Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1043
Tyskland (Historia)
1044
Koblenz, en Ruhrstat med Düsseldorf och en nord-
stat med Aachen till medelpunkter, fick till kon-
kurrent en .annan plan, som fransmännen bakom
belgiernas rygg uppgjorde med separatisterna och
som gick ut på en enhetsstat under franskt pro-
tektorat. På grund af den bristande sammanhåll-
ningen bland separatisterna kom denna senare plan
emellertid till belgiernas kännedom, och för att före-
komma dess utförande togo dessa initiativet till en
kupp, som egde rum natten till 21 okt., då separa-
tisterna ostördt intågade i Aachen och där utro-
pade Rhenrepubliken. På de preussiska myndighe-
ternas begäran, att polisen skulle erhålla bemyndi-
gande att fördrifva usurpatorerna, svarade bel-
gierna, att polisen såsom opolitisk icke finge blanda
sig i affären. Trots den beslutsamma opposition,
som stadsbefolkningen visade, lyckades de upprori-
ske efter regelrätta strider eröíra rådhuset. Men
därmed hade de nått höjdpunkten af framgång.
Engelska regeringens energiska föreställningar i
Bruxelles förmådde belgierna att officiellt taga sin
hand från separatisterna, och belgiska trupper
fingo order att förpassa dem utom staden. På
andra håll, där revolter försöktes, strandade dessa
vanligen på befolkningens energiska motstånd. I
den franska zonen kunde separatisterna räkna på
hjälp i fråga om pengar, beväpning och förpläg-
nad från ockupationsmyndigheterna, ehuru dessa
gärna ville officiellt intaga en "neutral" hållning.
Sedan man förekommits genom händelserna, i Aachen,
var man snart äfven där i gång med separatist-
aktionen, hvars märkligaste yttring egde rum i Bonn,
Trier, Koblenz, Wiesbaden och Mainz. Under
skiftande framgång fortsatte rörelsen sin verksam-
het. Den inre splittringen fortfor emellertid
alltjämt. Smeets af polletterades, och strid utbröt
mellan Dorten och Matthes. 27 nov. fördrefs den
senare från Koblenz och upprättade i Düssel-
dorf en motregering mot Dortens till Ems förlagda,
hvilken senare dock knappast trädde i funktion,
enär Dorten själf i dec. började proklamera en
afvaktande hållning. Rhenbefolkningens trohet mot
den preussiska staten blef det svåraste strecket i
räkningen för de fransk-belgiska intrigerna. Att
Englands allt tydligare framträdande ovilja mot
hela rörelsen också spelade en roll, synes vara
antagligt, om också något direkt ingripande ej
skedde. Efter l dec. upphörde de under hela
hösten täta revolterna, och kort före jul trädde
den tyska skyddspolisen ånyo i verksamhet, se-
dan den återfått sina vapen. På sina håll fort-
satte den separatistiska verksamheten äfven in på
följande år, delvis under intryck af händelserna i
Pfalz. Där hade den franske generalen de Metz
med ifver arbetat på landets lösryckande från
Bajern och från Rhenprovinsen införskrifvit man-
skap från "Rheinlandsschutz", som i nov. 1923 be-
satte flera städer, däribland Kaiserslautern 5 nov.
och Speier 10 nov., till sist också Zweibrücken 3 dec.
De franska trupperna ingrepo med vapenmakt till
separatisternas skydd. Dorten, som äfven i Pfalz
sökte få ledningen, höll 5 nov. en revy i Kaisers-
lautern med "Pfalzarmén". En godsegare Heinz
utropade sig till ministerpresident i den autonoma
regeringen, hvars säte förlades till Landau och efter
Speiers eröfring dit. 2 j an. 1924 fick denna rege-
ring ett officiellt erkännande, då Rhenlandskom-
missionen inregistrerade af densamma utfärdade
förordningar. Kommissionens beslut därom fatta-
des mot den engelske ledamotens röst, och ett me-
ningsutbyte egde rum mellan London och Paris,
hvarur framgick en engelsk undersökning af stäm-
ningen i Pfalz. Generalkonsul Clive i München,
som fick detta uppdrag, ansåg sig kunna konstatera,
att 90 proc. af befolkningen i Pfalz vore emot den
autonoma regeringen och att rörelsen vore till 75
proc. ledd af personer utanför Pfalz och skulle
falla ihop, så snart stödet från Frankrike folie bort.
Trots detta och trots den stöt rörelsen fick genom
att Heinz 10 jan. dödades vid ett attentat sökte
general de Metz hålla sin plan vid lif. Oppositio-
nen bland befolkningen började emellertid taga sig
allvarliga uttryck. Separatisternas fördrifvande
med våld från Pirmasens gaf signalen till resningar
på andra håll, hvilket föranledde Rhenlandskom-
missionen att ingripa. Ett undersökningsutskott
åvägabragte en öîverenskommelse i Speier, som
åsyftade återställande af den författningsenliga
regimen. 25 febr. 1924 upplöstes den autonoma
regeringen i Speier. Därmed var separatismen vis-
serligen icke död, men den hade upphört att spela
någon mera framträdande roll.
Äfven inom de icke besatta delarna af T. fick
Ruhrockupationen och dess biomständigheter de
mest ödesdigra följder. Det ekonomiska tvångslä-
get framkallade en orosstämning, som gaf god jord-
mån åt de samhällsupplösande krafterna. Kommu-
nistpropagandan, som 1922 haft föga framgång trots
några mindre strejker, fortsatte under 1923 och
kunde för sina syften begagna sig af den under
rådande tvångsläge föga rubbade oenigheten mellan
vänster- och höger-grupperna. En af kommunister-
nas främsta härdar var Thüringen, hvars regering
vägrade stå under någon kontroll från riksrege-
ringen. En annan var Sachsen, där ministerpresi-
denten, socialdemokraten Zeigner, öppet pläderade
för uppsättande af arbetarskyddskårer. I maj och
juni egde svåra oroligheter rum både i Dresden och
Leipzig, likaså i början af aug., och de utmynnade
i en konflikt mellan riksregeringen och den sachsiska
regeringen (se Sachsen. Suppl.). Ett af skä-
len för de röde att bilda s. k. stridande för-
eningar angafs vara hotet från de högerradikale
nationalsocialisterna (se d. o. Suppl.). Under
Hitlers (se d. o. Suppl.) ledning hade dessa tagit
Ruhrockupationen till utgångspunkt för en synner-
ligen häftig propaganda mot hela den republikan-
ska regimen. Anslutningen till de nationalsocia-
listiska stormtruppsorganisationerna tog stark fart
under mars och april, och under mycket buller
föranstaltades särskildt i Bajern en serie möten, som
allmänt antogos förbereda en snar kontrarevolutio-
när kupp. Det passiva motståndets uppgifvande i
sept. tillspetsade situationen. Den kort dessförinnan
utnämnda ministären Stresemann hade icke motta-
gits gynnsamt i Bajern. Den bajerska regeringen
ogillade dess sammansättning och i vissa frågor
dess program. De nationella högerkretsarna voro
fyllda af misstro. Med anledning af den oroliga
stämningen, som vid bekantgörandet af beslutet om
det passiva motståndets upphörande lätt skulle
kunna slå ut i oroligheter, tillgrep regeringen 27
sept. särskilda åtgärder för ordningens upprätthål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
