Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II (Aleksandr Nikolajevitj; rysk kejsare) - Alexander III (Aleksandr Aleksandrovitj; rysk kejsare) - Alexander Nevskij (rysk storfurste) - Alexander (rysk storfurste) - Alexander I (konung av Serbien) - Alexander, Sir George - Alexander av Hales - Alexander från Afrodisias - Alexander, Samuel - Alexander, Albert - Alexander, Harold - Alexanderarkipelagen - Alexanderbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Alexander I—Alexanderbergen
276
”Alexandre II, Gortschakoff et Napoléon III”
(1913); M. Paléologue, ”Le roman tragique de
1’empereur Alexandre II” (1923, sv. övers. 1924).
3) Alexander III (Aleksandr
Alek-s a n d r o v i t j),
kejsare (1845—1894),
den föregåendes son.
Han uppsteg på
tronen efter faderns död
(1881), då den äldre
brodern, Nikolaus,
avlidit före fadern.
Sedan han blivit kejsare,
gjorde han till sin
huvuduppgift att alldeles
krossa alla
revolutionära rörelser, och hela
hans regering blev
därför en den svåraste
reaktionsperiod. Själv
slöt sig A. till den panslavistiska rörelsen, vars
främste man vid denna tid blev Konstantin
Pobje-donostsev.
Vad utrikespolitiken angår, var A. en avgjort
fredsvänlig härskare. Han bröt så småningom
Rysslands intima förbindelser med Tyskland. —
Till hans antityska stämning bidrog säkerligen,
att han 1866 ingått äktenskap med en dansk
prinsessa, Kristian IX:s dotter Dagmar, som
kejsarinna Maria Fjodorovna. I stället började
under A. närmandet mellan Ryssland och
Frankrike. Personligen var A. klent begåvad och
in-dolent med trång andlig horisont. Fysiskt var
han imponerande. Samtidigt som han i grunden
var godmodig, kunde han visa total brist på
självbehärskning. — Litt.: E. Daudet,
”L’avant-dernier Romanoff: Alexandre III” (1920).
4) Alexander Nevskij, storfurste (1220
—63), se Alexander Nevskij.
5) Alexander (ry. Aleksandr Michajlovitj),
storfurste (1866—1933), sonson till Nikolaus I.
Under 1 :a världskriget var han chef för ryska
flygvapnet. Han emigrerade efter
bolsjevikre-volutionen. A:s på eng. skrivna memoarer
föreligga i sv. övers., ”När jag var storfurste av
Ryssland” (1933), ”Storfurste trots allt” (s.å.)
och ”Kungligheter som människor” (1935).
Alexander I, konung av Serbien (1876—1903),
son till konung Milan och drottning Natalia. Han
besteg efter faderns avsägelse tronen 1889 och
gjorde, knappt 17 år, 1893 sin första statskupp
genom att avsätta regentskapet och förklara sig
själv myndig, varefter han återkallade fadern
från utlandet. Av ödesdiger betydelse för A.
blev hans giftermål (1900) med en f. d. hovdam
Draga Maschin. Den alltmer växande jäsningen
ledde efter en ny statskupp till en officersrevolt,
varvid natten till 11 juni 1903 A. och hans
drottning samt båda hennes bröder och ett par
ministrar mördades. Med A. utdog huset
Obre-novitj.
Alexander [äligzä’nda], Sir George, engelsk
skådespelare (1858—1918). Sedan 1890 ledde han
med stor framgång eget teaterföretag,
huvudsaki. S:t James-teatern. Adlades 1911. Som
skådespelare var A. mest framstående i den
moderna salongskomedien.
Alexander av H a 1 e s [héilz], medeltida
skolastiker (d. 1245). Har^ var den förste
sko-lastiker, som utnyttjade Aristoteles’ hela filosofi
för att bevisa de kristna dogmerna.
Alexander från Afrodisias (hans
födelseort i Kar ien), sengrekisk filosof på
200-talet e. Kr. Han ledde den peripatetiska skolan
i Aten (198—211) och kommenterade flera av
Aristoteles’ skrifter.
Alexander [äligzända], Samuel, engelsk
filosof (1859—1942), prof, i Manchester 1893—
1924, anses vara den engelska neorealismens
originellaste systematiker. Bland hans för denna
uppfattning typiska arbeten märkas ”Space,
ti-me, and deity” (1920, 2:a uppl. 1927) och ”Beauty
and other forms of value” (1933).
Alexander [äligzändo], Albert Victor,
engelsk politiker (f. 1885). Efter i:a
världskriget, varunder han avancerade från menig
till kapten, verkade han på olika poster i
arbetarpartiet. 1929—31 var han sjöminister
i MacDonalds regering, och som sjöminister
fungerade han också i den nationella
samlingsregeringen 1940—45, varefter han
övergick i samma befattning i Attlees
regering.
Alexander [äligzända], Harold, Viscount
of Tunis and of Errigal, engelsk militär (f.
1891). A. anses som en av Englands skickligaste
härförare under 2:a
världskriget. Efter att
ha varit
fördelnings-chef i den brittiska
expeditionskåren i
Frankrike och därvid
till lands lett
evakueringen vid Dunkerque
i maj 1940, blev A.
chef i hemlandet för
Southern Command
och flyttades 1942 till
Burma som
överbefälhavare. Aug. s. å. blev
A. överbefälhavare i
Mellersta östern. Hans
8:e armé under Montgomery segrade i slutet
av okt. över Rommels armé i n. Afrika. Han ledde
senare operationen mot Sicilien samt genomförde
under svåra strider erövringen av italienska
halvön sept. 1943—hösten 1944. I nov. 1944 blev
A. överbefälhavare i hela Medelhavsområdet och
utnämndes till fältmarskalk. A. är sedan 1946
generalguvernör i Canada.
Alexanderarkipelagen, ögrupp utanför
Nordamerikas v. kust i s. v. Alaska, omfattar c:a
1,100 öar och holmar med en areal av c:a
32,500 km2. Bland öarna märkas Prince of
Wa-les-ön och Amiralitetsön. De äro bergiga och
skogklädda. På Baranof Islands västkust ligger
Alaskas gamla huvudstad Sitka.
Alexanderbergen, bergskedja i Ryska
Turke-stan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
