Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aluminium - Aluminiumamalgam - Aluminiumbrons - Aluminiumlegeringar - Aluminiummässing - Aluminiumnitrid - Aluminiumoxid (lerjord) - Aluminiumsalter, lerjordssalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aluminiumamalgam—Aluminiumsalter
395
utgöres av kolelektroder och negativa polen
(ka-toden) av själva ugnsbottnen, som består av
järn. Vid elektrolysen sönderdelas huvudsaki.
lerjorden, varvid bildas metalliskt a. och syre,
vilket senare oxiderar kolelektroderna. Den
förbrukade lerjorden er sättes tid efter annan
genom nya tillsatser. Enär a. har låg
ekvivalentvikt och stor kemisk affinitet, blir elektriska
energiförbrukningen mycket stor vid metallens
framställning. Detta gör, att
aluminiumfabrikationen endast kan bli lönande vid tillgång på
mycket billig vattenkraft. I Sverige finnas två
elektrolysverk, Månsbo vid Avesta (i drift sedan
1934) och Kubikenborg nära Sundsvall (byggt
under 2:a världskriget).
Världsproduktionen av a. har hastigt ökats de
senare årtiondena. Från c:a 1,000 ton 1894 steg
den till 10,000 ton 1905, 180,000 ton 19^8, 575,000
ton 1938 och nära 3 mill. ton 1944 under 2:a
världskriget med dess enorma förbrukning bl. a.
för flygplan. Tillverkningen i Sverige var 1936
1,800 ton och 1943 3,700 ton. Årsförbrukningen
i Sverige var 1938 c:a 7,000 ton.
A. är en glänsande, silvervit metall, vilken
särsk. utmärker sig för låg spec. v., 2,70. I sina
föreningar är a. trevärdigt. Dess atomvikt är
26,97. Metallen smälter vid 66o°. Den har
stor elektrisk ledningsförmåga, motsvarande 60
—70% av kopparns. Vid vanliga temperaturer
är a. beständigt mot inverkan av luft och vatten,
enär ytan överdrages med ett oxidskikt, som
hindrar fortsatta angrepp. Saltsyra, utspädd
svavelsyra och lösningar av alkalier angripa metallen
synbart. Starkare inverkar koncentrerad
svavelsyra. Salpetersyra angriper ej a. vid vanlig
temperatur vare sig i utspädd el. koncentrerad
form, men vid kokning löser den metallen
hastigt. Utspädda organiska syror, såsom ättiksyra
och citronsyra, upplösa metallen märkbart först
vid ioo°, och deras angrepp befordras genom
närvaro av koksalt. A:s kemiska
motståndsför-måga nedsättes avsevärt genom närvaro även av
små halter föroreningar, såsom järn, kiselsyra
och natrium. Numera är den i handeln
förekommande metallen synnerligen ren med en halt
av 98—99,5 % a.
Man använde a. först inom järn- och
stålindustrien, till fältflaskor, små båtar, instrument
och vikter. En stark stegring i konsumtionen
har emellertid på senaste åren uppstått genom
dess användning till telefontråd, till
husgeråds-kärl, till apparater inom kemiska storindustrien,
t. ex. stearin-, fett-, sprängämnes- och
salpeter-syraindustriema och inom flygtekniken. Av vikt
härvid äro de förfaranden, som utarbetats för
svetsning och lödning av metaller.
Aluminiumamalgäm, aktiverat aluminium,
bildas vid behandling av aluminium med en
lösning av kvicksilverklorid. A. oxideras hastigt i
luften och sönderdelar vatten häftigt under
vät-gasutveckling; användes till torkning av alkohol
och eter samt i närvaro av vatten som
reduktionsmedel.
Aluminiumbrons, legering av koppar och
aluminium, se Aluminiumlegeringar.
396
Aluminiumlegèringar ha fått en vidsträckt
praktisk användning tack vare gynnsamma
mekaniska egenskaper och i flera fall avsevärd
mot-ståndsförmåga mot utspädda kemikalier, luft och
vatten. Den viktigaste legeringstypen, som är
avsedd för plastisk formgivning, är d u r a 1
u-min, bestående av c:a 4% koppar, 0,5%
magnesium, 0,5 °/o mangan och resten aluminium.
Duralumin överträffar alla andra a. i fråga om
hållfasthet och hårdhet och är motståndskraftig
mot havsvatten, salpetersyra och svavelsyra.
För gjutgods är den viktigaste legeringen s i 1
u-min med c:a 13% kisel. Silumingamma
med c:a 12% kisel, 0,3 °/o magnesium och 0,5%
mangan ger ännu bättre hållfasthetsegenskaper
än silumin, beroende på att den kan
värmebe-handlas. Många andra legeringstyper finnas,
t. ex. hiduminium, som utvecklats i
England för flygmaskinstillverkningen. — En
kopparfri zinklegering med 66 °/o aluminium (a
1-zen) är lika fast som gjutjärn, dock mera
tänjbar, lämpar sig för framställning av finare
gjutgods. — Drittelsilver, en legering
med 33 °/o silver, är hårdare än silver och
lättare att gravera. — Med övervägande (75 °/o)
nickel användas a. till smycken, med 10 °/o
nickel och 88°/o koppar
(nickelaluminium-brons) till kirurgiska instrument; sådana med
1 °/o koppar och 1,3 °/o nickel lämpa sig till
ledningstråd. — A. med magnesium gå under namn
av m a g n a 1 i u m, som kan förnicklas,
förgyllas och lödas.
Aluminiummässing, benämning på aluminium
—koppar—zinklegeringar, hårdare än mässing.
Aluminiumnitrid, A1N, erhålles ur
aluminiumpulver och kvävgas vid 740° som ett
blå-grått pulver. A. användes för framställning av
ammoniak.
Aluminiumoxid (lerjord). Vatten fri
a., AI2O3, förekommer i naturen mer el. mindre
starkt förorenad av järnoxid som korund och av
järn och kisel som smärgel. Ädelstenarna rubin
och safir bestå av a., som förorenats av små
mängder krom, resp, titan och järn. Vid
elektrisk smältning av renad bauxit erhålles a 1 u
n-d u m, som användes som slipmedel. På gr. av
sin höga smältpunkt (2,050°) användes a. under
namn av sinterkorund till eldfasta tegel,
smältdeglar o. d. Vattenhaltig a. förekommer
i naturen som mineralet hydrargillit. Andra i
naturen förekommande former av vattenhaltig a.
äro diaspor och bauxit, den senare förorenad av
framför allt järn och kisel.
Aluminiumsalter, lerj ordssalter,
förekomma ganska rikligt i naturen. Vanligast äro
de i vatten olösliga dubbelsilikaten, vilka utgöra
huvudbeståndsdelarna i mineralen fältspat och
glimmer. Ädelstenen turkos består till största
delen av vattenhaltigt aluminiumfosfat. A.
användas i färgerierna som betmedel. Bland a.
märkas aluminiumacetat, som i basisk lösning
verkar antiseptiskt och användes under namnet
Burows lösning i stark utspädning ss.
gurgel-vatten, vid anläggande av våtvarma omslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
