- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 3. Bie - Brune /
553-554

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borrar och borrverktyg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

553

Borrar

554

Det vid borrning av metaller vanligaste
b.-verktyget är spiralborren (fig. i) med
skruvformigt skär. Den föregicks av p 1 a 11 b o
r-r e n, (fig. 2) som begagnades vid en del svenska
verkstäder jämsides med spiral-b. långt in på
1900-talet. I vissa utförningsformer, näml, som
f a s o n b o r r, d. v. s. för uppborrning av med
ansatser försedda hål, ha de f. ö. ännu stor
användning. Metall-b. arbeta i regel bäst och snab-

Fig. 2. Den före tillkomsten av spiralborren vanl.
använda, smidda spets- el. plattborren.

bast, om man under borrning tillför lämplig
borrvätska, vars uppgift är att minska friktionen
mellan b. och borrspån och att hålla b. kyld.
Vid borrning i plåt ”hugger” gärna en vanlig
spiral-b., om dess diameter överstiger tredubbla
plåttjockleken. I sådana fall kan man ibland
reda sig med 3-skäriga b. Vanligare är
emellertid tappborrning. Härvid borras först ett
mindre centrumhål, vilket får utgöra styrning
för tappen.

Ett gammalt ord för b. är navare. Det
användes numera vanl. endast för b.-typen å fig. 3.

För borrning i trä äro b. vanligen
försedda med blott ett skär, som, när arbetet sker
i träets fiberriktning, går parallellt med b:s axel-

Fig. 3. Navare el. pinnborr.

linje, navare el. pinnborr (fig. 3), med
rännformig urholkning i mitten för att upptaga
spånet samt sfärisk avrundning nedåt. När
borrning sker i tvärträ, bör skäret stå i det närmaste
vinkelrätt mot samma axellinje och ha ett slags
skovelform med centrumspets, centrumborr,
(fig. 4) varigenom skäret upplyfter spånet, vars
omkrets förut blivit avskuren av en förelöpande

Fig. 4. Smidd centrumborr.

liten skärtand mitt emot skäret. Även här brukas
ett slags spetsborr med koniskt, i en spets
utlöpande skär, urholkat i mitten. En med kort,
spetsig, underskuren spiral försedd klen borr
att användas som handverktyg kallas v r i c
k-borr (snäckborr) (fig. 5).

Fig. 5. Vrickborr.

Fig. 8.

[-Växelborr-skaft.-]

{+Växelborr-
skaft.+}

Fig. 6. [-Drillborr-skaft.-]
{+Drillborr-
skaft.+}

Fig. 7.

Borrsväng.

Endast de smärre b. för trä och mjukare
material kunna utan vidare direkt vridas för hand
medelst ett vid b:s övre ända anbragt handtag.
I alla andra fall infästes b. i särskilda verktyg
el. maskiner. Vid drillborrskaftet (fig. 6)
åstadkommes kringvridningen medelst en skruv med
brant stigning genom att den som handtag
tjänande muttern föres upp och ned. Det i fig.
visade borrskaftet med höger- och vänstergänga
är användbart även som skruvmejselhållare.

Grövre b. drivas för hand med borrskaft
el. borrsväng (fig. 7). B o r r st o 1 s k a
f-t e t (borrsväng för borrställning) begagnas mest
för borrning i grövre metallpjäser och är till sitt
verkningssätt i huvudsak överensstämmande med
den vanliga borrsvängen. Det på borren
verkande trycket utövas genom en ansättbar skruv,
som medelst en spets å huvudet får stöd i en liten
fördjupning å något fast föremål (t. ex. anslaget
å en borrställning). Där utrymme för bygelns
fullständiga kringvridande saknas, brukas för mindre
hål ett handborrskaft (fig. 8) el. ett
bröstborrskaft. För grövre gods nyttjas
i stället för samma ändamål den s. k.
spärrsocken, vars hävarm är försedd med en
fjädrande spärrklinka, som vid armens förande
fram och åter ingriper i spärrtänder å hylsan
för borrens infästning. Flertalet av dessa
kring-vridningsverktyg ersättas numera av den
elektriska handborrmaskinen.

B:s skaft el. ”fäste” är ofta utfört så, att
b. kan insättas direkt i borr spindeln. I en del
borrverktyg och i borrmaskiner fästas b. med
cylindriskt fäste medelst en borrchuck (fig. 9).
Den består av en framtill konisk hylsa, som
är uppgängad på en kropp och fasthålles vid
denna av en skruv,
samt backar.
Kroppen är framtill
uppskuren för de tre
backarna, som passa
i de därigenom åstad-

Fig. 9. Borrchuck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffc/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free