Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balk - Balkan - Balkanententen - Balkanförbundet - Balkanhalvön - Klimatiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Balkan—Balkanhalvön
290
skapslagarna och stadsrätterna avlöstes av en
allmän landslag och en allmän stadslag, uppdelades
dessas innehåll i särskilda b. 1734 års lag räknade
följ, nio b.: giftermåls-, ärvda-, jorda-,
bygg-ninga-, handels-, missgärnings-, straff-,
utsök-nings-, och rättegångsbalkarna. Dessa namn ha
bibehållits i nutida lag med några undantag.
Dessa utgöras av strafflagen (1864),
utsöknings-lagen (1877), konkurslagen (1911) och
vattenlagen (1919).
Miss-gärningsbalken är
upphävd.
Sedermera tillkom (1949)
föräldrabalken.
4) B. i en
vapensköld är ett band,
begränsat av två
linj er, utmärkt
med särskild färg och gående från övre vänstra
hörnet (för åskådaren; heraldikens högra) till
nedre högra (heraldikens nedre vänstra). Går
bältet från övre högra hörnet, kallas det g i n b a 1 k.
Balkan (turk., ”berg”), bulg. Stara planina,
antikens Haemos, en bergskedja på n. ö.
Balkanhalvön, en fortsättning av Transsylvanska
alperna, skild från dem av Donaus
genombrotts-dal; går i en omkr. 600 km lång, 21—45 km
bred båge i ö.—v. från Donau till Kap Emine
vid Svarta havet. B. är ett veckberg, som bildats
genom tryck från s. v. och s., och sluttar därför
i allmänhet brant mot s. men mindre mot n.
Bergets s. delar bestå av kristalliniska bergarter.
N. därom utbreder sig en bred zon av märgel
och sandsten från stenkols- till kritperioden;
längst i n. följer en krittaffel. Västra B. mellan
floderna Timok och Isker veckades redan i
paleozoisk tid. Det har en jämnhög, mot n.
brant bergkam; även passen ligga högt, mellan
1,400 och 1,500 m ö. h. Centralbalkan, som i
Jumrukcal når 2,374 m, bildar en mot s. brant
stupande mur med en kamhöj d av i medeltal 1,500
m; v. om Sipkapasset (1,333 m) nå. passhöjder
t. o. m. inemot 1,900 m. I ö. B. avtager
bergshöjden, och kedjan grenar sig i flera armar. S.
om centrala B. och mot n., begränsad av
floderna Strjema och Tundza, höjer sig det av
kristalliniska och vulkaniska bergarter uppbyggda
A n t i-B a 1 k a n, som i v. når 1,572 m ö. h.
B. är i n. rikt på skog: ek, bok och barrträd;
i s. finnas stora majs-, vin- och rosenodlingar.
Balkanententen, benämning på en
överenskommelse febr. 1934 mellan Grekland,
Jugoslavien, Rumänien och Turkiet om bl. a. ömsesidig
garanti för de existerande Balkangränserna.
Statuter undertecknades i nov. s. å. Bulgarien
stod utanför B., då det vägrade gå med på ett
avtal, som innebar en garanti för status quo.
Flera inskränkningar gjordes med tiden i
pakten, och denna blev aldrig den stabiliserande
faktor, som avsetts. B. kom under 2:a världskriget
icke att spela någon roll.
Balkanförbundet, ett 1912 av Serbien,
Bulgarien och Grekland ingånget offensivförbund,
riktat mot Turkiet.
Balkanhalvön, den östligaste av Sydeuropas
NF II — 10
halvöar, begränsas i v. av Adriatiska och Joniska
haven, i s. av Medelhavet, i ö. av Egeiska havet,
Sunden (Hellesponten, Marmarasjön och
Bosporen) och Svarta havet (se karta vid Bulgarien
och Grekland). Mot n. är gränsen svår att draga;
av gammalt har man betraktat Sava—Donaulinjen
som den naturligaste gränsen, men av
etnografiska och politiska skäl har man stundom fört
Rumänien till B. Antages B. ha sin nordgräns längs
Donau—Sava-linjen, har den ett ytinnehåll av c:a
500,000 km2 och ett inv.-antal av c :a 30 mill. samt
är politiskt uppdelad på Grekland, Albanien,
Jugoslavien och Bulgarien samt Turkiet och Rumänien.
För en detaljskildring av B. hänvisas till dessa
länder. Här kan blott en allmän översikt över
halvöns natur och kultur lämnas.
I motsats till de andra sydeuropeiska
halvöarna är B. i hög grad morfologiskt
söndersplittrad, vilket också visar sig däri, att den mot
s. och ö. upplöses i en övärld, som förbinder
den med Asien. Dock kan man urskilja följ,
tre huvudområden, V. delen av halvön fylles av
det dinariska bergssystemet, en
utlö-pare av Alpernas sydliga veckzon och liksom
denna till stor del uppbyggt av med kusten
parallella kammar av kritkalk med ofta väl
utbildade karstlandskap, under det dalarna äro
bördiga. Söderut på grekiskt område svänger det
dinariska systemet av mot ö. och når över Egeiska
havets öar Mindre Asiens kust. De högsta
partierna inom bergsystemets n. del, D i n a r i d e
r-n a, nå över 2,700 m ö. h. (Korab i n. ö.
Albanien 2,769 m), men även i dess s. del, H e 1
leni d e r n a, nå topparna 2,400—2,500 m ö. h.,
Olympos t, o. m. 2,918 m. De sydöstliga
partierna av bergskedjan äro till stor del uppbyggda
av äldre bergarter och genom förkastningar
starkt sönderstyckade. I n. ö. B. uppträder
halvöns andra veckberg, Balkan, genom
Banat-bergen förbundet med Karpaterna och nående
2,375 m ö. h. N. om Balkan utbreder sig det
nordbulgariska taffellandet, s. därom Maricas
bördiga floddal. Halvöns centrala del fylles av
det t r a k i s k-m akedoniska
bergmassivet, till stor del uppbyggt av
gammalkristal-liniska bildningar men genom förkastningar
styckat i olika höga skållor. Här når i
Rhodope-massivet Mus Allah, s. om Sofia, 3,005 m; tolv
toppar nå över 2,700 m. — B:s berg sakna trots
sin höjd evig snö och bära blott i sina högsta
delar spår av en äldre nedisning. Bland bergen
ligger ett stort antal större och mindre bäcken,
vilka ofta ha bördig jordmån och bilda
befolkningscentra mellan de öde bergstrakterna. — Även
flodsystemet är söndersplittrat. Förutom Donau
ha endast Morava, Vardar och Marica mer
betydande dalgångar. Halvöns sjöar bära nästan alla
karaktären av karstsj öar; sedan en del av dem
uttorkat, ha de blivit bördiga åkerfält.
Klimatiskt består B. av en nordlig, mer
kontinental del och av en sydlig med utpräglat
medelhavsklimat; särsk. under vintern framträda
kontrasterna skarpt. Nederbörden är större i v.
än i ö., och de lokala klimatiska olikheterna
mellan olika delar är stor. Mot ö. gör sig eh
Balk (t. v.) och ginbalk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
