Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brahe, 1. Tyge (Tycho, Tyko) - Brahe, 2. Sofie - Brahe, svensk ätt - Brahe, 1. Per d. ä. - Brahe, 2. Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
Brahe
684
nya stjärnan i Cassiopeia. Han vistades 1575
någon tid i Hessen men återkallades till
Danmark 1576 av Fredrik II, som lämnade honom
ön Ven i förläning och gav honom ett rikligt
underhåll. På Ven uppförde B. de båda
obser-vatorierna Uranienborg och Stjärneborg, som
han försåg med en storartad instrumentell
utrustning. På gr. av misshälligheter, som åtm.
delvis hade sin orsak i B:s personlighet, lämnade
han 1597 landet med sina instrument. 1599
kallades han av Rudolf II till kejserlig
astronom i Prag, och där vistades han till sin död,
i sina arbeten understödd av sin snillrike
lärjunge Kepler. — B. har sin största betydelse
för astronomien däri, att han bragte
observa-tionskonsten till en förut ej anad fulländning,
dels genom nya och förbättrade instrument, dels
genom bättre bearbetning av sitt
observationsmaterial. Ur detta härledde Kepler sina
berömda lagar. I sin uppfattning av världssystemet
tog B. avstånd från Kopernikus och uttalade
den åsikten, att solen och månen kretsa
omkring jorden, som är alltets medelpunkt, samt
att Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och
Satur-nus röra sig kring solen. — Uranienborg och
förmodligen också Stjärneborg nedrevos något
tiotal år efter B:s död. 1929 anlades på Ven
ett B.-museum, och 1946 avtäcktes på ön Ivar
Johnssons B.-monument. J. L. E. Dreyer utgav
1913—29 på uppdrag av Det danske
litteratur-selskab B:s samlade verk i 14 bd. — Litt: J.
L. E. Dreyer, ”Tycho B.” (1891); W. Norlind,
”Ur T. B:s brevväxling” (1926).
2) S o f i e B., den föreg:s syster (1556—1643).
Hon var en högt begåvad renässanskvinna, väl
bevandrad i naturvetenskaperna, och biträdde sin
bror i hans arbete. Gift 1577—88 med Otte Thott,
trolovad som änka 1590 med Erik Lange, som
flydde ur landet och råkade i elände på grund
av guldmakeri; de gifte sig 1602. Efter Langes
död återvände hon till Danmark och ägnade sig
åt studiet av adelns genealogi. Hennes berömda
släktbok finns i Lunds univ: s-bibliotek. Biogr.
av L. Weibull i Hist. Tidskr. för Skåneland 1904.
Brahe, Sveriges första greveätt (vapen: två
svarta vingar i gyllene fält), kan ej ledas längre
tillbaka än till 1400-talets mitt. På vapenlikhet
grundade teorier om ättens
härstamning från
upplandslagmannen Birger Persson, heliga
Birgittas fader, el. väpnaren
Magnus Plata avvisas av den
moderna forskningen. Äldste
kände stamfadern var
sörmlandsväp-naren Magnus Laurens-
s o n, gift 1439 el. 1440 med J o h a n n e B.,
dotter till den danske väpnaren T o r k i 1 d
Brahe (Bragde) och änka efter riksrådet
Knut Karlsson (örnefot) till Tärna i
Södermanland. Sonen, väpnaren Peder Magnusson,
häradshövding i Oppunda härad, ärvde Tärna,
där även fadern bott utan att äga det, och
upptog mödernenamnet Bragde. Namnets
stavning varierar och stadgas först under 1600-talets
förra hälft till Brahe. Peders son Joakim
B. var g. m. Margareta Eriksdotter, Gustav
Vasas syster, och avrättades vid Stockholms
blodbad 1520. Med Joakims son P e r B. d. ä. (se
B.i) erhöll ätten 1561 grevlig värdighet och
höjde sig till främsta platsen inom landets
aristokrati. Släktens siste representant
överstekammarherren greve Magnus B. (1849—1930), g-
m-Anna Augusta Nordenfalk (1863—1929),
innehade som fideikommiss Skoklosters slott och
samlingar och ägde Skoklosters gods i Uppland —
ett arv från riksmarsken Carl Gustav Wrangel
— samt vidare godset Rydboholm i Uppland
och (sedan 1897) det forna danska Brahegodset
Krageholm i Skåne. Fideikommissegendomen
övergick till greve Magnus B:s systerson,
kabi-nettskammarherren, frih. F. von Essen, och
innehas nu av en son till denne.
1) P e r B. d. ä., greve, riksdrots (1520—90),
son till Joakim B. Han vistades som ung
utomlands hos sin mor och styvfadern, greve Johan av
Hoya, och sedan hos
dennes bröder men
återkom 1537,
hemkal-lad av morbrodern
Gustav Vasa, och blev
kammarråd 1539. Han
var överste
mönsterherre under
Dackefej-den 1542, inträdde s. å.
i rådet och blev 1546
riddare. B. var en av
Gustav Vasas mest
anlitade rådgivare. Vid
Erik XIV:s kröning
1561 blev han
Sveriges förste greve och
fick 1562 Visingsö till grevskap. B. blev
överste hovmästare och användes i
beskickningar till Skottland (vid Eriks frieri till
Maria Stuart) 1562 och Polen 1564. Som
överste för krigsfolket i Västergötland
under danska kriget 1565 misslyckades B., som icke
passade till militär, och misstänktes sedan av
Erik XIV. Efter Sturemorden 1567 sköttes
regeringen en tid av bl. a. B. Varsam som han
var, slöt sig B. till hertigarnas resning först
då upprorshären hotade Stockholm 1568. Johan
III förstorade hans grevskap (Visingsborg)
1569; s. å. blev han riksdrots. Som de flesta av
riksråden tog han Johans parti mot hertig Karl.
Under krisen efter Sigismunds val i Polen och
Johans försoning med hertigen föll även B. i
onåd och miste 1590 sitt drotsämbete. S. å. avled
han på Stora Sundby i Södermanland. B. var
ingen kraftnatur men smidig, plikttrogen och i
sedligt avseende höjd över sin samtid. Han
författade religiösa skrifter, ”Oeconomia el.
Huusz-holdz-book för ungt adels-folck” (skriven 1581
—85, tr. 1677 på Visingsborg och ånyo utg.
1920) samt den s. k. Per Brahes krönika, byggd
på och fortsättande Peder Swarts och Rasmus
Ludvigssons framställningar av Gustav Vasas
historia (utg. av O. Ahnfelt 1896).
2) Erik B., den föreg:s son, greve, riksråd
(1552—1614). Efter resor i Tyskland och Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
