Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boktryckarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Boktryckarkonst
402
tryckta böckerna, kallas inkunabler el.
paleotyper.
Det är endast få upplysningar, som stått att
vinna för forskarna om de äldsta boktryckarnas
teknik. De voro emellertid sina egna stilgjutare
och fortforo att vara det ända fram till mitten
av 1500-talet. Allting tyder på att
gjutinstru-mentet varit redan av Gutenberg i huvudsak
utvecklat till samma form, som det alltsedan dess
behållit. Det fåtal typer från 1400-talet, som man
funnit, visar, att dessa voro gjutna av bly med
någon hårdare tillsats, möjligen av järn. Utan
tvivel voro de dock så mjuka, att de snart blevo
utslitna. Tryckningen utfördes i en handpress,
vars konstruktion närmast liknade dåtidens
vinpress; färgen, som liksom typerna tillverkades i
tryckeriet, överfördes till tryckformen medelst
skinnbollar, s. k. tamponger. Trycktekniken
behöll sig oförändrad under 300 år.
Tiden efter 1500. Från början av 1500-talet
har boken helt lösgjort sig från handskrifterna
som förebilder och utvecklat sina egna
karakteristika: formatet har blivit genomgående mindre,
sättningen i spalter har nästan upphört,
paginering av sidorna har blivit regel, titelbladet blir
obligatoriskt, och små, kompakt satta typer
komma alltmer i bruk, varigenom omfånget
nedbringas och volymerna bli lätthanterliga. Tiden
såg ej blott konstfullt tryckta böcker
framkomma utan även de billiga, lättspridda och snabbt
framställda böckerna.
Tyskland. Albrecht Dürer verkade i
Nürnberg ej blott som konstnär utan även som
boktryckare, i det han själv tryckte de träsnitt han
skar. Kejsar Maximilian I föranstaltade om
utgivande av flera böcker. Hans Schönsperger från
Augsburg tryckte för kejsaren en berömd
bönbok och ”Teuerdanck”, vilken bildade epok i den
gotiska tryckstilens utveckling, då därmed
frakturstilen infördes i Tyskland. I Frankfurt var
Sigismund Feyerabend verksam under mitten av
1500-talet och utgav en mängd verk av olikartat
innehåll, försedda med träsnitt. I Basel, som i
b :s historia står Sydtyskland nära, höjde sig
flera boktryckare över de andra, bland dem
främst Johann Froben. Flera av hans böcker äro
illustrerade av Hans Holbein d. y. I
Nordtyskland flyttades b:s centrum från Lybeck till
Leipzig, där univ. och de lärde främjade den.
Härifrån utsände bl. a. Luther och de andra
reformatorerna de flesta av sina skrifter. De nordtyska
boktryckarnas böcker hade en mera nykter
karaktär än de sydtyska; de utmärkte sig för
korrekta och omsorgsfulla tryck. Under 1600-talet
gick b. i Tyskland mycket tillbaka på grund av
de långvariga krigen. Även under 1700-talets
början spåras tillbakagång. 1719 grundade
Bernhard Christoph Breitkopf ett tryckeri, som han
i förening med sonen Immanuel uppdrev till ett
av Tysklands största. Bland 1700-talets övriga
tyska boktryckare märkas familjen Cotta i
Tü-bingen, nu i Stuttgart, G. J. Decker (senare
Reichsdruckerei) i Berlin, J. F. Unger, bekant för
sin vackra frakturstil. Från 1800-talet härstamma
de stora tryckerier, som tillhöra förlagen Brock-
haus, Göschen, Drugulin, Teubner, Tauchnitz
m. fl. i Leipzig.
I Italien, som redan under 1400-talet
över-flyglat Tyskland både i tekniskt hänseende och
i fråga om böckernas konstnärliga utstyrsel,
märkas främst familjerna Aldus, vars verk kallas
a 1 d i n e r, och Giunta. Aldus Manutius’ första bok
utkom 1495. Sedan han slagit sig ned i Venezia,
utsände han en rad kritiska upplagor av grekiska
och latinska klassiker, mönstergilla såväl i fråga
om textbehandlingen som den typografiska
utstyrseln. Han minskade i början av 1500-talet
böckernas format från det dittills vanliga folio
el. kvarto till små band och lät för dessa teckna
en ny typ, kursivstilen, en efterbildning av den
gamla romerska kansliskriften. Hans son
fullföljde faderns arbete i samma anda. Dennes son
Aldus II lät emellertid tryckeriet övergå i andra
händer. Medlemmar av familjen Giunta hade
tryckeri i Venezia och Florens. Under det senare
1700-talet var Giambattista Bodoni Italiens
främste boktryckare.
I Frankrike hämmade förordningar och
censurbestämmelser i hög grad b :s utbredning.
Icke dess mindre har ett stort antal franska
boktryckare presterat framstående arbeten. Geoffroy
Torys ”Champfleury” (1529), en handledning i
fransk stavning och en rent praktisk vägvisare
för teckning av bokstäver och undervisning i
typernas proportionslära, gav anledning till att
den gotiska stilen fullständigt övergavs i
Frankrike och en nybildad antikva uppstod. Denna
anskaffades av Robert Étienne, som tillhörde 1500-
Prov på Garamond-antikva från 1540 och modern tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
