Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berglärksläktet - Berglöf, Lennart - Bergman, Arvid - Bergman, Bo - Bergman, Carl Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
Berglöf—Bergman
736
rande former utmärkas av att de över tinningarna
ha små spetsiga, svarta fjädertofsar. Detta skiljer
också från våra övriga lärkor den svenska
formen, berglärkan (Eremophila alpestris
flava), som häckar i fjällen ned till Härjedalen
men under flyttningarna anträffas litet varstädes
i landet.
Berglöf, Lennart, ämbetsman (f. 1878 15/io).
Han tog hovrättsexamen 1901, blev kanslisekr. i
Justitiedep. 1907, kansliråd 1917, expeditionschef
i Jordbruksdep. 1924, statssekr. där 1926 och
ge-neraldir. i Kammarkollegium 1930—43. B. var
sakkunnig vid skiljedomstolen i svensk-norska
renbetesfrågan 1909 och har haft flera
utredningsuppdrag, särsk. i renbetes frågor.
Bergman, Arvid Mathias, veterinär,
bakterio-log (1872—1923). Efter att ha varit lärare i
anatomi m. m. vid veterinärinstitutet och Alnarps
lantbruksinstitut blev B. 1903 direktör för Malmö
slakthus och senare efter kallelse från 1911 prof,
och föreståndare för statens nyinrättade
veterinärbakteriologiska anstalt, på vars organisation och
utveckling han nedlade ett förtjänstfullt arbete.
Bergman, Bo Hjalmar, författare (f. 1869 ®/io),
student 1888, förste postexpeditör 1919,
pensionerad 1934, 1905—39 teater- och
litteraturkritiker i Dagens Nyheter, led. av Svenska akad.
1925; fil. hedersdr 1945. B. har utg.
diktsamlingarna ”Marionetterna” (1903), ”En människa”
(1908), ”Elden” (1917), ”Livets ögon” (1922),
”Trots allt” (1931), ”Gamla gudar” (1939) och
”Riket” (1944), novellsamlingarna ”Drömmen”
(1904), ”Skeppet” (1915), ”Min vän baronen”
(1926) och ”Epiloger” (1946), ett par romaner
”Ett bokslut” (1942) och ”Skulden” (1948), samt
några monografier. Som lyriker utmärker sig B.
för sin slipade, klara, sinnrika form; det
härskande stämningsläget i hans poesi var tidigare
melankoli. Men med åren har hans åskådning blivit
både försonligare och präglad av ett manligt
trots, det negativa har övervunnits. Han känner
sig som en stridsman i höga ideals tjänst för
omistliga humana värden. Hans dikt har fått
storhet i linjerna genom att dess uppgift vuxit: att
visa vägen till frihet och väsentlighet, att väcka
andarna och väpna dem till strid mot samtidens
Berglärka, hanne.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.
tröghet och liknöjdhet, mot det materialistiska
och vulgära. Vid sidan om denna viljans och
förtröstans lyrik har B. med oförsvagad
intensitet fortsatt sin centrallyriska diktning. B :s stil
försmår stilistiska och akustiska effektmedel, den
tecknar med skärpa och är utpräglat personlig i
tonfall och kontur.
Bergman, Carl Abraham, präst och
reformvän (1800—89). Han ägnade sig som fil.
dr först åt lärarbanan och blev 1827 rektor vid
Lunds katedralskola.
Han blev 1829 med. dr,
avlade präst- och
pastoralexamen 1830 samt
var från 1831
kyrkoherde i Vinslövs och
Nävlinge församlingar
i Lunds stift. B. var
en varm reformvän
och deltog bl. a. i de
bekanta
representati-onsreförmmötena i
Örebro 1849—50. För
folkskolans
anknytning till de allmänna
läroverken sökte han
verka genom skrifterna ”1 hvad
förhållande står presterskapet till upplysning och
schola?” (1832) och ”Om svenska scholväsendet el.
elementarscholan” (s. å.). B. var från 1840-talets
slut en av den skånska väckelsefromhetens
för-grundsmän och deltog 1853 i stiftandet av
Evangeliska alliansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
