Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abd-ul-Hamid I (turkisk sultan) - Abd-ul-Hamid II (turkisk sultan) - Abd-ul-Medjid (turkisk sultan) - Abd-ul_Medjid II (turkisk kalif) - Abéché, Abech - Abel - Abel (dansk konung) - Abel, Karl Friedrich - Abel, Niels Henrik - Abel, Sir Frederick - Abel, John Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Abd-ul-Hamid I—Abel
22
Abd-ul-Hamid I, turkisk sultan (1725—89).
Han besteg tronen 1773 vid sin broder Mustafa
III:s död efter att i 43 år ha varit hållen i
fängelse. Han måste i freden i Kütschük Kainardscha
X774 till Ryssland avträda en stor del av de
turkiska besittningarna vid Svarta havet. Under
ett nytt krig mot Ryssland avled han.
Abd-ul-Hamid II, turkisk sultan (1842—1918),
blev genom en ungturkisk kupp sultan 1876. Till
en början stod A. under inflytande av
reformpartiets ledare
Mid-hat pascha. En
konstitutionell författning
efter västeuropeiskt
mönster infördes.
Mid-hat avskedades dock
redan 1877, och den
nya författningen
till-lämpades icke. A.
började göra sina
själv-härskartendenser alltmera gällande, i
synnerhet sedan Turkiet
gått förödmjukat ut
ur det ryska kriget,
som lett till San Ste-
fanofreden och Berlinkongressen 1878. Han
blev mycket verksam för trafikväsendets
utveckling, och med tillhjälp av tyska
instruktörer reorganiserades delvis hären. Den
människoskygghet och skuggrädsla för
konspirationer, som alltid behärskade A., växte med
åren och framkallade en allt mera stegrad
godtycklighet i censur och polisvälde. Härigenom
underblåstes den ungturkiska agitationen. Ett
uppror i Makedonien framtvang 1908
författningens återinförande, men redan 1909 ingrep A.
med militärmakt mot parlamentet. Den av
ungturkiska officerare ledda makedoniska armén
tågade då mot Konstantinopel och avsatte A.
s.å. Sina sista år tillbragte han i milt fängelse.
Abd-ul-Medjid, turkisk sultan (1823—61),
efterträdde 1839 sin fader Mahmud II. Han var en
svag natur och lät sina storvesirer styra. Dessa
läto honom 1839 utfärda en författning,
varigenom rikets olika folkslag och religioner
tillerkändes lika rättigheter. Flera andra
viktiga reformer påbjödos men stannade på
papperet. Av större betydelse var arméns
omorganisation. Reformpolitiken närmade Turkiet till
västmakterna, hos vilka A. fick stöd mot
Ryssland, bl.a. under Krimkriget.
Abd-ul-Medjid II, Turkiets siste kalif (1868
—1944), son till turkiske sultanen Abd-ul-Aziz.
A. valdes till kalif 1922 men avsattes 1924,
sedan republik införts, och utvisades.
Abéché, A b e c h, stad i Franska
Ekvatorial-afrika, ö. om Tsadsjön; huvudstad i Wadai;
c:a 6,000 inv. A. är knutpunkt för
karavanvägen till Sudan och Tripolis.
Abel, son till Adam och Eva; som fåraherde
välbehaglig inför Gud men dräpt av sin äldre
broder Kain (1 Mos. 4 kap.). I N.T.
framställes A. såsom den första oskyldigt lidande
människan (Matt. 23:35).
Abel, dansk konung (1218—52), den andre av
Valdemar Sejrs söner. Då hans broder Erik
kröntes till tronföljare, fick A. Sönderjylland till
län men kom snart i ett spänt förhållande till
brodern. Erik dräptes 1250, och A. har av
traditionen utpekats som upphovsman till dådet, men han
svor sig fri och blev vald till konung. Han visade
icke obetydlig statsmannabegåvning, hävdade
statens makt och främjade dess handelsintressen. A.
stupade i en strid mot de upproriska friserna.
Kronan övergick efter A. till den yngre brodern
Kristofer, men A:s ätt härskade till 1375 som
hertigar i Sönderjylland under ständig fejd med
länsherren, den danske konungen.
Abel, Karl Friedrich, tyskfödd
kompositör och oöverträffad virtuos på viola da gamba
(1725—87). A. kom 1759 till London och ledde
där tillsammans med Johann Christian Bach en
rad berömda konserter. A. var på sin tid högt
skattad som kompositör av symfonier, uvertyrer
m.m.
Abel, Niels Henrik, norsk matematiker
(1802—29). A. uppväxte i ett av fattigdom och
dryckenskap fördystrat hem. I Kristiania
katedralskola erhöll han till lärare i matematik B.
M. Holmboe, som upptäckte hans underbara
begåvning. Han blev student 1821 och företog med
statsunderstöd 1825—27 en resa till Tyskland,
Frankrike m.fl. länder. Samtidigt skrev han en
stor del av sina
berömda avhandlingar.
1828 kallades han till
docent i astronomi
vid univ. i
Kristiania. Följande år
beslöt univ. i Berlin
att kalla honom till
prof., men innan
kallelsen nådde honom,
hade han avlidit i
lungsot, 26 år
gammal. — På ett
flertal av matematikens
områden har A. gjort
insatser av
epokgö
rande betydelse. Ett bland de viktigaste
resultaten är hans bevis, att allmänna ekvationer av
5: te och högre grader icke kunna lösas genom
rotutdragningar, och genom detta lade han
grunden till den egentliga algebrans senare utveckling.
Ett annat av hans grundläggande verk är teorien
för de elliptiska funktionerna. Hans sista
matematiska storverk var det abelska
additionsteore-met, en sats om integraler över algebraiska
funktioner, vilken bildar grundvalen till teorien för
dessa s.k. abelska integraler samt de därav
härledda abelska funktionerna. A:s samlade verk
äro utg. 1881. — Biogr. av C. A. Bjerknes (1880).
Abel [eibl], Sir F rederick, engelsk kemist
(1827—1902), prof, vid Royal Military Academy
1854. A:s arbete på framställning av
bomulls-krut förberedde vägen för det röksvaga krutet.
För prövning av petroleum har A. uppfunnit en
apparat för bestämning av flampunkten.
Abel [éi’bl], John Jacob, amerikansk far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
