Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bortre Indien - Klimatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
Bortre Indien
568
Egendomlig skärgård utanför Tonkins kust. Se även bild 10 å pl. vid Asien.
konungariket Siam, Indokinesiska federationen
(Franska Indokina), republiken Burma samt den
kinesiska provinsen Yünnan, tills. 1,995,000 km2,
c:a 76 mill. inv., och når genom Burma upp till
Tibetgränsen i n. Halvöns n. huvuddel är till
större delen berg- och högland. De s. och s. v.
kusterna utbyggas genom stora deltabildningar. Djupa
inskärningar äro Siamviken och Martabanviken.
Halvöns bergssystem utgöres av från Tibet
kommande kedjor, som solfjäderformigt breda ut sig
till parallellkedjor och platåer. Av de talrika
kedjorna i v. fortsätter en över Kap Negrais
(under havet) till Andamanerna och Nikobarerna,
medan halvöns centralkedja går till Kranäset
på Malackahalvön. I n. ö. gå kedjor till
Tonkin-viken. ö. delen är huvudsaki. ett platåland,
begränsat i ö. av Annamkedjan, som i svagt böjd
båge följer kusten förbi Kap Varela till Kap
S:t Jacques i s. ö. Malackahalvön i s. har mer
självständig byggnad med kulissformigt ställda
smärre kedjor och däremellan låga dalar och
slätter. Bergens medelhöjd på den egentliga
halvön är icke betydande. I v. når Mount
Victoria 3,170 m, Annamkedjan i ö. likaså intill
3,000 m. Mot Tibetgränsen och inom den
kinesiska provinsen Yünnan stiga bergen till 4,000
å 5,000 m. Halvöns huvudfloder upprinna i
Tibet el. vid Tibetgränsen; andra, mindre floder
uppstå s. om denna inom Yünnan el. den
egentliga halvön. De förra äro Mekong, Salween,
Iravadi; av de senare märkas Song-koi (i
Tonkin) och Menam (i Siam). Salween och
större delen av Mekong flyta genom djupa
bergdalar, den senare i skarpa krökningar. Iravadi
följer i större delen av sitt lopp ett mellan
bergen djupt nedsänkt låglandsområde. Menam
genomflyter den låga Menamslätten, som är en
fortsättning av kustlandet vid innersta Siam-viken
och i ö. begränsas av en svagt markerad
bergs
kedja med utlöpare ö. om
Siamviken (Kardamombergen).
Låglandet kring nedre
Mekong och reliktsjön Tonlesap
begränsas i n. av Siamplatåns
sydrand, Pnom Dangrek.
Geologi. I huvudsak utgör
B. en av flera parallellkedjor
bestående del av det stora
tertiära bergskedjesystemet,
som vid Himalajas ö. ända
fortsätter ned mot s. och ö.
Den västligaste av dessa
kedjor (se ovan) består till
mycket stor del av tertiära
bildningar, och här förekommer
också bergolja i
antiklinaler-na (de komplicerade vecken).
I denna bergskedja ingå
några få utslocknade
vulkaner och, i dess fortsättning,
den ännu verksamma Barren
Island, östligare kommer
från sydligaste Kina,
Yünnan, in i B. ett knippe
bergskedjor med sydlig riktning,
av vilka en går ned i sydöst i Malackahalvön.
I dessa ingå i stor utsträckning marina
paleozois-ka bildningar från kambrium t. o. m. perm samt
urberg, ävensom mesozoiska bildningar. I Annam
ö. om dessa bergskedjor utgöres berggrunden,
liksom i det angränsande s. ö. Kina, av
paleozo-iska bergarter och urberg, som ej undergått
någon veckning utan snarare gjort motstånd mot
densamma. Från Malackahalvön går bergskedjan
över tennöarna Banka och Billiton i en stor båge
i n. ö. riktning över Borneo. De rikaste
tennförekomsterna i Malackahalvöns s. del äro urspr.
förbundna med graniten, här av mesozoisk ålder
och äldre än bergskedj eveckningen, men i
vitt-ringsgrus och liknande bildningar har sedan
tennstenen anrikats.
Klimatet. Klimatet är varmt och fuktigt utan
några stora temperaturväxlingar. Högre
temperatur än -j- 400 är sällsynt. Medeltemperaturen
vid havets nivå ligger i allm. mellan + 240 och
-j-27T De extremaste temperaturförhållandena
uppvisar n. ö. kusten, där temperaturen om
vintern under nordöstmonsunens inflytande kan
sjunka ganska lågt. Nederbördens lokala
fördelning är ganska ojämn, beroende på de
topografiska förhållandena. Kustremsan utefter
Bengaliska viken har utomordentligt riklig
nederbörd, flerstädes överstigande 4000 mm om året,
varav mer än 90 % faller med sydvästmonsunen
under månaderna maj—okt. Halvöns
nederbörds-fattigaste område är det centrala Burma, där
årsnederbörden understiger 1,000 mm och svår
missväxt emellanåt förekommer. Det med
sydvästmonsunen kommande sommarregnet
överväger i större delen av landet, men i de ö.
kusttrakterna medför den därstädes kraftigt
blåsande nordöstmonsunen förutom
temperatursänkning även riklig vinternederbörd, så att
neder-bördsmaximum på sina håll förskjutes till hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
