Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgmästare (ämbetsman) - Borgmästare (fågel) - Borgo - Borgognone (Ambrogio di Stefano) - Borgou, Borgu - Borgquist, Waldemar - Borgrätt - Borgsjö - Borgstena - Borgström, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
529
Borgmästare—Borgström
530
medlemmar årligen av menigheten, men rådet blev
snart permanent och fick komplettera sig självt.
Under 1600-talet utsågos b. av regeringen. Under
1700-talet bestämdes, att b. skulle utses av K. m:t
efter förslag av vederbörande stad. 1809
bestämdes i R. F., att konungen vid utnämnande av b.
vore bunden inom ett av stadens borgerskap
upprättat förslag på tre lagfarna män. 1866 blev
valrätten vid förslagets uppgörande bunden vid
rätten att deltaga i valen till A. K., och 1909
bestämdes, att valrätten skulle tillkomma stadens
kommunalt röstberättigade män. I övrigt gällde
om valet olika regler i olika städer. I några
större landsortsstäder (så i Göteborg ännu in
på 1900-talet) fanns förr en särskild justitie-b. och
en särskild handels- och politie-b.
Enl. RF § 31 utnämnes b. av K. m:t bland
tre till ämbetet behöriga kandidater, som därtill
föreslagits av vederb. stads stadsfullmäktige
(sedan 1949). Valet i stadsfullmäktige föregås av
hovrättens yttrande över de sökande och ordningen
mellan dem. I stad utan magistrat finnes en
kommunalborgmästare, som dock ej är domare.
I Danmark har en b. icke att befatta sig
med rättskipningen utan endast med stadens
ekonomi och motsvarar närmast drätselkammarens ordf,
i nutidens Sverige el. borgarråden i Stockholm.
Litt.: C. T. Odhner, ”Bidrag till svenska
stadsförfattningens historia” (1861); N. Herlitz,
”Utredning angående vissa spörsmål rörande
städernas domstolsväsen” (”Statens offentliga
utredningar”, 1923:6).
Borgmästare, en fågel, se Måssläktet.
Borgo [bå’rgå]; it., ”borg” m. m.; ingår i
namnet på flera italienska orter.
Borgognone [bårgånjå’ne], egentl.
Ambro-gio di Stefan o, italiensk målare (omkr. 1445
—1523). Han målade omkr. 1488—94 en serie
fresker i kartusiankyrkan (”la certosa”) vid
Pavia, 1495 fresker i San Satiro i Milano, kort
före sin död den stora absidfresken i San
Simp-liciano i Milano; också andra fresker och många
oljemålningar av hans hand äro bevarade. Hans
målningar visa en allvarlig lyriskt religiös känsla,
som i förening med den veka färgskalan utövar
en intagande verkan.
Borgou [-go], Borgu, landskap, förr eget
rike, i v. Sudan inom n. delen av Dahomey och
brittiska Nigeria. Var förr delat i en mångfald
lydstater kring var sin huvudort, viktigast Bussa
(Bussang) vid Niger,
nu inom brittiskt
område. Invånarna
bari-banegrer, fulbe,
haus-sa m. fl. Området är
ganska fruktbart.
Borgquist, Karl
Peter Albin
Waldemar, ingenj ör,
ämbetsman (f. 1882 28/i).
B. utexaminerades
1903 från Tekniska
högskolans fackskola
för elektroteknik och
inträdde efter praktik i
Sverige och utlandet 1908 i statens
kraftverks-förvaltning, där han 1911 blev chef för
Vattenfallsstyrelsens kraftverksbyrå, sedan 1920 med
överdirektörs titel. 1938—47 var han
generaldirektör och chef för Vattenfallsstyrelsen. I dessa
egenskaper och som led. av olika kommittéer för
utredning av kraftförsörjningsfrågor har han
verksamt bidragit till statens vattenfallsverks
kraftiga och planmässiga utveckling. B., som i
hög grad gynnat högspänningsforskningen i
Sverige, blev 1932 fil. hedersdr i Uppsala. — B:s
broder Nils Christian Emil B. (1873—1933)
intog en bemärkt ställning inom den grafiska
industrien, från 1922 som verkst. dir. i ab. Sveriges
litografiska tryckerier.
Borgrätt. I likhet med vad i utlandet ofta
förekom, voro ända till slutet av 1600-talet
åtskilliga områden i Sverige utbrutna från de
allmänna domstolarnas domsrätt och överlämnade
till adliga specialdomstolar, borgrätter, under en
borgherres uppsikt (Bergkvara b. i Småland,
Torpa b. i Västergötland m. fl.). — För att
avdöma mål, där konungens hovfolk el. tjänare
voro parter, funnos ända till 1844 å Stockholms
slott två domstolar, övre och nedre
borgrätten.
Borgsjö, socken i v. Medelpad, kring mellersta
Ljungan; Medelpads v. domsagas tingslag,
Väs-ternorrlands län; 956,41 km2, 4,435 inv. (1950).
B. har en storslagen natur. Kring Ljungan, som
vidgar sig till Ångesjön och Borgsjön (113-m
ö. h.), ligger den odlade bygden. I n. och s.
höja sig skogklädda berg till 400—500 m ö. h.
Högst är Vildberget i n. (537 m). Inom B.
ligga Alby municipalsamhälle och den 1946 ur
B. utbrutna Ånge köping. B o r g s j ö församling
omfattar B. kommun och Ånge köping.
Svartviks och Skönviks ab. äga här stora
skogsdomä-ner. Kyrkan av sten, byggd 1766—68 av D.
Hagman, räknas bland Sveriges förnämsta
lantkyrkor i rokoko. 2,577 har åker, medräknat Ånge
köping. Pastorat i Härnösands stift, Ljunga
kontrakt. B. utgör storkommunen B.
Borgstena, socken i mellersta Västergötland,
kring övre Viskans biåar och Nossans källsjö
n. om Borås; Vedens härad, Älvsborgs län; 37,43
km2, 691 inv. (1950). B. är en höglänt
skogstrakt. Lådfabrik, sågverk och mekanisk verkstad.
Kyrkans v. del är medeltida, koret byggdes 1753;
tak- och väggmålningar tillkommo 1763. Kyrkan
restaurerades 1920. 627 har åker. B. bildar med
Fristad och Gingri ett pastorat i Skara stift, Ås
kontrakt. B. ingår i Fristads storkommun.
Borgström, Axel Gustaf Sven, jurist (1862
—1939), v. häradshövding 1888 och hovrättsråd i
hovrätten över Skåne och Blekinge 1902. Han
var justitieråd 1907—15 och 1917—32. 1915
mottog han förordnande som ordf, i
tobakscen-tralkommissionen. Verksam kommunalman först i
Kristianstad, sedan i Stockholm, bidrog B.
väsentligt till skapandet av en ny ordning för
huvudstadens kommunalförvaltning. B. tillhörde (sedan 1915
som ordf.) styrelsen för Svenska stadsförbundet.
B. utgav bl. a. ”Kongl. hofrätten öfver Skåne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
