Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barck, 3. Nils - Barcklind, Carl - Barclay, Alexander - Barclay, John - Barclay, Robert - Barclay, Florence, f. Charlesworth - Barclay de Tolly, Michail - Barclays bank Ltd - Barcroft, Joseph - Bard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Barcklind—Bard
366
och London ett ganska uppmärksammat
vivör-och äventyrarliv och knöt förbindelser genom
Louis Napoléons (sedermera Napoleon III)
älskarinna miss Howard och med konung
Ludvigs av Bayern forna älskarinna Lola Montez.
Ganska uppmärksammad var han som mellanhand
i den politiska, i Stockholm av Knut Bonde
ledda kulissintrig 1855, som åsyftade en allians
mellan Frankrike och Sverige och svenskt deltagande
i Krimkriget.
Barcklind, Carl Vilhelm, skådespelare och
regissör (1873—1945). Han debuterade 1896 på
Södra teatern och engagerades 1898 av Ranft,
hos vilken han med
ett par korta avbrott
(1900—01 i
Helsingfors, eget sällskap
1911—12)
kvarstanna-de till 1922. 1930 blev
han anställd vid
Dramatiska teatern. Sina
förnämsta framgångar
vann han på
Oscarsteatern som elegant
förste operettälskare,
bl. a. i ”Vackra ladyn”
(lord Brummel),
”Glada änkan” (Danilo),
”Greven av
Luxem
burg” (René). Men han gjorde även betydande
insatser som karaktärsskådespelare vid
national-scenen. B. har också medverkat i olika filmer.
Barclay [bä’kli], Alexander, engelsk skald
(1475—1552), präst. Hans ryktbaraste verk är
den 1509 utgivna satiren ”The shyp of folys of
the worlde”, en bearbetning av Sebastian Brants
”Das Narren Schyff” (1494) med tillämpning på
dåtida eng. förhållanden.
Barclay [bä’kli], John, skotsk satirisk
författare (1582—1621). Hans på latin skrivna
alle-gorisk-politiska roman ”Argenis” (1621), som
i allegorisk form skildrar franska hovet, vann en
utomordentlig popularitet och översattes till de
flesta europeiska språk.
Barclay [bä’kli], Robert, skotsk teolog
(1648—90). Han anslöt sig till kväkarna och
vann icke blott bland sina trosbröder stort
anseende utan kunde även utöva inflytande vid
Jakob II :s hov mot anglikanernas och
presbyteri-anernas ofördragsamhet. Hans teologiska
huvudarbete, ”Theologiæ veræ christianæ apologia”
(1676), utgör en lärd apologetisk bevisföring för
sektens förnämsta trossatser. Den har bland
kväkarna anseende nästan som symbolisk bok.
Barclay [bä’kli], Florence, f.
Charles-worth, engelsk författarinna (1862—1921). B.
blev mycket populär genom romaner, vilka
förenade religiös känsla med erotiskt intresse. I
sv. övers, bl. a. ”Rosenkransen” (1911).
Barclay de Tolly [barklä’ da tåli’], M
i-c h a i 1, rysk fältmarskalk (1761—1818). Han
tillhörde en urspr. skotsk, sedan till Livland
överflyttad släkt och deltog med utmärkelse i alla
ryska krig fr. o. m. 1788 (mot Turkiet, Sverige,
Polen och Napoleon). Som generallöjtnant stred
han 1808 i Finland
mot Sandels och erhöll
i mars 1809 i uppdrag
att över isen från
Vasa anfalla Umeå. Den
dj ärva marschen med
3,500 man över
Hvarken under 3 dygn i
sträng köld kröntes
med framgång. B.
fick kort därpå order
att återvända till
Finland samma väg och
löste på 5 dygn den
svåra uppgiften. För
dessa bedrifter utnämndes han till kommenderande
general över hela ryska armén i Finland. Han
blev på hösten s. å. efter freden i Fredrikshamn
Finlands generalguvernör. B. var 1810—13 rysk
krigsminister och anförde under striderna mot
Napoleon 1812—15 tidtals hela ryska armén, blev
greve efter slaget vid Leipzig 1813, fältmarskalk
efter Paris’ intagande 1814 och furste efter slaget
vid Waterloo.
. Barclays bank Ltd. [bä’kliz bä’uk li’mitid],
en av Englands ”fem stora” banker, bildades
1896 av ett antal bankirfirmor, av vilka den
äldsta räknade sina anor från 1650-talet. Genom
talrika fusioner samt filialbildning har banken
numera c:a 1,900 filialer i England och Wales
samt ett till organisationen anslutet, betydande
utländskt kontorsnät: Barclays Bank (Dominion,
Colonial and Overseas) m. fl. dotterbolag.
Omsättningen utgjorde 1948 1,864 mill £•
Barcroft [bä’kråft], Joseph, engelsk
fysiolog (1872—1947), prof, i fysiologi i Cambridge
1926—37, chef för Unit of Animal Physiology
från 1941. B. har nått viktiga resultat betr,
särsk, blodgaserna och mjältens roll som
bloddepå.
Bard, skald och sångare hos de keltiska
folken. Hans uppgift var att besjunga gudars och
hjältars bragder, särsk. sin furstes, egga männen
till strid och även tjänstgöra som härold. Till
sången ackompanjerade han sig på ett slags lyra
(irl. cruif). Efter irländarnas nederlag vid Boyne
1690 utdog bardskrået på ön. Vid de små
furstehoven i Wales hade de sitt huvudtillhåll, fingo
privilegier och organiserades som en orden,
vilken övade starkt inflytande på furstar och folk.
Tävlingar i sång och dikt (eisteddfod) ägde rum,
varvid officiella domare förrättade
prisutdelningen. Efter Edvard I:s krig hotades orden
småningom med upplösning men kunde göra sig
gällande till Elisabets tid. Samlingar av bardpoesien
från 1100—1400-talen föreligga i tryck alltifrån
1700-talet. Sedan på 1820-talet tävlingarna
återupptagits, har även namnet b. fått ny giltighet;
en b. skall nu erkännas av ett eisteddfod. Efter
T. Grays ”The bard” och Macphersons
Ossians-dikter uppfattades b. allmänt men med orätt som
en även engelsk och germansk fornskald;
Klop-stock och hans skola kallade en säng i fornstil
för bardiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
