- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 2. Asura - Bidz /
895-896

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bevillning - Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter - Bevillningsförordning - Bevillningskrona - Bevillningsutskottet - Bevin, Ernest - Bevingade ord - Bevis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

895

Bevillningsavgifter—Bevis

896

3 och övrig fastighet lika med 5 °/o av
taxeringsvärdet. övrig inkomst skulle beräknas till
sitt verkliga värde. Skattesatsen utgjorde blott
i °/o, vartill dock vissa år kommo
tilläggsbevill-ningar. Statsfinanserna kommo i stället att allt
mer vila på konsumtionsbeskattningen. I samband
med 1910 års skatt å inkomst och förmögenhet
nedsattes b. till V10 av sitt belopp samt överläts på
landsting och städer utan landsting. Den
avskaffades helt 1928.

Bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter äro f. n. enl.
k. f. 23 okt. 1908: a) obetydlig avgift för
rätten till skogsfång och kolningsfrihet på
allmän-ningar; b) förskottsbetalning av utländska el.
sådana i utlandet bosatta svenska handlande och
handelsexpediter, som under senaste år icke varit
uppförd till kommunal inkomstskatt; c) avgift
av utlänning och i utlandet bosatt svensk, som
ger offentlig föreställning el. därvid medverkar.

Bevillningsförordning kallades den k. f., som
reglerade de enskilda medborgarnas
skattskyldighet till allmän bevillning enl. riksdagens
åtagande. B. försvann fr. o. m. 1929.

Bevillningskrona. Den numera avskaffade
be-villningen till staten enl. bevillningsförordningen
utgick å all inkomst efter 1 % av
inkomstbeloppet (1910 nedskrivning till V10). Denna, å vilken
kommunalutskylderna även beräknades, kallades
b. Den är numera ersatt av skattekrona.

Bevillningsutskottet är ett av den svenska
riksdagens ständiga utskott och består av 20 led.,
av vilka vardera kammaren väljer halva antalet
inom sig. Enl. RO § 40 skall b. bereda till
detsamma från kamrarna hänvisade frågor rörande
bevillnings utgörande, gemensamt med el. i
samråd med de utskott, som handlägga
statsregle-ringsfrågor, förslagsvis beräkna inkomsterna av
de särskilda bevillningarna samt, sedan
statsverkets behov blivit utredda och bestämda, föreslå
sättet att genom bevillning åvägabringa jämvikt
i statsregleringen. Vidare skall b. avge
utlåtanden i anledning av frågor, som kamrarna till
detsamma hänvisa om stiftande av lagar och
författningar rörande kommunala skatter samt
rörande alkoholhaltiga varor. Jämvikt i
statsregleringen skulle åstadkommas på så sätt, att det
i det betänkande, som det mot slutet av riksdagen
avger ang. beräkningen av bevillningarna (däri
inbegripet även de direkta statsskatterna) för
kommande budgetår, föreslår den procentsats,
varmed inkomst- och förmögenhetsskatterna skola
utgå. Det obegränsade initiativ, som b. jämlikt
bestämmelser ända tillbaka till 1809 är i besittning
av, avser endast bevillningsfrågor. — Litt.: N.
Bergsten, ”B. vid frihetstidens riksdagar” (1906);
H. Tingsten, ”Utskottsväsendet” (i ”Sveriges
riksdag”, 2:11, 1934).

Be’vin, E r n e s t, engelsk arbetarledare och
politiker (f. 1881). Tidigt föräldralös, började
han vid 10 års ålder förtjäna sitt uppehälle
som ladugårdsdräng. I Bristol var han några
år hotellpojke, kusk och spårvagnskonduktör,
varpå han grundade en egen biltransportfirma. Han
började emellertid allt mer intressera sig för

fackföreningsrörelsen.
Han blev en av de
drivande krafterna och
generalsekr. i den
hu-vudsakl. på hans
initiativ bildade
Transport and General
Workers Union,
Englands största
fackförbund. B., som är
moderat socialdemokrat
och försvarsvänlig,
blev arbetsminister i
Churchills ministär
1940 och medl. av un-

derhuset s. å. Som minister gjorde han
betydande insatser, när det gällde att mobilisera
landets arbetskraft för ett totalt krig. Efter
arbetarpartiets valseger 1945 blev han utrikesminister
i Attlees regering. Som sådan har han energiskt
och skickligt tillvaratagit brittiska intressen
under den oroliga tiden efter kriget, och hans
färgstarka personlighet har tilldragit sig
uppmärksamhet i skilda utrikespolitiska sammanhang.

En ganska manstark ”rebellgrupp” inom
arbetarpartiet har vid flera tillfällen ställt sig
kritisk mot hans odoktrinära utrikespolitik. Denna
falang var även verksam, då inflytelserika
kretsar inom fackföreningsrörelsen våren 1947
önskade, att han skulle frånträda utrikesministerposten
för att med sin stora auktoritet övertaga
ledningen av det ekonomiska
återuppbyggnadsarbetet. B. avböjde emellertid, och i stället påtog
han sig nya utrikespolitiska uppgifter genom att
mer än tidigare låta utrikesministeriet handlägga
ockupationspolitiken i Tyskland.

Bevingade ord, namn på mera kända uttryck
och citat, som kunna föras tillbaka till en
bestämd skrift el. person. Ordspråken, vilkas
upphovsmän äro obekanta, räknas ej hit, liksom ej
heller ordstäven; däremot är gränsen ofta svår
att draga mellan b. och s. k. slagord. Många
samlingar av b. ha utkommit, på ty. bl. a. G.
Büchmann, ”Geflügelte Worte” (1864; senaste
uppl. 1930), på eng. bl. a. flera verk av E. C.
Brewer (”Dictionary of phrase and fable”,
senaste uppl. 1927), på fr. bl. a. O. Guerlac, ”Les
citations franqaises” (1931). På sv. finnas A.
Ahnfelt, ”B.” (1879), V. Langlet, ”B. och slagord”
(1925—28) och P. Holm, ”B.” (3:e uppl. 1948).

Bevis. 1) Ett klart och tydligt ådagaläggande
av ett omdömes sanning el. sannolikhet. Detta
ådagaläggande sker därigenom, att den sats, vars
riktighet skall inses, uppvisas vara den
nödvändiga följden av en el. flera andra satser, vilkas
giltighet redan förut är insedd. Dessa satser kallas
bevisningsgrunder (fundamenta
demon-stratiönis). B. indelas uti in du k ti v a el.
analytiska, vid vilka man från det mer
speciella sluter till det mer allmänna, och d
e-duktiva el. syntetiska, vid vilka man
från det mer allmänna sluter till det mer
speciella. De indelas även i direkta, vilka
ådagalägga sanningen av en sats omedelbart
ur bevisningsgrunderna, och indirekta, vilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:13:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffb/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free