Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelcypress - * Ädelgaser - * Ädelstenar - Ädla löfträd - Ägghvithunger, fysiol. Se Ämnesomsättning, sp. 1213 - * Äktenskap. Se vidare Giftermålsbalk. Suppl. - * Äktenskapshinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adelcypress, bot. Se Nutkacypress. Suppl.
*Ädelgaser. Om heliums användning i
luftballonger se H e l i u m. Suppl., där dock
rad 15 bör lyda: Heliums lyftkraft är 92,5 proc. af
vätgasens. K. A. V-g.
*Äde!stenar. Medan ådelstensimitatìoner (se
hufvudarb., sp. 1162, sista stycket) utgöras af
färgadt glas och således äro af helt annan kemisk
sammansättning och visa andra fysikaliska egen-
skaper (hårdhet, egentlig vikt, ljusbrytning m. m.)
än de naturliga ädelstenarna, har man i senare tider
lyckats med konst framställa verkliga ädelstenar,
med samma kemiska sammansättning som de natur-
liga. Dessa syntetiska ädelstenar skilja
sig i intet väsentligt afseende från motsvarande na-
turprodukter. Redan 1893 lyckades det Moissan (se
d. o.) att framställa konstgjorda diamanter af mikro-
skopiska dimensioner, men sedan har man, hvad dia-
manten beträffar, icke haft nämnvärdt större fram-
gångar. Ungefär samtidigt gjordes de första för-
söken att smälta lerjord och därigenom framställa
ädelkorunden och dess varieteter rubin och safir (se
hufvudarb:ts art., sp. 1158-59). Fransmannen A.
Verneuil offentliggjorde 1902 och 1904 sina försök
att i knallgaslågan, som senare ersatts af den elek-
triska ljusbågen, smälta ren lerjord med tillsats af
färggifvande ämnen, kromoxid m. m. Lerjorden får
fint fördelad rinna ned i lågan, och dar bildar sig
en smältdroppe, som får växa till en viss storlek
(vanligen omkr. 10 gr. eller 50 karat, men man har
framställt dylika af 100 karats vikt) och sedan be-
arbetas medelst slipning. Dessa smältdroppar visa
sig vara enhetliga kristaller och ha samma optiska
egenskaper, ljusbrytning och dubbelbrytning m. m.
som de naturliga ädelstenarna. Genom tillsats af
olika färgämnen erhållas olika arter af ädelkorund;
utan färgämnen får man hvit safir 1. leukosafir, med
kromoxid rubin, och alltefter mängden af tillsats
kan man frambringa rubiner, som likna den mörka
Birmarubinen, den "dufvoblodfärgade" Ceylonrubi-
nen eller en ljust rosafärgad rubin. Den blå safiren er-
hålles genom tillsats af järnoxidoxidul (Fe2 03 . FeO)
och titandioxid (Ti02). Gula safirer erhållas genom
olika tillblandningar, uran, järn, tallium o. s. v.,
och genom tillsats af vanadium framställes en ko-
rund, som har samma färgspel som alexandriten (se
sp. 1160), smaragdgrön vid dagsljus och vid elds-
ljus rubinröd. Denna kallas syntetisk alexandrit,
hvilket emellertid är alldeles missvisande, då ju den
äkta alexandriten är en krysoberyll. Syntetiskt har
man äfven framställt spineller (se sp. 1159), både i
blå och röd färg, men dessa ha ingen betydelse,
sedan man lyckats frambringa såväl rubinen som
safiren syntetiskt. Syntetiska ädelstenar framställas
numera fabriksmässigt på flera ställen och föras i
marknaden tillsammans med de äkta, och att säkert
skilja dem åt kräfver ofta en noggrann vetenskap-
lig undersökning. De användas såväl till smycken
som till de tekniska bruk, där äkta stenar förr kom-
mit till användning, t. ex. som tapplager i fickur,
grammofonstift o. s. v. Se "Handwörterbuch der
naturwissenschaften", bd VIII, artikel "Schmuck-
steine", afd. "Künstliche schmucksteine", och H.
Michel, "Die künstlichen edelsteine" (2:a uppl.
1926). K-A.V-g. K. A. G.
Ädla l of träd kallas i dagligt tal de viktigaste af
ekblandskogarnas konstituenter, såsom alm, lind och
ek, hvilka i allmänhet ställa större kraf på värme,
jordmån o. s. v. än flertalet öfriga löfträd (t. ex.
asp och björk). Genom att hufvudsakligen på pollen-
analytisk väg (se Pollenanalys. Suppl.) fast-
ställa dessa till sina värmekraf m. m. noggrant
kända arters invandrings- och utbredningshistoria i
skilda länder har man fått värdefull hjälp för ut-
forskandet af de senkvartära klimattyperna och
deras förändringar. Edtn.
Ägghvithunger, fysiol. Se Ämnesomsätt-
ning, sp. 1213.
.Äktenskap. Se vidare Giftermålsbal k.
Suppl.
*Äktenskapshinder enligt nu gällande dansk
rätt (lag 30 juni 1922) äro väsentligen desamma
som den nya svenska giftermålsbalkens (se hufvud-
arb., sp. 1182-83), dock ej hindren 4), 5 c) och 9),
samt med de ytterligare afvikelserna, att hindret 2)
kan undanröjas icke genom domstols, utan genom
förvaltningsmyndighets ("Overövrighedens") till-
låtelse; att hindren 3) och 6) äro dispensabla (jfr
Svågerlag. Suppl.); att viss tids förbud mot
omgifte kan stadgas i skilsmässodom; att omgifte i
regel ej må ega rum förr än efter afveckling af för-
mögenhetsförhållandena från förra äktenskapet; äf-
vensom att brudgum, som åtnjuter stadigvarande
fattigförsörjning, måste ha sin försörjningskommuns
samtycke till äktenskapet. - Sp. 1183, rad 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
