Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arnold, Henry - Arnold, 1. Thomas - Arnold, 2. Matthew - Arnold av Brescia - Arnold av Winkelried, Erni - Arnoldson, 1. Carl Oscar - Arnoldson, 2. Sigrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
Arnold—Amoldson
810
militär (1886—1950).
Efter mångårig tjänst
vid arméns, flygvapen
blev A. dess chef 1938
samt 1942
ställföreträdande generalstabs-chef. A. har
huvudförtjänsten av det
amerikanska flygets
enorma utveckling
under 2:a världskriget.
1944 blev A. General
of the Army (motsv.
fältmarskalk). Han
avgick 1946.
Arnold [ä’naldl. 1) T h o m a s A., engelsk präst
och skolman (1795—1842). Föreståndare för
Rugbyskolan 1828, utövade A. där en kraftig
upp-fostrarverksamhet till 1841, då han kallades till
prof, i modern
historia vid univ. i Oxford.
A. var en uppfostrare
av nationell engelsk
typ och har utövat ett
pånyttfödande
inflytande på de engelska
skolorna. Framför allt
var det genom att i
skolan ingjuta en
kristen anda, som han
nådde sitt mål ss.
uppfostrare. Som teolog
var han en av
Englands främsta. Mest
bekant är A. som
ledare för den bredkyrkliga riktningen inom den
anglikanska kyrkan.
2) Matthew A., den föreg:s son, författare
och skolman (1822—88). Han var prof, i poesi
i Oxford 1857—67. A:s läsdrama ”Empedocles on
Etna” (1852) och några diktsamlingar, senast
”New poems” (1867), ställa honom på en ganska
framskjuten plats
bland viktoriaskedets
engelska skalder. Likt
Wordsworth
sammansmälter han tanke och
stämning i sina dikter
men är mera modernt
anlagd; han äger
betydande skildringsför-måga, nobless, klarhet
och en viss stillsam
värme. Han var även
med framgång
verksam som litterär
kritiker och angrep
puritanska och kälkbor-
gerliga uppfattningar. Han utövade även ett med
mycken uppmärksamhet följt författarskap i
religiösa och kyrkliga frågor, varvid han trädde i
opposition mot den statskyrkliga ortodoxien.
Arnold av Brescia [brä’Ja], italiensk präst
och kyrkoreformator (d. 1155). Han uppträdde
som präst i sin födelsestad Brescia med ljungande
vältalighet mot kyrkans världsliga makt och
egendom. Själv iakttog A. den strängaste askes. Han
vann många anhängare och ansågs slutligen
farlig för kyrkan samt förvisades ur Italien. A. tog
då sin tillflykt till Frankrike. Här förde han vid
Abailards sida i Paris kampen mot den helige
Bernhard och blev slutligen på dennes
tillskyn-dan förvisad även ur detta land omkr. 1142.
Påven Eugenius III återupptog honom i kyrkans
gemenskap. Då påven, som låg i häftiga strider
med romarna om den världsliga makten, 1146
måst lämna staden, blev A. den nya romerska
republikens ledare. Är 1154 beläde Hadrianus IV
Rom med interdikt. Ett folkupplopp uppstod, och
A. måste fly men tillfångatogs av Fredrik
Bar-barossa, som utlämnade honom till Rom, där han
avrättades.
Amold av Wi’nkelried [-rit], Er ni av W.,
en i sägen och litteratur känd schweizisk
nationalhjälte under medeltiden. Han förkroppsligade
den schweiziska frihetskärleken (monument i
Stans); hans historiska existens är omtvistad.
Arnoldson. 1) Carl Oscar A., operasångare
(1830—81). Han tjänstgjorde efter avlagd
kameralexamen i Generaltullstyrelsen och några andra
verk men debuterade
1858 på Kungl.
teatern som Max i
”Friskytten”. Av fruktan
att förlora sin röst
begick A. självmord i
Karlsbad i juli 1881.
A. var begåvad med
en välklingande och
omfångsrik
tenorstämma, vilken han
omsorgsfullt utbildat i
alla avseenden; särsk.
ägde han en
betydande koloraturfärdighet. Sin egentliga
indi
vidualitet utvecklade han i den komiska operan.
Som hans bästa roller kunna räknas Georges i
”Vita frun”, Raoul i ”Hugenotterna”, Arnold i
”Wilhelm Tell”, Almaviva i ”Barberaren” samt
titelrollerna i ”Fra Diavolo”, ”Lohengrin” och
”Postiljonen från Lonjumeau”.
2) Sigrid A.-Fischof, den föreg:s dotter,
sångerska (1861—1943). Hon debuterade i Prag
såsom Rosina i ’Barberaren” 1885. Under de
närmast följande åren
uppträdde hon med
stor framgång bl. a. i
Moskva, London och
Paris samt gav senare
gästspel på de flesta
övriga operascener i
Europa samt även i
Amerika. I
Stockholm uppträdde hon
flera gånger sedan
början av 1890-talet,
senast 1916, och
kon-serterade även här.
Bland de partier hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
