Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asien - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Asien
878
EJJ12
mus
Växtvärld. I tundra, 2 barrskog, 3 tempererad
lövskog, 4 grässtäpp, 5 buskstäpp, 6 öken, 7 alpin stäpp,
8 alpin öken, 9 macchia, io och n ständigt grön
lövskog (ii med montana inslag), 12 savann, 13 tropisk
regnskog.
räknas till medelhavsområdet. Arabien och
Mesopotamien äro en direkt fortsättning på det stora
nordafrikanska stäpp- och ökenområdet. —
Man-churiet, Korea, Kina och Japan bilda ett särskilt
floraområde. Skogarna bildas av arter av
släktena Juglans, Alnus, Betula, Quercus, Acer och
Tilia. Därjämte finnas släkten, som saknas
vildväxande i Europa, såsom Morus, Gleditschia,
Ailanthus, Rhus och Catalpa. Även många
barrträd ingå i skogarna, framför allt i högre
liggande trakter och i n. Japan. I Manchuriet
finnas parkartade landskap och ängar, rika på
högväxta örter. I s. delarna är skogen utvecklad
som subtropisk, på malajiska inslag rik
regnskog, vilken sträcker sig från Himalajas ö.
sluttningar till mellersta Kina, från Formosa till s.
Japan. Här växa ständigt gröna Quercus-arter,
lauracéer, magnoliacéer, theacéer och många
andra. Även en del barrträd spelar en
framträdande roll. Av stort intresse är den i Sydkina
hemmahörande uråldriga gymnospermtypen
Gink-go biloba. Bambuarter gå ganska långt åt n.,
både i Japan och Kina. — Sydkinas subtropiska
vegetation övergår söderut i den rent tropiska
växtligheten i Bortre Indien och på Malajiska
öarna. Här utgöres den förhärskande
vegetationen av tropisk regnskog. Å de lägre nivåerna
framträda särsk. de stora Fmwj-arterna, Ficus
religiösa o. a. Högre upp är skogen rik på
arter av familjerna Dipterocarpaceae, Guttiferae,
Moraceae och Anonaceae. Här är lian- och
epifytrikedomen synnerligen stor. Ovanför
ungefär 1,300 m vidtager den montana regnskogen
med Quercus-arter, lauracéer, ormbunkar, till
stor del trädartade, och mossor. I de torrare
delarna stå många träd avlövade under torrtiden.
Ett av de viktigaste träden är här teakträdet,
Tectona grandis. — Främre Indien visar i
många avseenden frändskap med tropiska Afrika.
Nederbörden är som helhet svagare och
ojäm-nare fördelad än i Malesien, och i följd därav
varierar vegetationen betydligt. Regnskog
finnes t. ex. i Assam och å Malabarkusten, under
det att Dekkan till stor del täckes av stäpp. I
de fuktigare områdena finnes rikligt med bambu
och palmer. Himalajas sydsluttning bär ung.
till 900 m ö. h. tropisk skog. Högre upp följer
först subtropisk, sedan tempererad skog, som
når till 3,600 m och är rik på ekar, barrträd
och Rhododendron. Ceylon ansluter sig
växt-geografiskt närmare till Malesien än till Främre
Indien.
Djurvärld. A. norr om Himalaja räknas i
dj urgeograf iskt avseende till den palearktiska
regionen, under det att de delar, som ligga s.
om nämnda bergskedja, jämte s. Kina räknas
till den orientaliska regionen. På tundrorna i
Sibirien är djurlivet tämligen fattigt på arter.
Dock är fågellivet om sommaren ganska rikt.
Fjällräv och ren sträcka sin utbredning ända till
öarna i Ishavet, och i detsamma leva sälhundar,
som jagas av isbjörnar. I de sibiriska skogarna
förekomma värdefulla pälsdjur, såsom mård,
sobel och ekorrar m. fl. Vidare finnas lo, varg,
räv och björn. Av större växtätare förekomma
älg och skogsren samt längre söderut hjortarter
och rådjur. I ö. Centralasien och Kina finnes
även myskdjuret samt i Kina och Tibet flera
getlika antiloper (Nemorhoedus och Bud or c as).
Ett typiskt rovdjur för bergen är snöleoparden.
Stäppernas däggdjursfauna omfattar flera arter
gaseller, schakaler, rävar, kattdjur, springråttor
och sorklika gnagare, kortörade små pipharar
m. fl. Egentliga harar i olika raser äro spridda
över hela regionen, och murmeldjur finnas i
synnerhet på bergen. Strimmiga hyenan uppträder
i s. v. A., kungstigern når till Transkaukasien
i v. och Amurlandet i ö. Lejon förekomma
blott sparsamt i Persien och n. v. Indien. Av
björnar finnas flera arter, de största på
Kamt-sjatka. Ett egenartat svart och vitt björndjur
(Ailuropus) finnes i Tibet. I samma land leva
även flera egendomliga insektätare,
chiruanti-lopen, den vilda jaken m. fl. I öknen vid
Lop-nor träffas vilda kameler och den av
Przewal-ski upptäckta vildhästen i Dsungariet. Flera
arter vildåsnor finnas även från Tibet (klang) och
genom Turkestan till Persien. Bland kräldjuren
märkas flera arter giftiga ormar. Den japanska
ökedjans fauna överensstämmer i många
avseenden med motliggande fastlands. På Sachalin
finnas ännu renar, där och på Hokkaido bruna
björnar, från Hondo och söderut en svart björn,
överensstämmelser med Kinas fauna visa sig i
förekomsten av den lilla sikahj orten, en
makak-apa, jättesalamandern m. fl. Den orientaliska
regionen s. om Himalaja omfattar även de
syd-asiatiska öarna och s. Kina. Av människoliknande
apor förekommer orangutang på Borneo och
Sumatra; gibbonaporna, Semnopithecus-arter och
makaker finnas i talrika arter såväl på
fastlandet som på öarna. Halvapor finnas likaledes. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
