Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berling - Berlinghieri, familj - Berlingska boktryckeriet - Berlingske Tidende - Berlinkongressen - Berlin-Stettiner-Kanal, Hohenzollernkanal - Berlioz, Hector
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Berlinghieri—Berlioz
794
vinna Danner). Han blev kammarherre och
generalintendent för civillistan, använde sitt stora
inflytande vid hovet bl. a. till att gå
bondevännernas parti till handa och 1854 bidraga till
ministären Örsteds fall. Konungens vägran att
avlägsna B. från hovet vållade i dec. 1859 ministären
Halls avgång; några veckor senare drog sig B.
tillbaka från sina hovsysslor. Han spelade
därefter ej någon nämnvärd politisk roll.
Berlinghieri [-giä’ri], målarfamilj i Lucca på
1200-talet. Bland dess medlemmar märkes B
o-naventura B., vars 1235 daterade
Franciscus-porträtt i Pescia är den äldsta kända bilden av
helgonet.
Be’rlingska boktryckeriet är sedan 1745
namnet på det då av C. G. Berling övertagna
akademiska boktryckeriet i Lund, vilket sedermera
innehades av hans son, sonson och sonsons son
(se Berling). 1874 överlämnades tryckeriet och
det därmed förenade, 1837 upprättade
stilgjute-riet av F. J. Berling till dennes måg, frih, Adolf
Rappe, som 1884 ombildade affären till ett ab.
1942 övertogs B. av ab. Håkan Ohlssons
boktryckeri. — Litt.: ”B. b. i Lund 1745—1945”
(1945)-
Be’rlingske Ti’dende, en av Danmarks äldsta
tidningar. Den utkom med sitt första nummer
3 jan. 1749 med titeln Kiöbenhavnske Danske
Post-Tidender. Namnet har flera gånger
ändrats, det var från 1833 Berlingske politiske og
Avertissements Tidende, vilket namn 1935
förkortades till Berlingske Tidende. Tidningen
utgavs och trycktes först av boktryckaren E. H.
Berling, vars efterkommande ännu äro ägare av
densamma. Tidningens långvariga, mycket
inbringande privilegium på en mängd rättsliga
kungörelser upphörde 1904. Vid olika tidpunkter
ha vederbörande regeringar inspirerat B., som
därför ock ansetts som ett officiöst el. officiellt
organ. Den är alltjämt konservativ och nu fullt
självständig. Bland Berlingske Tidendes
redaktörer märkas M. L. Nathansen (1838—58 och
1865—66), E. Manicus (1873—97), K. Blangstrup
(1902—13) och Christian Gulmann (1913—34).
Red. sedan 1935 är Svend Aage Lund (f. 1900),
från 1946 jämte T. Terkelsen. Från B :s officin
utg. bl. a. ”B. T.”, ”Söndags B. T.”,
”Radiolytte-ren”, ”Billedbladet” och ”Landet”.
Berlinkongressen 13 juni—13 juli 1878 avsåg
ordnandet av förhållandena i Östeuropa efter
rysk-turkiska kriget, enär varken Österrike el.
England ville finna sig i de vid freden i San
Ste-fano (mars 1878) träffade bestämmelserna.
Deltagare voro Ryssland, Tyskland,
Österrike-Ung-ern, Storbritannien, Frankrike samt Italien och
Turkiet. Till kongressens ordförande valdes
Bis-marck, vilken senare karakteriserat sin roll vid
kongressen som ”den ärlige mäklarens”.
Märkligast bland delegerade vid kongressen voro,
förutom Bismarck, Beaconsfield och Salisbury
(England), Gortsjakov och Sjuvalov (Ryssland),
Andrässy (Österrike-Ungern), Waddington
(Frankrike). Förhandlingarna, som under
Bis-marcks påverkan avlöpte till stor missräkning
för Ryssland, resulterade i den s k. Berlin-
freden. Enligt denna erhöll visserligen
Ryssland södra Bessarabien och en del av Armenien,
men dess skyddsling, det nyupprättade Bulgarien,
gick förlustig den stora i San Stefano erhållna
utvidgningen, i det att östrumilien blev en
turkisk provins, dock med administrativ autonomi,
medan de nyförvärvade makedoniska områdena
återgingo under direkt turkisk styrelse. Serbien
och Montenegro förklarades självständiga och
fingo sina områden utvidgade. Rumänien blev
fullt suveränt och erhöll Dobrudscha som
ersättning för vad det förlorade i Bessarabien.
Förbindelsen mellan Serbien och Montenegro
avskars därigenom, att Österrike-Ungern icke blott
fortfarande erhöll rätt att besätta och förvalta
Bosnien och Hercegovina utan även fick rätt att
hålla garnisoner i området Novipazar.
Grekland hänvisades rörande områdesutvidgning till
direkt uppgörelse med Turkiet; sultanen
tillråddes att till Grekland avstå södra Tessalien och
Epirus, men först 1881 erhöll Grekland sin
åtrådda landutvidgning. England fick, efter ett
föregående avtal med Turkiet, rätt att besätta och
förvalta Cypern, varemot England åt Turkiet
garanterade dess asiatiska provinser.
Berlin-Stettiner-Kanal,
Hohenzollern-kanal, förbinder Berlin och Stettin (194 km).
Den utgår från Plötzensee vid Berlin och
utmynnar i Oder vid Hohensaathen. En del av kanalen
sammanfaller med Berlin-Spandauer
Schiffahrtskanal mellan Spree och Havel
(15 km; byggd 1848—59). Den befordrar fartyg
intill 600 ton. B. öppnades 17 juni 1914.
Berlioz [bärliå’z], Hector, fransk
kompositör (1803 n/i2—1869 8/3). Han var läkarson och
skulle själv bli läkare men drogs av sin håg till
musiken, vilket föranledde fadern att för lång
tid undandraga honom allt understöd, så att B.
måste livnära sig som körsångare och genom att
ge musiklektioner. Hans egendomliga begåvning
framträdde först i ”Symphonie fantastique”
(1829), som var
inspirerad av hans kärlek
till den talangfulla
engelska
skådespelerskan Harriet Smithson,
senare hans hustru.
Först med sitt 1837
uppförda rekviem
”Messe des morts” och
en symfoni till
julikolonnens invigning 1840
lyckades B. tilldraga
sig större
uppmärksamhet. Till hans bästa
produktion på
1830-talet kunna även
räk
nas den epokgörande programsymfonien
”Harold en Italie” (1834) och symfonien” Romeo et
Juliette” för soli, kör och orkester (1839). 1838
inträdde B. som musikkritiker i Journal des
débats, och 1839 blev han först konservator,
senare bibliotekarie vid konservatoriet. På
1840-talet gjorde han några resor till Tyskland, där
han vann större erkännande än i sitt hemland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
