Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodgrupper - Blodgång - Blodhirs - Blodhostning el. blodspottning - Blodhund - Blodiga söndagen - Blodiglar - Blodkaka, blodkoagel, blodlever - Blodkakor - Blodklöver - Blodkol - Blodkropp - Blodkroppsräkning - Blodkräkning - Blodkärlen - Blodkörtlar - Blodledare - Blodlever - Blodlus - Blodlutkol el. blodkol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blodgång—Blodlutkol
252
kan härröra från personer av annan grupp. Sin
juridiska användbarhet har blodgruppsindelningen
fått därigenom, att A- och B-egenskaperna
förhålla sig som dominerande arvsfaktorer, vilket
innebär, att de icke kunna uppträda hos
avkomman utan att finnas hos endera av föräldrarna.
Om därför i patertiitetsmål A el. B befinnes
förekomma hos ett barn utan att finnas vare
sig hos den förmente fadern el. hos modern,
blir den förre förklarad icke kunna vara fader
till barnet.
Egenskaperna hos blodet äro att betrakta som
i viss mån raskarakteristika. A och B
förekomma näml, i en för olika raser bestämd
procentuell fördelning. A. är utmärkande för
västerländska folk, B. för asiater. Den s. k.
rasbiologiska index, som uttrycker förhållandet
mellan A och B. är högst hos germaner och allra
högst hos skandinaver.
Blodgång, äldre benämning på abnorm
blödning utåt från de kvinnliga underlivsorganen.
Även blödning från ändtarm och urinrör
kallades b.
Blodhirs, se Hirs.
Blodhostning el. b 1 o d s p o 11 n i n g, ett
sjukdomssymtom, som vanligen beror på en
blödning i lungorna, oftast framkallad av lungsot
men ibland även av hjärtlidande. En mycket
häftig och betydlig blödning från lungorna kallas
blodstörtning. Den sjuke har att i främsta
rummet iakttaga den fullkomligaste stillhet.
Blodhund, se Elundraser.
Blodiga söndagen kallas söndagen 22 jan.
1905 med anledning av en massaker, som
anställdes av ryska regeringens trupper på en av
prästen Gapon ledd människomassa, som tågade
mot Vinterpalatset i S:t Petersburg för att
överlämna en böneskrift med anhållan bl. a. om
en nationalförsamling.
Blodiglar, iglar, som nyttjas för
medicinska ändamål, främst medicinska
b., Hirüdo medicinälis. Då de vilda b:s
antal minskats, har man i senare tid odlat
dem i stora
dammar. Det blod,
som en b. suger
från en människa
el. ett djur, levrar
sig ej utan förblir
länge flytande.
Detta beror
därpå, att igeln, när
den suger blod,
till detta avger
ett egendomligt
ämne (hirudin),
som hindrar det
s. k.
fibrinfer-mentet (trombi-net) från att
inleda blodets
levrande. Hos oss
användas b.
numera föga.
Medicinsk blodige!, Hirudo
medi-cinalis, sammandragen (t. v.) och
utsträckt.
Blodkaka, blodkoagel, blodlever,
den halvfasta massa, som bildas efter blodets
levrande, koagulation.
Blodkakor, fodermedel, som framställes i
slakterier genom ångning, pressning och torkning
av blod.
Blodklöver, se Klöversläktet.
Blodkol, se Blodlutkol.
Blodkropp, se Blod.
Blodkroppsräkning. Under ett stort antal
sjukdomar inträffar, att mängden röda el. vita
blodkroppar på varje mm3 blod avviker från det
normala antalet. Undersökning av blodkropparnas
mängdförhållanden har därför stor praktisk
betydelse. Räkningen sker efter utspädning med
koagulationshindrande, event. färgande vätskor i
en s. k. räknekammare. Synfältet för medelstark
mikroskopförstoring är för räkningens
underlättande indelat i kvadratiska rutor, det direkt
funna antalet blodkroppar multipliceras med
utspädningen och anges per mm3, t. ex. 5 mill.
röda, 7,500 vita, 200,000 trombocyter. För b.
användes vanl. kapillärblod, taget från
fingerblomma el. öronsnibb.
Blodkräkning är vanligen ett symtom av
sjukdom i magsäcken, oftast av magsår; stundom
är det dock från näshålan, svalget el. efter
lung-blödning nedsväljt blod, som uppkräkes. En
utpräglad skillnad märkes mellan lungblödningens
ljusa, skummande blod och magblödningens
mörka, klumpade, stundom kaffesumpliknande.
Blodkärlen tills, med hjärtat utgöra ett slutet
rörsystem (cirkulationsorganen,
cirkulationsappa-raten), i vilket blodet rör sig. Med avseende på
deras olika beskaffenhet och förrättningar
indelar man dem i tre slag: 1) artärer
(pulsådror), i vilka blodet drives från hjärtat till
lungorna och de övriga kroppsdelarna; 2)
vener (blodådror), i vilka blodet flyter till
hjärtat från lungorna och de övriga
kroppsdelarna; och 3) kapillärer (hårkärl), genom
vilka artärerna kommunicera med venerna.
Blodkörtlar, äldre benämning på
inresekreto-riska organ, stundom även om lever och mjälte.
Blodledare (lat. si’nus, hålrum) kallas de
blodkärl, som leda det venösa blodet från skallen
och hjärnan. Deras viktigaste inmynningsställe
är i den inre halsvenen. B. begränsas av den
hårda hjärnhinnan och ha därför en fastare
vägg, som ej kan sammanpressas lika lätt som
hos vanliga vener. Av praktisk betydelse äro
framför allt den övre längsblodledaren, som
löper i skallens mittlinje strax under skalltaket,
och tvärblodledaren, som går utefter skallens
nedre bakre yttre del och passerar nära bakre
delen av hörselgången.
Blodlever, se Blodkaka.
Blodlus, Schizonéu’ra lani’gera, kallas en röd
bladlusart, som i Nordamerika och i mell. Europa
är ett fruktat skadedjur på äppelträd, på vars
stam den genom sugning framkallar svulster och
sår. På senare tid har b. blivit utbredd även i
Danmark och s. Sverige.
Blodlutkol el. b 1 o d k o 1, ett av blod och
pottaska framställt kol, som har mycket stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
