Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alberti, Leon Battista - Alberti, Domenico - Albertinska linjen - Albertkanalen - Albert-Lambert, Raphaël - Albert målare el. Albertus pictor - Albertsjön, Albert njansa - Albertus Magnus eg. Albert - Albertville - Albert y Paradis, Caterina - Albi - Albidus - Albiflorus - Albifrons - Albigenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Alberti—Albigenser
250
estetik lades genom hans skrifter. Han
författade talrika poetiska och filosofiska arbeten
samt avhandlingar i historiska, matematiska och
tekniska ämnen. Hans viktigaste skrift är ”De
re aedificatoria” (1484).
Albe’rti, D o m e n i c o, italiensk tonsättare
(omkr. 1717—40), bekant genom sina 8
pianosonater i den nyare instrumentalstilen med
framträdande melodi, buren av en bas i brutna ackord
(”albertibas”).
Albertinska linjen, yngre grenen av huset
Wettin, se Sachsen, historia.
Albertkanalen, kanal i Belgien, mellan Liége
och Antwerpen; 120 km lång, 7 slussar.
Albert-Lambert [albä’r-läbä’r], R a p h a è 1
(A. fils), fransk skådespelare (f. 1865). 1883
—85 anställd vid Odéon, fr. o. m. 1885 vid
Théåtre franqais, från 1891 som societär. A. har
uppburit den nationella klassicismens och
romantikens tragiska hjälteroller.
Albert målare el. Albertus pictor,
målare och pärlstickare (d. 1508?), bosatt i
Stockholm, på sin tid Nordens främste
monumentalmålare. Hans nationalitet är oviss. Han
arbetade i huvudstaden som målare och pärlstickare
men är mest känd genom sina talrika
kyrko-målningar i Uppland och Västmanland; några
av dem, t. ex. i Husby-Sjutolft och Kumla, äro
signerade (på 1480-talet). — I A:s
muralmål-ningar äro de figurala motiven hämtade från
träsnitten i ”Biblia pauperum” men fritt
omdanade efter murytans fordringar och utförda
med en kraftfull och välproportionerad figurstil,
som röjer påverkan av italiensk konst. — Litt.:
Agnes Geijer, ”Albertus Pictor” (1949).
Albertsjön, Albert njansa, inhemskt
namn Mwutan Nsigé, sjö i Centralafrika strax
n. om ekvatorn, avflyter norrut genom Nilens
källarm Bahr-el-Gebel. Söderifrån mottager den
vatten från Edward njansa genom Semliki och
från ö. från Victoria njansa genom
Victoria-Nilen. Ars ytvidd är 5,300 km2. Sjön ligger
620 m ö. h., infattad av höga, skogklädda
stränder. Den är mycket fiskrik. A. är delad
mellan Brittiska Ugandaprotektoratet och Belgiska
Kongo. Ångbåtstrafik. A. upptäcktes av S. W.
Baker 1864 och uppkallades efter den engelske
prinsgemålen Albert.
Albe’rtus Ma’gnus, eg. Albert, greve av
Bollstädt, tysk filosof och naturvetenskapsman
(1206?—80). Han ingick 1223 i
dominikanor-den. Efter studier i Padova var han 1260—62
biskop i Regensburg men verkade framför allt
som forskare och lärare i Paris och Köln. Hans
hedersnamn ”doctor universalis” (den universelle
läraren) anger hans allsidighet. A. kan
betraktas såsom grundläggare av den aristoteliserande
skolastiken, som av hans lärjunge Tomas från
Aquino fördes till sin höjdpunkt. Flertalet av
A:s filosofiska skrifter hade formen av
omskrivningar och kommentarer till Aristoteles’
skrifter. A. efterlämnade även skrifter i
botanik, zoologi, mineralogi och kemi. Han var
bl. a. den förste, som nyttjade ordet a f f i n
i-t a s för att beteckna orsaken till svavlets för-
Albert målare: David med Goliats avhuggna huvud.
Valvmålning i Täby kyrka, Uppland.
eningar med metaller. A:s skrifter äro utgivna
i 38 bd av A. Borgnet (1890—99).
Albertville [albärvi’1], hamnplats i Belgiska
Kongo, vid Lukugas utlopp ur Tanganjikasjön.
A. har järnväg till Kabalo vid Lualaba (övre
Kongo). S. om staden finnas mäktiga
stenkols-fyndigheter.
Albert y Paradis, C a t e r i n a (pseud. Victor
Catalå), nykatalansk novellförfattarinna (f.
1873). Det starkaste av hennes arbeten är
”Cayres vius” (1907, ”Skarpa kanter”), varur en
novell översatts till sv.
Albi’, stad i s. Frankrike vid Garonnes biflod
Tarn, huvudstad i dep. Tarn. 34,000 inv.
Staden bevarar i mycket sin medeltidskaraktär.
Ståtligt är det fästningsliknande ärkebiskopliga
palatset från 1300-talet, ävensom den gamla bron
över Tarn. Stadens katedral (byggd 1282—1512)
är utvändigt lik en fästning med massiva murar
och små fönsteröppningar. A. var en av
huvudorterna för kättarrörelsen i s. Frankrike på
u oo-talet. Bild se nästa sida.
A’lbidus, artnamn på djur och växter med
vitaktiga organ.
Albiflo’rus, artnamn på växter med vita
blommor.
A’lbifrons, artnamn på växter med vita blad
el. på djur med vit panna.
Albige’nser, namn på åtskilliga sekter i södra
Frankrike vid slutet av 1100- och början av
1200-talet, uppkallade efter staden Albi. De stodo
i skarp opposition mot den förvärldsligade på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
