Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alperna - Topografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367 Alperna
Tektonisk karta över Alperna.
I tertiära och kvartära, 2 mesozoiska formationer inom förlandet, 3
auto-ktona centralmassiv (M Mercantour, P Pelvoux, B Belledonne, MB Mont
Blanc, A Aar-massivet, G Gotthard-massivet), 3 a horstar (Vogeserna,
Schwarzwald, Böhmiska massivet), 4 helvetiska täcken, 4 a helvetiska
täckenas rotzon, 5 penninska täcken, 5 a penninska och östalpinska täckenas
rotzon, 6 östalpina täcken, 6 a övre östalpina kalkzonen, 7 dinariska
alperna, 8 sen- och postalpida eruptivbergarter.
mot de förra genom Stora S:t Bernhard-passet
mellan Rhönedalen och Dora Baltea.
A. genomfåras av djupa dalar, och
dalbottnarna i de stora huvuddalarna höja sig endast
långsamt några hundra meter över dalingången.
De viktigaste dalarna inom Väst- och framför
allt östalperna äro längsdalarna. In mot dessa
gå tvärdalar, som ofta genom relativt smala
pass förbindas med de förra.
Dalar och pass skilja från varandra
alp-massiv och alpgrupper, och enl. gammal hävd
särskiljas följande distrikt:
Västalperna. Längst i s. v. på gränsen
till Apenninerna ligga de Liguriska alperna,
därefter följa Havsalperna. På italienska
sidan komma därefter Cottiska och Grajiska
alperna, de senare med Gran Paradiso (4,061
m), på franska sidan Dauphinéalperna och
Savojalperna och i en yttre båge från
Medelhavet till Genévesjön de lägre
Provence-alperna, Drömealperna och Juraalperna upp till
Chablaisalperna. Till Dauphinéalperna hör den
mäktiga Pelvouxgruppen med Les Ecrins (4,103
m), till Savojalperna Montblancmassivet (4,810
m). På andra sidan Rhöne—S:t
Bernhard-linjen följa därefter Penninska alperna,
Lepon-tiska alperna och Adulaalperna s. om Rhöne—
Rhendalen, Fribourgalperna, Bernalperna och
Glarnalperna n. om samma dalgång, och
utanför dessa åt schweizsidan bl.a. Emmentalalperna,
Schwüz- och Appenzellalperna. Mäktigast av
dessa grupper äro Penninska och Bernalperna.
Till de förra höra Dufourspetsen i Monte Rosa
(4,638 m), Mischabelhörner och Matterhorn
(4,505 m), till de senare Finsteraarhorn (4,275
m), Jungfrau och Aletschhorn. Till de norra
grupperna kring Vierwaldstättersjön höra de
368
mindre massiven Titlis (3,239
m), Pilatus (2.133 m) och
Rigi (1,800 m), till
Appen-zellalalperna Säntis (2,504 m)
s. om Bodensjön.
östalperna. Inom
östalperna kan man liksom inom
Västalperna särskilja trenne
zoner, av vilka den inre
omfattar de mäktigaste
grupperna. Mellan Rhen och övre
Inn (Engadindalen) ligga i
denna zon Rätiska alperna
med Silvrettagruppen i n.,
kulminerande i Piz Linard
(3,414 m). I s. höjer sig
Berninamassivet mellan
Eng-adin och Adda med Piz
Ber-nina (4,052 m), östalpernas
högsta spets. Närmast ö.
därom följa, från s. räknat,
Adamellogruppen (3,564 m),
Ortlergruppen (3,902 m) och
ötztalalperna med Wildspitz
(3,774 m) och därefter åt ö.
Stubaialperna,
Zillertalalper-na (3,523 m) samt Hohe
Tau-ern (Gross Glockner, 3,798
m) och Niedere Tauern, varefter denna zon avslutas
med de lägre Steierska alperna (Wechsel 1,738 m)
i riktning mot Donau och Noriska alperna s.
om Mur, till vilka ansluta sig Bachbergen (1,543
m) s. om Drava. N. om denna zon ligga på
andra sidan Lechs, Inns, Salzachs och Enns’
dalgångar Allgäualperna, Nordtyrolska
kalkalperna, Salzburgska kalkalperna samt österrikiska
kalkalperna, bland vilka särskiljas flera
markerade massiv. Av dessa kunna nämnas
Wetter-steingebirge med Zugspitze (2,963 m),
Kaiserge-birge (2,344 m), Steinernes Meer, Übergossene
Alm (Hochkönig 2,938 m), Dachsteingebirge
(2,996 m) och Totes Gebirge (Grosser Priel,
2,514 m). I s. zonen äro de viktigaste
grupperna: Bergamaskalperna, Sydtyrolska
Dolomi-terna, Karniska alperna och Karavankerna och s.
om dessa Vicentinska alperna, Venezianska
alperna och Juliska alperna. Den mäktigaste av dessa
grupper är Dolomiterna, med talrika toppar
över 3,000 m, t. ex. Marmolata (3,344
m)-Längst i ö. märkas Triglav (2,863 m) i
Juliska alperna och Steinalpsgruppen i
Karavankerna med Grintouz (2,559 m)-
Alpernas vattendrag höra nästan i sin helhet
till Rhens, Rhönes, Pos och Donaus flodområden.
Särsk. de mellersta delarna av A. äro rika på
sjöar, av vilka många ha betydande storlek.
Söderut mot Poslätten ligga Lago Maggiore,
Lago di Como, Lago d’Iseo och Lago di Garda.
Norrut märkas Genévesjön, Zürichsjön och
Bodensjön intill el. nära själva alpranden, och
innanför denna Brienz- och Thunsjöarna,
Vierwaldstättersjön och Zugsjön. I liknande läge österut
ligga i alpförlandet Ammersjön, Würmsjön och
Chiemsjön, inom alpranden Attersjön, Traunsjön
m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
