Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baur, Erwin - Baur, Ferdinand Christian - Baur, Harry - Bauschinger, 1. Johann - Bauschinger, 2. Julius - Bauska (Bauske) - Baussnern, Waldemar von - Bautasten - Bautzen - Bauxit el. beauxit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Baur—Bauxit
494
gjorda bl. a. i ”Vererbungs- und
Bastardierungs-versuche mit Antirrhinum”, som gjort hans namn
känt. Av stort intresse äro även B:s iakttagelser
över mutationer hos lejongap. Vidare må nämnas
B:s undersökningar över ymphybrider samt hans
utomordentligt klart skrivna lärobok ”Einführung
in die experimentelle Vererbungslehre”. B. har
också behandlat ärftlighetslärans tillämpningar
på växtförädlingens och rashygienens områden.
Baur, Ferdinand Christian, tysk
teolog (1792—1860). Från 1826 intill sin död teol.
prof, i Tübingen, var han en av de 1800-talets
teologer, som gripit
djupast in i teologiens
historia. Till en
början mottog B. kraftiga
impulser från
Schleier-machers arbeten men
kom mer och mer in
under den behärskande
inflytelsen av den
he-gelska filosofiens
ut-vecklingstankar. Med
energi tillämpade han
dem på betraktelsen av
de religiösa
företeelserna och historiens
förlopp. I en rad
dogmhistoriska arbeten (om försoningen, om
treenigheten och treenigheten och Kristi
män-niskoblivande samt, 1847, en lärobok i den
kristna dogmhistorien) ryckte B. stoffet in under
synpunkten av ett stort, sammanhängande
förlopp, där anden söker sig sin väg framåt i en
ständig dialektik, en aldrig vilande utgestaltning
av motsatser och dessas utjämning. Sin största
betydelse fick dock B. som kritisk
granskare av våra kristna urkunder och
tecknare av kristenhetens äldsta skede. Början
gjordes med Paulus; hans i en avhandling
1831 började undersökningar fingo sin
sammanfattning i ett större verk: ”Paulus, der Apostel
Jesu Christi” (1845; 2:a uppl. 1867). Två stora
motsatser känneteckna enligt B. urkristendomen:
en judekristlig, blott genom tron på Jesus som
Messias från judendomen skild riktning, samt den
av dessa judekristna med stark bitterhet
bekämpade paulinismen. Från Paulus gick B:s
forskning in på evangeliernas svåra område. De
motsatta tendenserna göra sig ock här gällande: den
judekristliga hos Matteus, den paulinska hos
Lukas, medan Markus söker täcka över den grella
skillnaden; Johannesevangeliet smälter till sist
samman judekristendomen och paulinsk åskådning
i en högre enhet. B:s grunduppfattning förde
honom till en radikal brytning med
hävdvunna meningar om nytestamentliga skrifters
tillblivelse; så menade han sig t. ex. blott kunna
erkänna äkthet åt Galaterbrevet, de båda
Korintierbreven och Romarebrevet (det mesta därav).
B:s sista arbete blev en kyrkohistoria i fem band
(1852—63), av vilka de tre sista utgåvos efter
hans död.
Baur [bär], Harry, fransk filmskådespelare
(1881—1943). Före 1 :a världskriget uppträdde
Harry Baur.
han i Paris i en mängd
olika roller och pjäser.
Efter kriget spelade
han mest varieté, tills
han 1932 slog igenom
med titelrollen i filmen
”David Golder”. Han
medverkade sedan
flitigt i ett stort antal
filmer. Under mitten
och slutet av
1930-ta-let ansågs B. för
Frankrikes främste
filmskådespelare i
ka-raktärsfacket.
Båu’schinger. 1)
J o h a n n B., tysk
föregångsman inom materialprovningsväsendet
(1834—93). Han blev 1868 prof, vid tekniska
högskolan i München, där han byggde den första
statliga materialprovningsanstalten i världen och
utförde berömda undersökningar, särsk. över
byggnadsmaterialets egenskaper och lagarna inom
hål 1 f asthetslär an.
2) J u 1 i u s B., den föreg:s son, astronom (1860
—1934), 1896—1909 prof, vid Berlins univ.
och föreståndare för astron. räkneinstitutet, 1909
—18 chef för observatoriet i Strassburg och 1920
—30 chef för observatoriet i Leipzig. B., som
sysslade med astrometriska och teoretiska
uppgifter, är särsk. känd för sin grundläggande stora
lärobok ”Bahnbestimmung der Himmelskörper”
(1906; 2:a uppl. 1928).
Båu’ska (B au ske), stad i s. Lettland, 40
km s. ö. om Mitau; 5,600 inv. Dess slott
intogs 1625 av Gustav Adolf men måste 1628 efter
5 veckors belägring uppges till polackerna. Ånyo
intogs det av svenskarna 1658 under Douglas
och 26 juli 1701 av Karl XII. Det uppgavs
12 sept. 1705 till ryssarna.
Båu’ssnern, Waldemar von, tysk
tonsättare (1866—1931). Han utövade
dirigentverksamhet i Mannheim, Dresden och Köln och blev
1908 föreståndare för musikhögskolan i Weimar
samt var sedan 1923 sekr. vid konstakad. och
lärare vid akad. för kyrko- och skolmusik i Berlin. B.
har komponerat symfonier, kammarmusik,
uvertyrer, körsånger, solosånger med orkester samt operor.
Bau’tasten, sten, rest av de gamla nordborna
som minne över död man, minnessten (även bildl.),
särsk. rest sten utan inskrift men ofta med
inristade figurer, t. ex. ett kors. Bland de bäst
bevarade gravfälten med b. i Sverige märkas
Vät-terydsfältet i Skåne, Fjärås i Halland och Tanum
i Bohuslän. Uppland har ett stort antal
gravfält med b. — Minnesstenar med runinskrifter
kallas runstenar. Bild se sp. 495.
Båu’tzen, stad i Sachsen (Oberlausitz) vid Spree,
42,000 inv. Vacker gammal stad, högt belägen vid
floden med murar, torn och slott (Ortenburg),
viktig industriort (spinnerier, metallindustri). —
Strax ö. om staden segrade i slaget vid B. 21
maj 1813 Napoleon över preussare och ryssar.
Bauxit [båsi’t] el. beauxit, mineral,
huvudsaki. bestående av aluminiumhydroxid av samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
