Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aubert, 3. Andreas - Aubert, Marcel - Aubervilliers - d’Aubigné, Agrippa - Aubrietia - Aubry, Octave - Aubry, Pierre - Auburn - Aubusson - d’Aubusson, Pierre - a. u. c. - Aucassin et Nicolette - Auch - Auchinleck, Sir Claude - Auckland (provins) - Auckland (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Aubert—Auckland
64
var förespråkare för 1880-talets realistiska
konstriktning men hävdade också den norska
bondekonstens betydelse som inspirationskälla och den
klassiska konstens disciplinerande och
uppfostrande karaktär. Skrifter bl. a.: ”Professor Dahl”
(1893; ny, förkortad uppl. 1920), ”Det nye
Norges malerkunst” (1904) och ”Runge und die
Romantik” (1909; norsk uppl. 1911). Ett urval
av hans skrifter har utgivits under titeln ”Norsk
kultur og norsk kunst” (1917).
Aubert [åbä’r], M a r c e 1, fransk
konsthistoriker (1884—1934), intendent vid Musée du
Louvre, lärare vid École du Louvre och École des
beaux-arts samt prof, i medeltidsarkeologi vid
École des chartres i Paris. A :s specialområde
var medeltiden, särsk. kyrklig arkitektur och
skulptur. Han framlade nya viktiga
forskningsresultat i bl. a. ”Notre-Dame de Paris, sa place
dans 1’histoire de 1’architecture du I2e au I4e
siècle” (1920), ”La sculpture franqaise du moyen
åge et de la renaissance” (1926), ”La sculpture
franqaise au début de 1’époque gothique, 1140—
1225” (1929), ”L’art franqais å 1’époque romane.
Architecture et sculpture” (3 bd, 1929—32), ”La
sculpture franqaise au moyen åge” (utg. 1947).
Aubervilliers [åbärvilie’], nordlig förstad till
Paris. Omfattande metall-, kemisk o. a. industri.
d’Aubigné [dåbinje’], Théodore Agrippa,
fransk historiker, krigare och poet (1552—1630).
Uppfylld av varm troshänförelse, blev han en
av hugenotternas
förnämsta krigare. Vän
till Henrik av
Navar-ra, sedermera Henrik
IV, fick han av honom
flera
förtroendeuppdrag och bistod honom
troget. Efter Henriks
död förföljdes han av
de klerikala och drog
sig 1620 tillbaka till
Genève. — d’A. var en
förf, med ädelt patos
och stor makt över
språket men var på
grund av katolikernas
hat föga uppmärksammad i livstiden. Hans stora
dikt ”Les tragiques”, ”kalvinisternas epopé”, gav
med stor satirisk kraft och ett patos i
gammaltestamentlig anda mycket märkliga skildringar ur
hans samtids upprörda liv.
Aubriètia, växtsläkte, hörande till fam. k o r
s-blommiga (Cruciferae). A. deltoidea, från s.
Europa ,en låg flerårig ört med gråa blad, odlas
ofta som infattningsväxt och på stenpartier, där
dess talrika, violetta blommor göra god effekt.
Aubry [åbri’], Octave, fransk författare
(1881—1946). Efter att tidigare ha skrivit en
rad romaner började han på 1920-talet skriva
populärt hållna biografier, främst behandlande
personer från 1 :a och 2:a kejsardömet. Under
slutet av sitt liv var han sysselsatt med ett stort
anlagt verk om franska revolutionen, av vilket
två delar utkommit (sv. övers. 1946—48).
Aubry [åbri’], Pierre, fransk
musikfors
kare (1874—1910). Han var prof, i orientaliska
språk och höll musikhistoriska föredrag vid École
des hautes études sociales i Paris. Bland A:s
skrifter, som äro betydelsefulla för kännedomen
om medeltida musik, märkas ”Mélanges de
musi-cologie critique” (4 bd, 1900—05), ”Trouvères
et troubadours” (1909) m. fl.
Auburn [å’ban], stad i staten New York,
U.S.A.; 36,000 inv. Omfattande industri.
Aubusson [åbyså’], stad i mell. Frankrike, dep.
Creuse, vid Loires biflod Creuse; 5,000 inv.
Alltsedan 1400-talet är A. känt för sin tillverkning
av vävda tapeter.
d’Aubusson [dåbyså’], Pierre, stormästare
för Johannitorden (1423—1503). Han vann stort
rykte genom sitt tappra och framgångsrika
försvar av ordenssätet Rhodos mot Muhammed II :s
ofantliga övermakt 1480. Sultanens yngre son
Djem hölls av A. i fängelse och utlämnades
av honom 1489 till påven Innocentius VIII; A:s
belöning blev kardinalsvärdigheten.
a u. c., se a. u.
Aucassin et Nicolette [åkasäi]’ é nikålä’t],
en av de vackraste berättelserna inom den franska
medeltidslitteraturen, skriven växelvis på prosa
och assonansrimmade, sjustaviga verser. Med fin
poetisk känsla skildrar den i korta episodiska
framställningar kärleken mellan grevesonen
Aucassin från Beaucaire och den vackra
saracen-flickan Nicolette, vilken slutligen befinnes vara
dotter till konungen av Kartago. Dikten
förskriver sig från början av 1200-talet. Till svenska
överflyttades sagan av H. von Feilitzen (tr. i
Ny svensk tidskrift 1887 och i
”Världslitteraturen”, 1929).
Auch [åj], stad i s. Frankrike, vid Garonnes
biflod Gers, huvudstad i dep. Gers. 15,000 inv.
Biskopssäte redan på 500-talet ärkebiskopssäte
från 879. A:s praktfulla katedral, S:te Marie,
är från slutet av 1400-talet.
Auchinleck [å’tjin-], Sir Cl au de John
Eyre, brittisk militär (f. 1884). Han deltog som
officer vid indiska trupper i 1 :a världskriget,
varunder han
avancerade till
överstelöjtnant. 1939—40 var han
armékårchef vid
expe-ditionshären i
Frankrike. I jan. 1941
utnämndes han till
överbefälhavare för
trupperna i Indien och i
juli s. å. till
överbefälhavare för de
allierade trupperna i
Främre Orienten
(”Mellersta östem”). Efter 8:e
arméns reträtt till el
Alamein entledigades
A. i aug. 1942 men blev i juli 1943 åter
överbefälhavare i Indien. A. blev fältmarskalk 1946.
Auckland [å’kland], provins i n. delen av
Nordön, Nya Zeeland; 65,790 km2; 716,000 inv.,
därav 83,000 maori.
Auckland [å’kland], stad på Nordön, Nya
Zee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
