Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Angelico, Fra - Angelikarot - Angelin, Nils Peter - Angelini, Guiseppe - Angell, Norman (Ralph Norman Angell Lane) - Angeln, Angel - Angelniemi - Angelo, Donato d’ - Angelsaxare (anglosaxer) - Angelsaxiska el. fornengelska - Angelsaxiska litteraturen - Angelstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Angelikarot—Angelstad
534
förmågan i hans konst. Bland hans målningar i
klostret må nämnas: i korsgången bl. a.
”Domi-nicus vid korset” och ”Petrus Martyr påminner
om tysthetslöftet”, i kapitelsalen en
korsfästelsebild med talrika figurer, i vilkas anletsdrag
och hållning smärtans och sorgens olika grader
fått ett beundransvärt uttryck, och bland hans
många målningar i celler och korridorer i
främsta rummet de sällsamt andaktsfyllda
”Madonnans kröning” och ”Nattvardens instiftelse”.
Senare fresker av hans hand finnas i Cappella
Niccolina i Vatikanen med motiv ur helgonen
Stefanus’ och Laurentius’ liv.
Formellt stod A. i beroende av den under
hela 1300-talet fortlevande Giottoskolan och
kanske närmast av den bokminiatyrkonst, som
inspirerats av denna konstriktning. Trots sin
Överjordiska idealitet hade han som konstnär en sund
verklighetskänsla. En innerlig, naiv och from
känsla för jordens skönhet förenas i hans
målningar med en andaktsfylld, mystiskt och
extatiskt färgad gudshängivenhet.
Angelikarot, roten av Angelica archangelica.
Den innehåller eterisk olja och användes som
magstärkande medel och i likörfabrikationen.
Angelin, Nils Peter, paleontolog (1805—
76). Under sina studieår i Lund ägnade sig A.
främst åt paleontologisk forskning. 1827 företog
han en resa till England, Skottland, Tyskland
och Danmark. Efter hemkomsten arbetade han
oförtrutet på ett stort paleontologiskt verk, varav
första fascikeln utkom 1851 under titeln
”Palæ-ontologia Suecica” och andra fascikeln 1854
under titeln ”Palæontologia Scandinavica”;
under denna senare titel utgavs en ny uppl. 1878.
Huvudinnehållet av arbetet är beskrivning av
Skandinaviens trilobitfauna med avbildningar av
de till största delen för vetenskapen nya
arterna. Kort efter utgivandet av detta verk blev
A. 1857 av univ.
i Breslau kreerad
till filosofie doktor
samt utnämndes till
doc. och 1860 adjunkt
i paleontologi vid
univ. i Lund. 1864
kallades han till
innehavare av den
nyinrättade platsen såsom
intendent vid
Riksmuseets paleontologiska
samlingar. Vid hans
död förelågo nästan
färdigtryckta en
geologisk översiktskarta
över Skåne, som 1877 utgavs av B. Lundgren,
samt två större paleontologiska arbeten, som
ut-gåvos av G. Lindström och S. Lovén.
Angelini [and^elkni], Guiseppe, italiensk
bildhuggare (1735—1811). Han restaurerade
antika skulpturer och visade sig i sina
självständiga arbeten starkt påverkad av antiken. Han
har utfört gravvården i Uppsala domkyrka över
ärkebiskop Mennander.
Angell [eind^l], Norman, eg. R a 1 p h
Norman A. Lane, engelsk författare (f.
1874). Han tillbragte ungdomen i Amerikas
v. stater som farmare och guldsökare,
slutligen som tidningsman, men återvände till Europa
1898 som korrespondent för amerikanska
tidningar. Under 1900-talets första decennium
varnade han energiskt mot ett kommande storkrig,
främst i ”The great illusion” (1910). Han
påvisade i denna skrift, att krig äro oekonomiska.
Föreställningen, att krig befordra en stats och
dess medlemmars
moraliska utveckling,
avslöjades som en
illusion. Efter 1 :a
världskriget fortsatte A. sin
antimilitaristiska
propaganda och framlade
i ett flertal skrifter
sin uppfattning. I sitt
huvudarbete, ”Preface
to peace” (1935, sv.
övers, s. å.),
rekommenderar han ”den
kollektiva metoden,
som ger alla rätt till
försvar genom att
or
ganisera nationernas samlade maktresurser till
värn för rättsordningen”. 1934 erhöll A. Nobels
fredspris.
Ängeln, A n g e 1, bördig och naturskön
halvö i preuss. prov. Schleswig-Holstein, vid
Östersjön mellan Flensborgfjorden och Schlei; c:a
750 km2; 60,000 inv.; bekant för sin boskap,
anglerboskap. Ännu på 1700-talet var danskan
folkspråk i A. men talas där nu blott på en
landremsa längst uppe vid Flensborgsfjorden.
Huvudort är Kappeln vid Schlei.
A’ngelniemi, finsktalande socken i s. v.
Finland på Kimitoöns nordspets;
Åbo—Björneborgs län; 63,7 km2; 976 inv. (1944).
Angelo [a’nd?elå], Dona to d’, se Bramante.
Angelsaxare (anglosaxer), det i historien
hävdvunna namnet på det folk i England, som
uppkom av flera stammar vid den germanska
invandringen därstädes. Såsom romersk provins
hade Britannien redan på 200-talet varit utsatt
för anfall av de germanska folken i nuv.
Holland och på nordsjökusten. Då romarna 411
dragit sina legioner från ön, började från mitten
av 400-talet en verklig invandring av erövrande
germanska krigarflockar. De stammar, vilka här
upprättade sina välden, voro mestadels saxare
och angler. Så småningom uppstodo sju riken.
I början av 800-talet fick Wessex överväldet
över dem alla. I fortsättningen hade den
angel-saxiska staten att utstå svåra strider med
nordborna. 1066 dukade de angelsaxiska kungarna
under för ett erövringståg från Normandie.
Angelsaxiska el. f o r n e n g e 1 s k a, se
Engelska.
Angelsaxiska litteraturen, se Engelska
litteraturen.
Angelstad, socken i s. ö. Småland, strax ö.
om sjön Bolmen; Sunnerbo härad, Kronobergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
