Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antikominternpakten - Antikonceptionell - Antikrist - Antikritik - Antikroppar - Antikva - Antikvariat el. antikvarisk boklåda - Antikvarie - Antikvarisk tidskrift för Sverige - Antikverad - Antikvitet - Antikvitetsakademien - Antikvitetsarkivet - Antikvitetskollegium - Antilegomena - Antilibanon - Antillerna - Antillgroda - Antilliska lantkrabban - Antillströmmen - Antilocapra americana - Antilochos - Antiloper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antikonceptionell—Antiloper
599
lerade regeringarna i Bulgarien, Danmark,
Finland, Kroatien, Rumänien och Slovakien
tillkän-nagåvo sin anslutning, likaså den japanska
marionettregeringen i Kina. Med axelmakternas
sammanbrott 1943—45 miste a. all betydelse och
upphörde av sig själv.
Antikonceptione’ll, som motverkar el.
förebygger befruktning.
Antikri’st, ”Kristi motståndare”, en i den
apo-kalyptiska framtidsbilden förekommande gestalt,
som tänkes utgöra en personlig tillspetsning av
det ondas makt, en ”världsförförare”, och
uppträda kort före gudsrikets slutliga seger.
Gestalten företer drag av judiskt apokalyptiska
föreställningar. I Joh. Upp. företrädes det
antikrist-liga begreppet främst av ”vilddjuret”, som där
sättes i förbindelse med det romerska
kejsardömet, och i Johannesbreven — de enda bibliska
skrifter där namnet A. förekommer — betecknas
därmed en i Kristi ställe sig sättande vedersakare
till honom på lärans område. Även kyrkofäderna
betraktade merendels irrlärigheten såsom det
företrädesvis antikristliga — ett åskådningssätt,
som går igen i vissa katolikers och protestanters
ävlan att som A. utpeka, de förra Luther, de
senare påven.
Antikritik, motkritik.
Antikroppar, de i den levande organismen
bildade specifika reaktionsprodukter, som uppstå,
då vissa substanser, antigener, införlivas med
organismen. A. verka endast mot det antigen, som
använts för deras framkallande. De spela en
betydande roll för immuniteten.
Antikva, den upprättstående, romanska
bok-stavsformen. A. utformades 1470 av den i
Ve-nezia verksamme franske formskäraren och
boktryckaren Nicolas Jenson. A.-bokstavsformen
innebar ett återgående till äldre romanska
förebilder. A. utträngde snabbt det gotiska typsnittet
(frakturstilen) i Italien, Frankrike, Spanien,
Holland och England, ocb i Sverige spåras den
omkring 1550;
Antikvariat el. antikvarisk boklåda,
bod i vilken gamla och begagnade böcker
uppköpas och säljas.
Antikvarie, tjänsteman vid Vitterhets-,
histo-rie- och antikvitetsakademien. A.-titeln användes
på 16—1700-talen men var sedan ur bruk och
återupplivades först 1909.
Antikvarisk tidskrift för Sverige, en av
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien 1864
—1924 utgiven tidskrift.
Antikverad, föråldrad, förlegad, otidsenlig.
Antikvitet, fornsak, gammaldags föremål.
Antikvitetsakademien, se Vitterhets-,
historie-och antikvitetsakademien.
Antikvitetsarkivet, se följ. art.
Antikvitetskollegium upprättades av Karl
XI :s förmyndarregering på förslag av
rikskanslern M. G. De la Gardie och ställdes under
ordförandeskap av Georg Stiernhielm (1666).
Kollegiet flyttades 1690 från Uppsala till Stockholm
och ombildades 1692 på blygsammare fot samt
ställdes som Antikvitetsarkivet under
Kanslikollegiet. Dess chef var en sekreterare,
600
som jämväl tjänstgjorde såsom riksantikvarie;
Hadorph blev den förste sekreteraren. Efter hans
och hans efterträdare J. Peringskiölds död
avstannade verksamheten alltmer. Den förnämsta
av de följande sekreterarna, C. R. Berch, ägnade
sig mest åt numismatiken, och efter hans död
(1777) upphörde Antikvitetsarkivets verksamhet
alldeles. Den 1786 omorganiserade
Vitterhetsakademien övertog s. å. vården av Antikvitetsarkivets
uppgifter.
Antilego’mena, ”motsagda”, kallades de nytest,
skrifter, vilkas rätt att tillhöra bibelkanon inom
vissa församlingar bestreds. Benämningen a.
användes redan på 300-talet av Eusebius om Jak.,
Jud., 2 Petri, 2 och 3 Joh., och han tvekar om
Joh. Upp.
Antili’banon, se Libanon.
Anti’llema, ökedja mellan Yucatånhalvön i
Mellanamerika och Venezuela i Sydamerika,
skiljer Karibiska havet från Atlanten. Man skiljer
på Stora A. och S m å A. Stora A. omfatta
Cuba, Haiti, Puerto Rico och Jamaica. Små A.
bruka indelas i ”öarna över vinden” från
Jungfruöarna {Virgin Islands) i n. t. o. m. Trinidad
i s. och ”öarna under vinden” från Aruba i v.
t. o. m. Margarita i ö. Engelsmännen kalla Små
A. t. o. m. Dominica för Leeward Islands och
öarna s. härom för Windward Islands. A. ha
sitt namn efter en på kartor från omkr. 1400
befintlig ö, Antiglia el. Antilia.
Antillgroda, se Cystignathidae.
Antilliska lantkrabban, Gecarclnus, ett släkte
bland krabbor med tvär bröstsköld. Den lever
största delen av sitt liv på land i fuktiga hålor på
de Västindiska öarna, men varje år vid
regntiden vandrar a. i tusenden ned till havet för att
där lägga sina ägg.
Antillströmmen, se Atlantiska oceanen.
Antilocäpra americäna, se Gaffelantilop.
Anti’lochos (lat. Anti’lochus), son till Nestor,
en av de allra förnämsta bland de yngre
hjältar, som deltogo i grekernas härtåg mot Troja.
Näst Patroklos var han Akilles’ förtrognaste vän.
Medan han räddade sin gamle faders liv, föll
han med ära i strid mot den etiopiske konungen
Memnon, på vilken Akilles sedan hämnades.
Antiloper, den populära benämningen på en
del klövdjur, tillhörande fam.
slidhorns-djur, C avi c or nia {Bovidae), vilken uppdelats i
flera underfamiljer. I allmänhet äro de smärta,
hjortlika djur med tätt åtliggande hår; oftast
finnas horn hos båda könen; hos en form finnas
två par horn. Största antalet antilopformer
förekommer i Afrika; andra förekomma i Asien och
Europa, en i Nordamerika. Bland de synnerligen
många antilopformerna må följande nämnas. 1)
H a r t b e s t-gruppen; omfattar rätt stora arter,
som leva på Afrikas stäpper. Båda könen bära
horn, som äro starkt böjda en el. två gånger
från de grova, tätt sittande baserna. Till denna
grupp höra de s. k. koantiloperna och
gnuantiloperna. 2)
Hästantilop-grup-pen, stora afrikanska arter med sabelböjda
{Hippotragus) el raka, spjutlika {Oryx) horn.
3) Tofsantilop-gruppen; omfattar mest små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
