Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergartsmetamorfos - Berga säteri - Bergbana - Bergband - Bergbeck, asfaltbeck - Bergblått - Bergbom, Kaarlo - Bergborr - Bergborrning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Berga säteri—Bergborrning
708
Bergbana. Pilatus, Schweiz.
ras); den nya bergarten blir då ofta svår att
skilja från en primär eruptivbergart (p a 1 i n g
e-n e s). Ofta åtföljes b. av betydande kemiska
omsättningar, dels bortförsel av vissa mera
lättlös-liga mineral (t. ex. i vissa myloniter), dels
tillförsel av dyl. (t. ex. albitisering, skapolitisering).
För att beteckna en metamorf bergarts ursprung
har man använt prefixet a p o-, t. ex. apoliparit
(en metamorf liparit), aposandsten o. s. v.
Berga säteri, egendom i Åkers socken i
Södermanland, 9 km v. om Mariefred; areal 3,700 har,
därav c :a 1,000 åker, tax.-värde 2,041,000 kr.
Till egendomen höra kvarn, såg, tegelbruk,
kraftverk m. m. B. donerades 1649 till biskop
Johannes Matthiæ i Strängnäs. Senare ägare ha varit
medl. av släkterna Franc, Wahrendorff och
(sedan 1861) v. Stockenström.
Bergbana, en i en bergstrakt framdragen,
relativt kort järnväg, vid vilken tågen på grund av
banplanets stora lutning måste framföras på
annat sätt än vid vanliga järnvägar (s. k.
adhe-s i on s b a n o r, där trycket från lokomotivets
drivhjul mot skenorna är tillräckligt, för att den
därav alstrade släpfriktionen mellan hjul och
skena skall kunna övervinna tågets motstånd mot
rörelsen). Vanligast är kuggstångssystemet,
vilket innebär, att det finnes en mellan skenorna
lagd, i syllarna fästad kuggstång, mot vars
kuggar ett på någon av lokomotivets drivhjulsaxlar
anbragt kugghjul arbetar och på så sätt
förflyttar tåget. Kuggstångsbanor användas vid
stigningar från 5 å 7 % upp till 20 å 25 %. För
starkare lutningar tillgripas hissbanor.
Bergband, kringbrutet bergparti, som
kvarläm-nats till stöd för väggarna i en gruva.
Bergbeck, asfaltbeck, se Asfalt.
Bergblått, numera föga använd blå
mineralfärg, bestående av basiskt kopparkarbonat,
CO3. Cu (OH)2.
Bergbom, Kaarlo, finsk teaterledare (1843
—1906), fil. dr, estetiker. Han var skapare och
ledare av den stående finska teatern. När han
började, fanns så gott som ingen finskspråkig
dramatisk litteratur, inga finska skådespelare,
ingen finsk teaterpublik. Men under hans och
systerns, Emilia B : s (d. 1905), insiktsfulla
och energiska ledning frammanades småningom
allt detta. Första föreställningen gavs i
Björneborg hösten 1872. B :s stora beläsenhet och
utbildade smak betryggade en värdefull repertoar,
och teatern blev en betydande faktor i det finska
kulturarbetet.
Bergborr, se Bergborrning.
Bergborrning kommer till användning dels vid
bergsprängning, dels vid uppsökande av
malmmineral, kol, mineraloljor och vatten samt
slutligen för närmare undersökning av malmlager.
Borrarbetet kan utföras antingen för hand el.
med maskin. Vid borrning för hand för
åstadkommande av mindre djupa hål slås med
slägga på en bergborr, som mellan varje slag
vri-des något i borrhålet. Vid handborrning utgöres
borren av en massiv stålstång, i ena ändan
försedd med ett mejselformigt skär. För varje stöt,
som borrmejseln gör mot berget i hålets botten,
krossas en del av detta och bildar pulver,
borrmjöl el. b o r r k a x, som bortskaffas,
varigenom hålet småningom fördjupas. Vid
maskinborrning utföres detta arbete av maskinen, varvid för
bortförande av det vid borrningen uppkomna
borrmjölet, särsk. ur nedåtriktade hål, användes ihåligt
borrstål, varigenom luft el. vatten under tryck
införes i borrhålets botten. Vid borrning av mycket
djupa hål — s. k. djupborrning —
användes ett borrverktyg av sådan tyngd, att det vid
sitt fall i borrhålet förmår krossa berget. Vid det
särskilda slag av djupborrning, som kallas
diamantborrning, användes en rörformad
borr, vars nedersta del utgöres av en stålring,
borrkronan. I dennas nedre kant äro diamanter
anbringade på sådant sätt, att vid borrens
kring-vridning en cylinderformig stav utskäres ur
berget. Denna s. k. borrkärna medföljer vid
borrörets upptagande ur hålet. Genom
borrhålen erhållas prov från de genomgångna
berglagren i form av pulver, slam el. sammanhängande
borrkärnor.
Vid b. använda maskiner,
bergborrmaskiner, äro med avseende på verkningssättet
av två slag, stötborrmaskiner och
vridborrmaskiner. De numera för ort-, stoll- och
tunneldrivningar, schaktsänkningar samt för bergbrytning
i gruvor och stenbrott ojämförligt mest använda
bergborrmaskinerna äro
stötborrmaskiner av cylindertyp, vilka drivas med
komprimerad luft. De äro konstruerade antingen så, att
borren är fast förenad med en i maskinens
cylinder fram- och återgående kolv och deltager i
dennas rörelse, stöter mot berget och därigenom
utför borrarbetet, el. så, att borren är löst in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
