Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barthel, 2. Sven - Barthel, Max - Barthélemy - Barthélemy, Auguste - Barthélemy, François - Barthélemy, Joseph - Barthélemy Saint-Hilaire, Jules - Barthelmess, Richard - Bartholdi, Auguste - Bartholdy, Jakob - Bartholin, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
Barthel—Bartholin
424
2) Sven Christian B., den föreg:s son,
författare (f. 1903 8/9), medarbetare i Dagens
Nyheter sedan 1948. B. har i en rad reseskisser
och noveller skildrat livet till sjöss och bland
skärgårdsbefolkningen. Bland hans skrifter
märkas ”Ramsjöpojkar” (1928) och ”Strandhugg”
(1929) samt ”Sill och fisk” (s. å.), skildringar
från de bohuslänska fiskarnas fångstfärder i
Kattegatt, Skagerak och Nordsjön, ”Atlant”
(1931), vars huvudpart ägnas åt Färöarna, ”På
väg till Colön” (1932), reseintryck från
Sydamerika, ”Loggbok” (1934) och ”Harstena”
(1933), en innehållsrik monogr. över fisklägets
befolkning, natur och historia, vidare ”Kust”
(1935), ”ö” (s. å.), ”Slagruta” (1937),,
”Cyklon-centrum” (1940), ”Äventyrens värld” (1941)»
”Stränder” (1943), ”Gillöga” (1945) och ”öar
i urval” (1950). — B. är sedan 1936 g. m. förf.
Vi veka Starfelt.
Ba’rthel, Max, tysk författare (f. 1893),
arbetarson, begav sig som yngling ut på vidsträckta
vandringar, deltog i 1 :a världskriget, som
framkallade hans Verse aus den Argonnen” (1916).
Från början satte B. som sitt mål att vara
arbetarklassens skald, och i centrum av hans tidigare
alstring står diktsamlingen ”Arbeiterseele” (1920).
B. orienterade sig så småningom i nationell
riktning och anslöt sig till nationalsocialismen. Bland
hans senare romaner märkas ”Das unsterbliche
Volk” (1933), ”Deutsche Männer im roten Ural”
(1938), ”Das Land auf den Bergen” (1939) och
”Die Strasse der ewigen Sehnsucht” (1941).
Barthélemy [-telmi’], ö, se Saint Barthélemy.
Barthélemy [-telmi’], Auguste Marseille,
fransk politisk diktare (1796—1867). Han skrev
tills, m. sin vän Jos. Méry en mängd satiriska
dikter mot bourbonerna. Deras hjältedikt
”Na-poléon en Égypte” (10 :e uppl. 1828) var
genomträngd av stark Napoleonskult. I veckotidningen
Némésis (1831—32) angrep han på vers med stor
skärpa den nya regeringen. Då tidningen
emellertid tvärt upphörde, ansågs han köpt av regeringen
och kom i stor missaktning.
Barthélemy [-telmi’], Franqois, markis de,
fransk diplomat (1750—1830). Före revolutionen
hade han åtskilliga diplomatiska uppdrag, bl. a.
i Sverige. Han kvarstod i tjänst även senare,
och som minister i Schweiz bidrog han kraftigt
till freden i Basel 1795, blev 1796 medlem av
direktoriet men häktades 18 fructidor och blev
deporterad. Han lyckades dock fly från Guayana
och blev senare av Napoleon utnämnd till greve,
senator och slutl. vice president i senaten. B.
bidrog 1814 kraftigt till Napoleons avsättning
och till återkallandet av bourbonerna. Dessa
gjorde honom till pär och markis.
Barthélemy [-telmi’], Joseph, fransk
stats-vetenskapsman (1874—1945), prof, i
författnings-rätt vid Paris univ. B. var delegerad vid flera av
N. F:s sessioner och ingick som justitieminister
i Pétains ministär 1941. Han har utg. flera
statsvetenskapliga skrifter, bl. a. ”Traité
élémen-taire de droit constitutionnel” (1926). Vid
Frankrikes befrielse 1944 blev han häktad.
Barthélemy Saint-Hilaire [bartelmi’-satilä’r],
J u 1 e s, fransk vetenskapsman och politiker (1805
—95). Bland hans vetenskapliga verk märkas
fullständiga översättningar av Aristoteles och
Iliaden. Ivrig moderatliberal politiker,
medarbetade han flitigt i 1820—30-talets oppositionspress.
Vid revolutionen 1848 blev han sekr. i den
provisoriska styrelsen och medlem av konstituerande
och lagstiftande
församlingen. Bestämd
motståndare till
Napoleon, vägrade han
avlägga ed efter dennes
statskupp 1851 och
lämnade den professur
i klassisk filosofi vid
Collège de France han
innehaft sedan 1838.
Han anslöt sig 1869 i
lagstiftande kåren till
den häftiga
oppositionen. Efter kriget
medl. av
nationalförsamlingen, var han
en av kommissarierna vid fredsslutet. Personlig
vän till Thiers understödde han varmt dennes
politik. B. blev 1875 senator för livstid. Som
utrikesminister i Ferrys ministär 1880—81
genomförde han Tunisiens läggande under franskt
protektorat.
Barthelmess [bä^almes], Richard Semlar,
amerikansk filmskådespelare (f. 1895). B. var
populär redan under stumfilmens tid. Under
många år var han D. W. Griffiths stjärna; bl. a.
gjorde han manliga huvudrollen i ”Broken
blossoms”. Senare har han gjort en rad
uppmärksammade roller även på ljudfilm, huvudrollen bl. a.
i ”Spökflygaren”, ”Den röda mantiljen”,
”Riddaren utan fruktan”, ”Styrman Stark”, ”Vita
slavar”, ”Mannen som visste för mycket”, ”Ur
fångenskapen”.
Bartholdi’, Frédéric Auguste, fransk
bildhuggare (1834—1904). Han utförde talrika
statyer och andra minnesmärken, ofta i kolossala
dimensioner. Till de bästa hör ”Belfortlejonet”,
vilket till minne av stadens tappra försvar under
1870—71 års krig 1878 uthöggs i den klippa,
som uppbär Belforts citadell. Mest känd är
”Fri-hetsgudinnan” i inloppet till New Yorks hamn
(46 m hög).
Barthoddy, Jakob Salomo, preussisk
diplomat (1779—1825). Född av judiska föräldrar,
övergick han 1805 till protestantismen, varvid han
utbytte sitt urspr. namn Salomon mot B. Han
blev 1815 preussisk generalkonsul i Italien. B.
var framstående konstsamlare. I sitt hus på
Monte Pincio i Rom (”Casa B.”) lät han de s. k.
nazarenerna (Cornelius, Overbeck m. fl.) 1816—
18 måla fresker, som vid husets rivning 1887
inköptes åt nationalgalleriet i Berlin. B. var
morbroder till tonsättaren Felix Mendelssohn, som
efter honom ändrade sitt namn till M e n d e 1
s-s o h n-B a r t h o 1 d y.
Ba’rtholin, berömd dansk läkar- och
veten-skapsmannasläkt, härstammande från Bertel
Jespersen (d. omkr. 1613), som var bondson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
