Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blehr, 1. Otto - Blehr, 2. Randi - Blei, Franz - Bleibtreu, Karl - Bleichart - Bleiloch - Bleka - Blekansikte - Bleke - Bleket - Blekhem - Bleking el. Blekinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
Blei—Blekinge
214
ministertid ägde de betydelsefulla unionella
konsulatunderhandlingarna rum och tillkom
kommunikén av 24 mars 1903. Ministären B. avgick 21
okt. 1903 och efterträddes av Hagerups
sam-lingsministär. B. blev då stiftsamtman i
Kristiania. April—juni 1915 var han t. f.
finansminister i G. Knudsens andra ministär och 1917—20
justitieminister i Knudsens rekonstruerade
ministär och blev juni 1921 statsminister samt
därjämte chef för finans- och tulldepartementet.
2 mars 1923 avgick B:s ministär.
2) Randi Marie B., f. Nielsen, den föreg:s
hustru, kvinnosakskvinna (1851—1928). Hon tog
ledande och verksam del i den norska politiska
och praktiska kvinnorörelsen, bl. a. som ordf.
(1895—99 och sedan 1903) i norska
kvinnosaks-föreningen. Hon var även sedan 1903 ordf, i
norska gruppen av ”Kvinnornas
världsfredsför-bund”. Hon var framstående främjare av norsk
konstindustri.
Blei [blai], Franz, österrikisk författare
(1871—1942), fil. dr, var sedan 1893 flitigt
verksam på många litterära områden, som
lustspels-författare, novellist, kritiker och essäist. Av hans
verk kunna nämnas berättelserna ”Landfahrer
und Abenteurer” (1913), essäerna ”Von
amou-reusen Frauen” (1906), ”Geist des Rokoko”
(1923), ”Glanz und Elend berühmter Frauen”
(1927) och ”Lehrbuch der Liebe und Ehe” (1928).
Självbiografisk är ”Erzählung eines Lebens”
(1930). B. dog i landsflykt i New York.
Bleibtreu [blai’ptråi], Karl, tysk
författare (1859—1928). Han var en av det tyska
1880-talets mest begåvade män och framstod som
den nya litteraturriktningens (”Das jüngste
Deutschland”) teoretiker. Av hans talrika
skrifter må nämnas krigsskildringen ”Dies irae”
(1882; 5:e uppl. 1902; om Sedanslaget),
dramerna ”Lord Byron”, ”Karma”, ”Deutsche Männer”
(1913), romanerna ”Grössenwahn” (1888),
”Welt-brand” (1912) och ”Zwei Helden”.
Bleichart [bläi’^art], ljusrött vin från
Ahr-dalen i Rhenlandet.
Bleiloch [blai’låk], damm och kraftverk i
övre Saale i Thüringen, nära Saalburg.
Anläggningen tillkom 1930—32, och dammen är den
största i Tyskland.
Bleka, bohuslänskt namn på lyrtorsk.
Blekansikte, urspr. indianböckernas beteckning
på ”den vite mannen” i motsats till indianerna,
”rödskinnen".
Bleke. 1) En vit, lös, avfärgande jordart, som
huvudsaki. består av kalciumkarbonat. B. är
egentligen en jordformig varietet av kalktuff.
Bildning av b. pågår i nutiden, särsk. i dälder
i kalkrika trakter. I Sverige finnes b. bl. a. i
Jämtland, Västergötland och Skåne; på Gotland
och Öland förekommer b. allmänt i tunna lager,
som svämmats samman på jordytan.
2) Fullständig vindstilla.
Bleket, municipalsamhälle och fiskläge i
Bohuslän på Tjörn i Stenkyrka och Rönnängs
socknar, Tjörns härad; 0,27 km2, 233 inv. (1950).
Tax.-värdet å fastighetsskattepliktig fastighet
Bleke-jord. Gotländsk myr.
Ur ”STF:s årsskr.”, 1940.
241,000 kr, till kommunal inkomstskatt taxerad
inkomst 341,000 kr (1949).
Blekhem, gods i Törnsfalls och Hallingebergs
socknar, Kalmar län, 1 mil n. v. om Västervik;
tax.-värde 1,838,000 kr. Egendomen, som under
medeltiden tillhörde släkten Soop, senare bl. a.
Gustav Vasa, tillhör sedan 1836 släkten
Nordenfalk. Slottet uppfördes i nyklassisk stil 1838—44.
Bleking el. Blekinge, Sveriges sydöstligaste
landskap, är beläget mellan 56° och 5Ö°3o’ n. br.
samt mellan 20 och 3°4o’ v. Igd fr. Stockholm
och gränsar i n. till Småland, i v. till Skåne; i
s. och ö. äro Östersjön och Kalmarsund gräns.
Arealen är 3,039 km2, varav 2,909 km2 land.
Naturförhållanden. Bleking är en del av det
sydsvenska höglandets sydsluttning och kustbygd
och har av gammalt plägat indelas i
skogsbygden, mellanbygden och strandbygden. Den första
har ännu inlandsnatur, är en flack
barrskogsbygd med en del mossar och ljungmarker;
genom denna i stort sett jämna bygd sänka sig
särsk. i v. floderna i ofta väl utpräglade
dalgångar raskt mot s. I n. når skogsbygden 100
—150 m ö. h. Söderut övergår den ungefär vid
högsta senglaciala marina gränsen (omkr. 60 m
ö. h.) till mellanbygden med den typiska
blekinge-naturen, med lägre höjder men med mer bruten
terräng än skogsbygden, med uppodlade sänkor
mellan de ofta branta bergkullarna samt här och
var mer sammanhängande slättbygder, ss.
Asarum-dalen och Listerhalvöns stora slättland, vars
natur bär en mera skånsk prägel. Den småbergiga
terrängen är klädd av rik lövskog; småsjöar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
