Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borrmaskiner - Borrmusslor - Borro - Borroljor - Borromeiska öarna - Borromeo, Carlo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Borrmusslor—Borromeo
560
Fig. 4. Enspindlig arborrmaskin.
block och av lock till dessa. — Små, enspindliga
b., avsedda att uppställas på arbetsbänken, kallas
b ä n k-b. — Vid precisionsartad borrning, särsk.
när det inbördes avståndet mellan olika, parallella
hål måste hållas inom mycket snäva toleranser
(t. ex. vid tillverkning av pressverktyg), användas
j i g g-b. I princip är en dylik maskin en pelar-b.,
som utrustats med graderade slider för
arbetsstyc-kets förflyttning framåt-bakåt och i sidled.
Genom att skalorna äro precisionsgraderade samt
försedda med nonier och avläsning sker medelst lupp,
kan man bestämma hålavstånden med mycket
snäva toleranser. Jigg-b. uppställas vanl. i avskilda
rum med konstant temperatur, så att fel ej skola
uppkomma genom oj ämn temperaturutvidgning. —
Maskiner för kanonborrning äro
egentligen ett slags svarvar. Borrning i svarv
förekommer f. ö. mycket ofta inom verkstadstekniken
och är särsk. vanlig vid revolversvarvar.
Likaledes inrättas svarvautomater alltid för borrning.
— Till b :s klass kan man räkna även a r b o
r(r)-maskinerna (eng. arbor, spindel), även
kallade c y 1 i n d e r-b. el. f i n b o r r v e r k. De
användas för svarvning av cylindriska (vanl.
horisontellt förlöpande) hål, t. ex. motor- och
pumpcylindrar, samt för planfräsning av större
(vertikala) ytor. Fig. 4 visar en stor arborrmaskin
med uppspänningsplan P, stöddocka D, stativ A
och borrsupport B. Denna är rörlig längs en
vertikal slid. Borrstången S matas i horisontell led,
då hål skola svarvas. Då planfräsning skall
utföras, matas i stället planskivan P. Vid vissa
arborrmaskiner finnas även anordningar för
kontinuerlig förställning av det på borrstången S
anordnade (å fig. ej visade) svarvstålet i radieil led,
så att borrhålsdiametern kan justeras, medan
maskinen är igång.
2) Bergstek n. Maskiner för borrning i berg
(för sprängning, undersökning el. för upptagning
av brunnar) finnas i flera utföranden: stö t-b.,
Fig. 5. Detalj av handmanövrerad bergborrmaskin med
anordning för automatisk rotation av borrstålet.
h a m m a r-b., 1 i n-b., diamant- el. h å r d m
e-tall-b. Betr, lin- och diamantborrning se
Djupborrning. Stöt- och hammar-b. användas för
arbeten i stenbrott och gruvor, varvid hammar-b.
är den modernaste och mest använda. Här står
borrstålet (till skillnad från vid stöt-b.) i
ständig kontakt med borrhålets botten, vid
horisontell borrning vanl. medelst en tryckluftsdriven
kolv, medan borrnacken utsättes för täta slag från
en pneumatisk hammare. Då horisontella hål
skola borras, användes ett maskinstativ, som vanl.
spännes fast (t. ex. medelst pneumatiska kolvar)
mellan arbetsrummets golv och tak, föres fram
på skenor el. eljest hålles stöttat. Vid
bergborrning måste borrstålet vridas mellan varje slag, så
att skäret ej fastnar; vanl. är maskinen så byggd
att denna rörelse sker automatiskt (fig. 5). Det
presslufttryck, som användes vid bergborrning,
utgjorde förr c:a 7 atö men höjes numera
allmänt till c :a 12 atö, varigenom man når snabbare
avverkning. Borret är alltid ihåligt, åtminstone
fram till i närheten av skäret, varvid borrkaxen
undanskaffas ant. med tryckluft el. (åtminstone
vid arbeten under jord) numera vanl. med
vatten för dammbindningens skull. En hammar-b.
ger 1,500—2,000 slag per min.; borrhastigheten
varierar i hög grad med bergets seghet och kan
uppgå till 0,1—0,8 m/min. Omslipning och ev.
om-smidning av borrskäret (borrbyte) sker vid vanl.
stålborr efter 0,2—0,8 m borrning, varemot man
vid borrning i granit med tillhjälp av
hårdmetall-skodda borrar kommit upp till 70 m borrdjup
mellan bytena.
Borrmusslor, i vidare bemärkelse alla
musslor, som borra hålor el. gångar i sten el. trä.
Denna förmåga tillkommer havsmusslor av skilda
grupper. Närmast avses med b. familjen
Phola-didae, vars arter borra i sten med hjälp av
skalens taggar; mest känd är Pholas dactylus från
s. och v. Europas kuster (till England). En nära
besläktad, i trä borrande mussla är
skepps-masken. Den blåmusslan närstående
dadelmusslan (Lithodomus lithophagus) från
Medelhavet har släta skal; den borrar i kalksten, som
den torde upplösa med ett surt körtelsekret.
Bo’rro, italiensk alkemist, se Borri.
Borroljor, gemensam benämning på oljor och
vattenemulsioner av oljor, vilka användas för
smörj ning och kylning av skärverktyget vid
borrning, svarvning, hyvling, fräsning, gängning
m. fl. sätt att bearbeta metaller, speciellt stål,
inom verkstadstekniken. Vid precisionsarbeten
användas som borroljor väl raffinerade, icke
torkande feta oljor, ss. lardolja och bomolja.
Vid arbeten, vid vilka precisionskraven äro något
mindre, ersättas de feta oljorna helt el. delvis
av mineraloljor. Vid grövre bearbetning
användas emulsioner av s. k. vattenlösliga oljor.
Dessa bestå till större delen av mineraloljor
jämte tvål av fett el. harts, emellanåt med
tillsats av alkohol, ammoniak och bensin.
Borroméiska öarna, grupp av 4 öar i Lago
Maggiore, Norditalien, berömda för sin skönhet.
Borrome’o, Carlo, greve, kardinal, helgon
(1538—84). Han kallades vid 21 års ålder av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
