Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernward - Beromünster - Beronius, Jonas - Beronius, Magnus Olai - Berosos el. Berossos - Berounka - Berre, Étang de - Berrettini - Berrit - Berruguete, Alonso - Berry el. Berri - Berry, Caroline
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Beromünster—Berry
822
plikter, skyddade genom befästningar sitt
biskops-döme mot normannernas infall, främjade ivrigt
den kluniacensiska klosterreformen och
förvärvade sig berömmelse för vården om vetenskap och
konst. Han framkallade i Hildesheim en livlig
konstnärlig verksamhet. I stadens domkyrka
förvaras de på hans initiativ utförda
”Bernwards-dörrarna”, gjutna av brons och prydda med
uttrycksfulla reliefframställningar. Talrika
bevarade guldsmedsarbeten tillhöra ock alstren av hans
konstnärskrets.
Beromü’nster, kloster i schweiz. kant. Luzern,
i kommunen Münster, 20 km n. n. v. om staden
Luzern. Vid B. ligger Schweiz’ tyskspråkiga
huvudstation för rundradiosändning.
Berönius, Jonas, gruvtekniker (1779—1847).
Konstmästare vid Dannemora 1805, utförde han
på ett synnerligen förtjänstfullt sätt länsningen
av gruvorna och deras skyddande genom en
dammbyggnad mot översvämningar. Han erhöll
1818 bergmästares titel och blev 1830 bergsfogde
i Upplands och Roslagens bergsfögderi. — Hans
son Jonas Otto B. (1820—95), tjänsteman i
Städernas allmänna brandstodsbolag, var
studentkamrat till Gunnar Wennerberg och god
bassångare; mest känd som ”glunten” i dennes
”Glun-tarna”.
Berönius, Magnus Ola i, ärkebiskop (1692
—1775). Fil. mag. i Uppsala 1716, blev han 1723
lektor i Gävle, 1727 teol. adjunkt i Uppsala,
poéseos prof. 1732 och teol. prof. 1737- Han
utnämndes 1745 till biskop i Kalmar, blev 1764
ärkebiskop, 1770 led.
av
uppfostringskom-missionen och 1773
ordf, i
bibelkomissionen. B. tillhörde
hattpartiet men slöt sig
sedermera som biskop
till mössorna. Hans
fridsamma och
fogliga väsen gjorde
honom till
samlingskan-didat vid
ärkebiskops-valet 1764. Livligt
intresserad för
skolväsendet, förordade han
bibehållande av klassi-
citetens centralställning vid skolstudierna. Hans
hustru och barn adlades 1760 med namnet
Bj örnst j erna.
Berosos el. B e r o s s o s, babylonisk
historieskrivare på 200-talet f. Kr. Han var präst vid
Bel-Mar duks tempel i Babylon och skrev omkr.
250 f. Kr. på grekiska en i forntiden högt
skattad babylonisk-kaldeisk historia, varav endast
finnas bevarade några smärre utdrag hos Josefos
och (i andra hand) Eusebios.
Berounka, flod i Böhmen, biflod fr. v. till
Moldau. Den upprinner på Böhmerwald och
utmynnar strax s. om Prag; 135 km lång. Vid
B. staden Beroun (13,000 inv.)_ med bergverk.
Berre, Étang de [etä-da-bä’r], strandsjö i
s. Frankrike, n. v. om Marseille; 155 km2, 10 m
djup. B. står genom den 6 km långa Canal de
Bouc i förbindelse med Medelhavet, varifrån den
skiljes av en bergsrygg.
Berretti’ni, se Cortona, P. da.
Berrit, isolationsmaterial, bestående av
gutta-perka, som genom vissa tillsatser gjorts
värmebeständig och olöslig i olja.
Berruguete [coärogä’tä], A1 o n s o, spansk
bildhuggare, målare och arkitekt (omkr. 1486—
1561). Han studerade i Florens, påverkades starkt
av dess dåtida konst, särsk. av Michelangelo, och
återvände till Spanien omkr. 1520. Bosatt i
Val-ladolid från 1523, utförde han bl. a. högaltaret
i kyrkan San Benito därstädes och de praktfulla
korstolarna i katedralen i Toledo. B:s yppiga,
barockartade dekorationsstil (”platereskstil”)
bildade skola i Spanien och behärskade länge dess
arkitektur och konsthantverk.
Berry el. Berri [bäri’], landskap, fordom
hertigdöme, i mellersta Frankrike s. om mellersta
Loire, motsvarande de nuv. dep. Cher och Indre.
Invånarna kallas berrichons. B:sv. del, la
Brenne, består av stora sumpmarker, som mer och
mer utdikas; närmare Cher och Loire blir landet
bördigare (juraformation) och lämpar sig utmärkt
för boskapsskötsel, som även är huvudnäring.
Kring Sancerre, nära Loire, vinodling (färska
druvor). — Under äldre medeltiden tillhörde
landet till större delen grevarna, senare vicomterna
av Bourges, blev hertigdöme 1360 och kom först
1601 direkt under Frankrikes krona.
Berry [bäri’], Caroline Ferdinande Louise,
fransk hertiginna av B. (1798—1870). Hon var
dotter till bourbonen
Frans I av Neapel och
förmäldes 1816 med
hertig Charles
Ferdinand av B., f. 1778,
andre son till greven
av Artois, sedermera
Karl X. Då den äldre
sonen, hertigen av
Angouléme, var
barnlös, vilade
förhoppningen om ett
tryggande av den
bourbonska arvföljden
ensamt på detta
äktenskap. När hertigen av
B. 13 febr. 1820 föll för en politisk fanatiker,
sadelmakargesällen Louvel, efterlämnade han
endast en dotter. Men sju månader efter mannens
död födde hertiginnan till legitimisternas stora
glädje en postum son, Henrik, greve av
Cham-bord. Efter julirevolutionen 1830 följde hon med
sina barn Karl X till England men fattade den
äventyrliga planen att åt sonen återvinna den
förlorade kronan. Ett legitimistiskt upprorsförsök
under hennes ledning i Marseille april 1832
misslyckades, och det gick på samma sätt, när hon
i Vendée sökte höja upprorsfanan. Hon blev slutl.
tillfångatagen (nov.), och det kom snart i dagen,
att hon var havande; hon hade nämligen ingått
hemligt giftermål med en italiensk greve
Lucchesi-Palli. Genom denna skandal försvann hennes
nimbus, hon ansågs ofarlig och återfick friheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
