Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afrika - Befolkning och språk - Näringar och förbindelseleder - Religion - Afrikas kolonisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Afrika
140
Bostäder för negerarbetare vid vanadingruvan Abcnac invid Grootfontein i
n. Sydvästafrika.
Om folkens utveckling se vidare Afrikanska
fornlämningar.
Näringar och förbindelseleder. A:s
världsekonomiska betydelse har undan för undan ökats,
och rika möjligheter böra finnas att än mer
utnyttja de enorma naturtillgångarna. Den
ymniga vegetationen i de tropiska skogsområdena har
för länge sedan börjat exploateras. Redan för
60—70 år sedan började man där insamla
rågummi från mjölksaftförande lianer och träd.
Genom röjningar i regnskogen försöker man
numera möjliggöra odlingar av de tropiska
kulturväxterna. Odling av det brasilianska
gummiträdet bör sålunda ge A. möjlighet att ensamt
tillfredsställa världens behov av rågummi.
Vegetabiliska oljor fås från oljepalmen och vid
kusterna av kokospalmen. I regnskogsområdet odlas
kakao för massexport, ris och majs, bananer och
sockerrör. I savannområdena odlas i väldig
utsträckning världens förnämsta oljeväxt,
jordnöten, sisalhampa samt bomull, den senare
framför allt på de stora inre deltaslätterna mellan
Vita och Blå Nilen och i Egypten. Kaffe
exporteras från Angola, Kenya och
Tanganjika-territoriet. De tropiska urskogarnas
virkestill-gångar utnyttjas alltmera. Massodlingen av
tropiska och subtropiska kulturväxter äger rum dels
i plantager, d.v.s. i av vita ägda och ledda
storbruk, dels i neger jordbruk. Plantageodlingen
förekommer huvudsaki. i Östafrika och Kongo.
På högslätterna i s. och ö. A. förekomma av vita
företagare drivna medelstora jordbruk av
farmtyp. Här odlas vete, majs, potatis, vin och
syd-frukter. Boskapsskötseln är här också en viktig
näring.
Mineraltillgångarna äro, såvitt man vet,
relativt begränsade. Jämförelsevis rika järnmalmer
finnas endast i Algeriet och Rhodesia, brytvärda
stenkolslager blott i Nigeria, s. Kongo, n. Trans-
vaal, Natal och ö.
Kaplan-det. Rika kopparfyndigheter
bearbetas i Katanga. Även i
n. Transvaal, v. Kaplandet
och franska Kongo finnas
kopparmalmer. Atlasländerna
svara för bortåt Vs av
världens fosfatproduktion. Tenn
förekommer i Sydvästafrika,
Transvaal, Katanga och
Nigeria, bly i Rhodesia. A. är
däremot rikt på guld och
ädelstenar. 90% av världens
diamantproduktion härrör
från s. och s. v. A., och
bortåt hälften av världens
guldproduktion lämnas av
Sydafrika. Guld utvinnes även i
Rhodesia, på guldkusten och
i Abessinien.
A:s floder bilda
utomordentliga naturliga trafikleder
i det inre. Forsar och fall vid
dessa har man försökt
kringgå genom järnvägar. På så
sätt ha Kongosystemets, till
15,000 km uppskattade, för
ångare trafikabla segelleder förenats till ett
sammanhängande trafiksystem. Tre större
komplex av järnvägar finnas: det sydafrikanska,
som även omfattar Kongo, det egyptiska
och Atlasländernas. Planerna på
Kap—Kairo-järnvägen och på en järnväg genom Sahara ha
ej realiserats ännu. Systemet av bil- och
flyglinjer utvecklas ständigt. De gamla
karavanvägarna spela alltjämt en stor roll för samfärdseln.
I sina vattenfall har A. en potentiell tillgång av
omätligt värde.
Religion. Negerfolken äro till större delen
hedningar: dyrkan av fetischer, naturföreteelser,
demondyrkan, ormdyrkan (t.ex. hos gallafolket)
och ankult hos kaffrerna. Totem- och
tabuföreställningar ingå i deras religion. Dock
förekommer även hos vissa stammar föreställningen om
ett högre väsen. Nord- och Västafrika behärskas
av islam, som även driver propaganda i
Östafrika. Kopter och abessinier äro kristna sedan
den äldsta kristna missionens tid. Befolkningen
på Madagaskar och i sydligaste A. är också till
övervägande del kristen. Missionen, den katolska
såväl som den protestantiska, arbetar överallt
vid kusterna och även i hjärtat av kontinenten.
Afrikas kolonisering och besittningstagande av
europeisk makt började redan på 1400-talet.
1415 erövrade Portugal Céuta och grundade
senare såväl på väst- som östkusten ett rätt
betydande kolonialvälde. Delvis till följd av
föreningen med Spanien gick Portugal emellertid
med tiden förlustigt en del av sina besittningar i
A., och på 1600-talet började att som dess
medtävlare framträda fransmän (Senegal och
Gambia), engelsmän (Guldkusten) och holländare
(Guldkusten och Kaplandet) samt för en
kortare tid även svenskar (se Afrikanska
kompaniet) och danskar (Guldkusten). Senare
undanträngde engelsmännen holländarna från
Guldkus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
