Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bankårsboken - Banlieue - Banmästare - Bann (straff) - Bann (flod) - Banner, Erik Eriksen - Bannlysning, bann, exkommunikation - Bannmil - Bannockburn - Banprofil - Banque de France - Banque de la Société générale de Belgique - Banque de Paris et des Pays-Bas - Banque des pays du Nord - Banque de Suède et de Paris - Banque nationale de Belgique - Banque nationale pour le commerce et l’industrie - Bansektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
Bankårsboken—Bansektion
346
Bankårsboken, sedan 1927 utg. av Svenska
bankmannaförbpndet, innehåller redogörelser för
svenska banker och kreditinstitut, fondbörsen
m. m.
Banlieue [bäliö’], fr., närmaste området kring
en stad. Jfr Bannmil.
Banmästare, arbetsförman vid en järnvägs
banavdelning.
Bann (fr. ban, mlat. ba’nnus el. ba’nnum), eg.
lag, bud. 1) I vidsträckt mening i germansk
me-deltidsrätt beteckning för konungens
förordnings-rätt samt även för den straffpåföljd visad olydnad
medförde. Särsk. användes ordet för konungens
påbud om allmän värnplikts fullgörande, det s. k.
härbannet, och härbann var även beteckning
för den så uppbådade hären. Med ordet b.
betecknades även det område, där bannrätten gällde,
och denna övergick genom länsväsendet till varje
länsherre (i Frankrike kvarlevde en återstod
därav ända till revolutionen i form av vissa monopol,
banalités, för de feodala godsägarna, t. ex.
uteslutande rätt att hålla kvarn). B. som straff
drabbade den, som ej inställde sig inför konungens
domstol; det bestod ofta i uteslutning från
samhället, fredlöshet.
2) Kyrkorättsligt b., se Bannlysning.
Bann [bän], flod i n. ö. Irland, upprinner på
Mournebergen, genomflyter Lough Neagh, utfaller
på öns n. kust. 100 km lång. Värdefulla
laxfisken.
Ba’nner, Erik Eriksen, dansk riksmarsk
(d. 1554). Han ägde flera stora gods i n. Jylland
och hade Kalö i län, blev 1523 riksråd och 1541
riksmarsk. I Sveriges historia är B. bekant
därigenom, att det var hos honom Gustav Vasa
efter sitt svekliga tillfångatagande 1518 lämnades
i förvar. Efter Gustavs flykt till Lübeck 1519
måste B. i plikt till Kristian II utbetala 8,000
tunnor rågs värde. B. var en bland huvudledarna
för det danska luterska adelspartiet. Han anförde
den danska truppstyrka, som 1542 sändes till
Gustav Vasas hjälp under Dackefejden.
Bannlysning, bann,
exkommunikati-o n, det kyrkostraff, varigenom en
församlingsmedlem uteslutes ur kyrkans fulla gemenskap.
Detta kristna kyrkostraff hade sin förebild hos
judarna, vilka straffade kränkning av de religiösa
bruken el. otillåtet umgänge med hedningarna med
uteslutning ur synagogan. Från dem övergick
denna straffart till den kristna kyrkan. B. kom
i allmännare bruk först under medeltiden. Man
skilde då mellan det större och det mindre
bannet. Det förra, även kallat anatema,
innebar fullständig uteslutning från alla kyrkans
förmåner och ansågs medföra fördömelse, enär ingen
frälsning kunde vinnas utanför kyrkan. Det
mindre bannet innebar uteslutning från sakramentets
bruk och kyrkliga ämbeten. Rätten att bannlysa
tillkom inom stiftet biskopen, inom hela kyrkan
påven, vilka även kunde lösa därifrån. Mot
medeltidens slut förlorade b. alltmera sin kraft. I
nyare tider har b. blott sparsamt använts. De
luterska kyrkorna upptogo, praktiskt taget, blott
det mindre bannet, att påläggas av
församlingsprästen.
Bannmil kallades i medeltidens feodalrätt den
omkrets, inom vilken de genom bannrätten
skapade monopolen gällde. Särsk. användes ordet för
att beteckna det område kring en stad, inom vilket
stadens borgare hade genom bannrätten skapade
monopol på handel och vissa andra näringar.
Dessa monopol blevo under 1800-talet efter hand
avskaffade i Tyskland. I Frankrike, där b. kallas
banlieue, avskaffades den redan genom
revolutionen.
Bannockburn [bänakba’n el. bä’nakban], stad
i mellersta Skottland, grevsk. Stirling; bekant
genom Robert Bruces stora seger 1314 över
Edvard II, varigenom Skottlands oberoende
tryggades för sekler framåt.
Banprofil, ett diagram, representerande ett
vertikalsnitt längs banaxeln, utvisande en
järnvägs-sträckas höj dläge i förh. till lägsta punkten el.
annan nivå.
Banque de France [bäk da fräs], Frankrikes
sedelutgivande bank, grundad år 1800. B:s
förvaltande organ var tidigare bankstämman,
generalrådet och guvernörerna. De sistnämnda, som
måste vara innehavare av visst belopp aktier i
B., utsågos av landets president. 1936
genomfördes en reform, som ställde B. under statens
absoluta kontroll, och 1945 togs steget mot
statsägd bank helt ut, då B. genom lag
nationaliserades fr. o. m, 1946. 1928 ålades B. att hålla
en guldkassa, motsvarande lägst 35% av
utelöpande sedlar 4- avistainlåning.
Banque de la Société générale de Belgique
[bäk da la såsiete’ ^enera’1 da bätøfk]
grundades 1934 för övertagande av Société générale
de Belgiques bankrörelse. B. är Belgiens största
bank med egna fonder å 750 mill. frcs.
Banque de Paris et des Pays-Bas [bä’k da
pari’ e de pei-ba’], Paris, grundades 1872. B. är
internationellt betonad med kontor i Amsterdam,
Bryssel och Genève. Omslutningen 1945 utgjorde
15,600 mill. frcs.
Banque des pays du Nord [bäk de pei’ dy
nar], Paris, grundades 1911 av banker och
företagare i de nordiska länderna med finansiella
intressen i Frankrike. 1943 uppgick B. i Union
européenne industrielle et financière, Paris.
Banque de Suède et de Paris [bäk da svä’d e
da pari’], bank i Paris, grundad på svenskt
initiativ år 1913. B. förvärvades senare av
Kreuger-koncernen. Efter dennas fallisemang sammanslogs
den 1935 med två mindre banker. Den
nyetab-lerade banken antog namnet Union de banques å
Paris.
Banque nationale de Belgique [bäk nasiåna’l
da behi’k], Belgiens centralbank, grundad 1850.
Banque nationale pour le commerce et
l’in-dustrie [bäk nasiåna’1 por la kåmä’rs e [-la-dystri’],-] {+la-
dystri’],+} fransk storbank, som bildades 1932 för
att överta rörelsen efter den då likviderande
Banque nationale de crédit. Senare ha 2 mindre
banker uppgått i B. Den tillhör de 4 franska
storbanker, vilka nationaliserades fr. o. m. 1946.
Bansektion. En för trafik öppnad, längre
järnväg plägar med avseende å underhåll och
bevak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
