Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - d'Urbal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1129
Utfodringsförsök-Utförselbevis
1130
ringens tillgodogörande och kroppsutvecklingen,
särskildt så, att en öfvervikt af basiska ämnen öfver
sura gynnar tillgodogörandet af de för kroppsut-
vecklingen viktiga ämnena fosfor och kalk. Härpå
beror delvis det högre värdet för växtätare af fo-
dermedel med basöfverskott, såsom grönfoder och
hö af baljväxter och hårdvallsgräs, rotfrukter, me-
lass, kokos- och sojafoder m. fl., än sådana med
öfvervägande sura askbeståndsdelar, såsom sidvalls-
och starrhö, halm, sädeskärna, bomullsfröfoder o.
s. v. - Slutligen har upptäckten af vitaminerna
och deras betydelse i näringen fäst uppmärksam-
heten på fodermedlens innehåll af dessa ämnen och
behofvet att sörja för en tillräcklig tillgång på dem
i utfodringen (se Vitaminer äfven i Suppl.).
- Beträffande de mängder af de olika närings-
ämnena, som djuren behöfva, ha foderstaterna när-
mare justerats, i af seende på underhållsfodret efter
djurens kroppsyta, uttryckt genom deras lefvande
vikt, samt mjölkkornas produktionsfoder efter mjöl-
kens fetthalt, som medför afsevärdt inflytande
på näringsbehofvet. I de af Nils Hansson upp-
ställda fodringsnormerna (jfr Utfodring, sp.
101-102) har underhållsfodret år 1925 precise-
rats sålunda:
Djurens lefv. vikt Foderenh. pr Sniältb. ägghvita
kg. 100 kg. lefv. v. gr. pr 100 kg.
lefv. v.
öfver 450 0,67 50
350-450 0,72 50
250-350 0,80 50
under 250 0,90 50
Antalet foderenheter bör dock för dräktiga djur
höjas med O,s-l per djur och dag för fostrets till-
växt. Produktionsfodret beräknades samtidigt så-
lunda pr kg. mjölk:
Mjölkens fett- Foderenheter Smiiltbar ägghvita
procent gram
2,75 0.30 39
3,00 0,32 40
3,50 0,34 43
4,00 0,37 45
4,50 0,40 48
Gödsvins foderförbrukning var vid senare årens
försök följande:
Djurens lefv. vikt Fodereiiheter
kg. pr 100 kg. lefv. v. pr djur och dag
10-20 7,0 1,08
20-30 5,2 1,29
30-40 5,o 1,67
40-50 4,3 1,95
50-60 4,i 2,28
60-70 4,o 2,59
70-80 3,7 2,80
80-90 3,6 3,05
90-100 3,3 3,i7
Jfr Fodervärde. Suppl. H. J. Dft.
Utfodringsförsök, landtbr., utgöra den hufvud-
sakliga grunden för kännedomen om näringsämne-
nas omsättning hos husdjuren och dessas ändamåls-
enliga utfodring. De äro dels fysiologiska, dels
praktiska försök. Vid de förra bestämmes å ena
sidan det använda fodrets innehåll af näringsämnen
samt uppmätes å den andra såväl djurets ökning
eller minskning i vikt som alla dess afgifna om-
sättningsprodukter, på grund hvaraf hela närings-
omsättningen kan undersökas, eller ock bestämmes
blott fodrets smältbarhet genom jämförelse mellan
fodrets innehåll af näringsämnen med mängden af
de i träcken kvarvarande mängderna af dessa. De
praktiska försöken tjäna till att utröna verkan af
vissa fodermedel eller af hela foderransoner på
grund af mängd och beskaffenhet af de nyttiga
produkter, såsom lefvande vikt, mjölk, ull, arbete,
som djuret alstrar vid viss utfodring. Försöken
äro antingen periodiska, vid hvilka samma djur
under efter hvarandra följande perioder, vanligen
af 2-3 veckor, erhålla först den normala och se-
dan försöksfodringen, hvilkas resultat jämföras,
eller ock gruppförsök, vid hvilka 2 så vidt möj-
ligt lika grupper ,af djur samtidigt erhålla den ena
den normala, den andra samma foderranson med
utbyte af viss del däraf mot motsvarande mängd af
det fodermedel, hvars verkan skall utrönas. Fy-
siologiska försök, som i regel äro periodförsök, ha
öfvervägande utförts i Tyskland, där i synnerhet
0. Kellners (se denne) varit banbrytande, och på
senaste tid i Förenta staterna, främst af H. P.
Armsby. De lör utfodringslärans utveckling mest
fruktbärande praktiska försöken ha utförts af N. J.
Fjord (se denne) och hans efterföljare vid Det dan-
ske landökonomiske forsögslaboratorium samt af Nils
Hansson (se denne äfven i Suppl.) vid svenska Cen-
tralanstalten för jordbruksförsök. Dessa försök ha i
regel varit gruppförsök. H. J. Dft.
Utförselbevis för spannmål. För att möj-
liggöra en lönande utförsel af mjölvaror medgafs
1894 i Tyskland rätt för kvarnfirmor att vid sådan
utförsel erhålla restitution af erlagd tull för spann-
mål, som användts för mjölets framställande, hvar-
vid som grund för restitutionen skulle företes bevis
öfver den erlagda tullen (s. k. einfuhrschein,
införselbevis). Då sedan spannmålstullarna i Tysk-
land höjdes och till följd däraf prisen å spann-
mål där stego, så att utförsel af densamma försvå-
rades, till skada för öfverskottsområdena i de östra
landsdelarna, hvarifrån afsättning till underskotts-
områdena hindrades genom de långa landfrakter-
na, utsträcktes 1902 rätten till tullrestitution på
grund af införselbevis så, att dessa fingo nytt-
jas som grund för sådan restitution vid utförsel
af spannmål, mjölvaror och malt samt gälla in-
försel af ej blott för dessas framställning använd
spannmål, utan alla slag af spannmål samt äfven
vissa andra varor, hvilka ej produceras i landet.
Införselbevisen verkade sålunda som exportpremier
för spannmål, mjöl och malt till höjande af prisen,
då de nedgingo under världsmarknadspriset. I
Sverige, där under senare år prisen å spannmål
under tiden närmast efter skörden regelbundet till
följd af starkt utbud nedgått långt under världs-
marknadsprisen för att, sedan större delen af skör-
den försålts, åter stiga till motsvarighet mot dessa,
har en stark opinion uppstått för införande af en
anordning liknande de tyska införselbevisen för att
därigenom möjliggöra export vid lågt prisläge för
inländsk spannmål och sålunda åstadkomma en ut-
jämning af prisen. E. proposition i detta syfte
1924 och enskilda motioner 1925 afslogos af riks-
dagen, men 1926 biföllos efter af styrkande af be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
