dotter till B.4), grevinna (1596
—1674). Hovfröken hos änkedrottning Kristina
1611, väckte hon uppseende genom sin skönhet,
och den unge Gustav Adolf förälskade sig
häftigt i henne, vann hennes genkärlek och begärde
1613 hennes hand. Änkedrottning Kristina
motsatte sig dock obevekligt deras giftermål.
Skils
mässa och övertalning
förmådde henne och
konungen att uppoffra
sin böjelse, och 1615
bröts förbindelsen.
1618 blev hon gift
med riksmarsken och
general fältherren
Jacob De la Gardie,
hade med honom 14
barn och blev änka
1652. Som sådan
styrde hon med kraft sina
gods och gårdar och
nedlade stora kostna-
der bl. a. på dyrbara konstsaker. Hennes
brevväxling med Gustav Adolf är senast utg. av C.
M. Stenbock. — Litt.: W. Karlson, ”Ebba B:s
hem” (1943).
7) P e r B. d. y., son till B.5), greve, riksdrots
(1602—80). Kammarherre hos Gustav II Adolf
1626, var B. hans följeslagare i de preussiska
fälttågen, blev 1628 överste för Smålands
regemente till häst och tjänstgjorde som
lantmarskalk vid 1629 års riksdag och 1630 års
utskottsmöte, varmed han vann inträde i riksrådet. I
tyska kriget var han med vid Würzburgs
intagande 1631; som krigare visade han då och
senare manligt mod och militärisk förmåga. Från
jan. 1632 verkade han i rådet och hovrätten i
Stockholm men sändes efter Gustav Adolfs död
till Tyskland, där han biträdde Axel Oxenstierna
i hans ställning som Sveriges legat. Vid
avslutandet av stilleståndet med Polen 1635 var B.
huvudman för den svenska legationen. Det hopp
han gjort sig om riksdrotsvärdigheten efter sin
farbror greve Magnus’ bortgång blev sviket,
och under 1630-talet tillhör B. Oxenstiernornas
motparti i rådet, där han mot rikskanslern stred
för de grevliga anspråken och de adliga
privilegiernas fulla tillgodonjutande. Hans obekväma
opposition var jämte hans otvivelaktiga duglighet
orsak till hans utnämning till generalguvernör i
Finland — en syssla, som han innehade i två
omgångar (1637—41 och 1648—54) och skötte med
nit och framgång. Genom honom upprättades
1640 Åbo akademi, som i B. fick sin förste
kansler. Vid Gabriel Oxenstiernas död nådde B.
genom rådets val och efter lottkastning det åtrådda
riksdrotsämbetet, som gjorde honom till det
svenska rättsväsendets främste målsman under flera
årtionden. Genom 1660 års regeringsform fritogs
drotsen från presidentskapet i Svea hovrätt och
fick i stället uttryckligen inspektionen över
rättskipningen i hela riket; till de följande åren hör
grundläggningen av nedre justitierevisionen. I
allmänna lagen avvisade B. icke enskilda
förbättringar men fann en genomgripande
omarbetning vådlig för dess myndighet och för adelns
rättigheter.
Hos drottning Kristina stod B. i större ynnest
än Axel Oxenstierna, men något starkare
politiskt inflytande vann han icke; dock såg han med
sorg och oro hennes tronavsägelse. Full enighet
rådde mellan drotsen och Karl X Gustav vid
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
