Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aminoff, ätt - Aminoff, 1. Johan Fredrik - Aminoff, 2. Ivan Tönnes Edvard - Aminoff, 3. Gregori - Aminoffska kolugnen - Aminoföreningar - Aminosyror, peptider - Aminotrifenylmetanfärgämnen - Aminoättiksyra - Amira, Karl - Amiral (befälsgrad) - Amiral (fjäril) - Amiralgeneral - Amiralitet - Amiralitetsförsamlingen - Amiralitetskollegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Aminoffska kolugnen—Amiralitetskollegium
440
då gick över i sv. tjänst; naturaliserades 1618
som sv. adelsman. Släkten delade sig tidigt i
olika grenar, av vilka de från Fjodor A:s
sonsöner, ryttmästaren Johan A. och kaptenen
Gre-gori A., härstammande ännu fortleva i Sverige
och Finland.
i) Johan Fredrik A., hovman, krigare
(1756—1842). Page hos Gustav III vid dennes
tronbestigning, vann han konungens synnerliga
förtroende och
genomgick snabbt de militära
graderna. Han deltog
med utmärkelse i
fälttågen 1789 och 1790.
Som gustavian utsattes
han efter Gustav HI:s
död för
förmyndarregeringens ovilj a,
framställdes som en av
huvudmännen i den
s. k. armfeltska
sammansvärjningen, entledigades från sitt
ämbete och hade fått
befallning att läm-
na riket, då han häktades och anklagades för
försök att omstörta den bestående regeringen. Han
dömdes till livstids fängelse och blev insatt på
Karlstens fästning. Han satt där ett par år, men
en av Gustav IV Adolfs första
regeringshandlingar var att 1796 återgiva A. friheten, och 1798
återfick han sitt regemente. 1799 blev han
generalmajor, 1808 friherre. I 1808—09 års krig
tog han, ehuru anställd vid högkvarteret, ingen
verksam del. Efter freden var A. en av de första
av de finländska krigare, som anslöt sig till den
nya ordningen i Finland. Han tillvann sig från
första stund kejsar Alexanders sympati och
förtroende och utsågs 1811 till förste ledamot i
kommittén för finska ärenden i Petersburg. Han
upphöjdes i grevlig värdighet 1819 och var vice
kansler för univ. i Åbo 1821—27. Detta
var illa anskrivet som en härd för
revolutions-anda, och A. visade icke tillräcklig
karaktärsstyrka gen t emot maktens innehavare. Han
kom därigenom att framstå som en spionerande
och trakasserande polisman.
2) Ivan Tönnes Edvard A.,
författare och militär (1868
—1928), publicerade,
vanl. under pseud.
R a d s c h a, en mängd
romantiserade och
spännande
krigsskildringar, detektiv- och
förströelseböcker.
3) G r e g o r i A.,
mineralog (1883—
1947), fil. dr och
docent vid Stockholms
högskola 1918, prof,
och intendent vid
Riksmuseets
mineralog. avd. 1923. A. har
gjort sig bemärkt ge-
nom ett flertal arbeten inom kristallografi och
mineralogi. Dessa falla dels inom området för den
moderna röntgenkristallografiska forskningen och
dels inom den deskriptiva mineralogiens område.
A’minoffska kolugnen, en av ing. H i n r i k
Amino ff (1869—1941) konstruerad kolugn.
Aminoföreningar, benämning på aminer
och emellanåt på samtliga föreningar, som
uppstå, då väteatomer i ammoniak ersättas med
organiska radikaler.
Aminosyror, p e p t i d e r, äro organiska syror,
vilka samtidigt ha basiska egenskaper på gr. av
närvaron av en el. flera aminogrupper.
Ägg-vitemolekylen kan anses vara uppbyggd av ett
större el. mindre antal a. — Ur kasein
framställas fabriksmässigt blandningar av a., som
användas som tilläggsnäring, t. ex. aminosol.
Aminotrifenylmetänfärgämnen, konstgjorda
organiska färgämnen, som innehålla en viss
aminogrupp.
Aminoättiksyra, se Glykokoll.
Amira, Karl Konrad Ferdinand Maria von,
tysk rättshistoriker (1848—1930), sedan 1893
prof, vid Münchens univ. A. har utmärkt sig
som forskare i särsk. den gammalgermanska
och den fornnordiska rättens historia. — Bland
hans arbeten, som även haft betydelse för
studiet av svensk rättshistoria, märkes främst
”Grundriss des germanischen Rechts” (3æ uppl.
1913).
Amiral. Högsta befälsgraden inom flottan el.
flaggmansgraden omfattar tjänstegraderna
amiral, vice amiral, konteramiral. Ordet a., som
kommer av arab. amtr, hövding, befälhavare
(samma ord som emir), upptogs i Europa på
korstågens tid. Hos oss förekom titeln f. g. vid
1400-talets mitt. Av forna sv. amiral
sbenämningar må anföras riksamiral (iÖ02);*generalamiral,
amiralgeneral, storamiral, överamiral,
amiralgenerallöjtnant, amirallöjtnant, schoutbynacht,
skepps-gårdsamiral, holmamiral och varvsamiral. I
England finnes admiral of the fleet (storamiral el.
flottamiral) med samma rang som fältmarskalk.
I Tyskland har funnits värdigheten Grossadmiral.
Amiral kallas en dagfjäril, tillhörande släktet
Vanessa (se d. o.).
Amiralgeneral, en amiralsgrad, som under
Karl XI :s tid innehades av Hans Wachtmeister
men som sedan icke funnits.
Amiralitet. 1) Ämbetsmyndighet, som utövade
högsta styrelsen över sjöförsvarets
angelägenheter från 1619 till 1634, då amiralitetskollegium
bildades. — Brittiska flottans högsta
förvaltningsmyndighet är a. (Board of admiralty)
och sjöministern kallas i Engand ”förste
amiralitetslord” (first lord of the admiralty). —
2) Flottans samtliga amiraler.
Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona
omfattar huvudsaki. flottans fast anställda personal
med familjer.
Amiralitetskollegium organiserades 1617,
erhöll genom regeringsformen 1634 sin kollegiala
form (riksamiralen president) men upphörde 1791
efter att omväxlande ha varit förlagt till Stock-
Gregori Aminoff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
