Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg / 799-800 (1926) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Telefon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

traditionella dualismen i Stockholmsnätet kan
räknas ha upphört.

Vid 1925 års början funnos i Sverige 756,908
km. telefonledningar, hvaraf 734,839 km.
tillhöriga telegrafverket och 22,069 km. tillhöriga
enskilda telefonföretag och järnvägar. Antalet
telefonapparater i telegrafverkets nät var 406,643,
öfriga 11,675; inalles funnos således i riket 418,318
apparater eller 69 per 1,000 inv. I telegrafverkets
nät utväxlades under året 1925 omkr. 574,130,900
afgiftsfria och 35,722,457 afgiftsbelagda samtal.

Nedanstående tabell visar antalet
telefonapparater och antalet sådana per 1,000 inv. i olika
länder 1 Jan. 1925.

	Antal apparater	Antal apparater pr 1,000 inv.
Förenta staterna (U. S. A.)	16,160,000	142
Canada	1,084,000	115
Danmark	304,000	90
Nya Zeeland	116,000	84
Sverige	418,000	69
Norge	167,000	61
Austral. statsförbundet	343,000	59
Schweiz	186,000	48
Tyskland	2,385,000	37
Nederländerna	205,000	28
Storbritannien o. Norra Irl.	1,276,000	28
Finland	80,000	25
Österrike	145,000	22
Belgien	137,000	18
Argentina	170,000	17
Frankrike	643,000	16
Cuba	52,000	16
Uruguay	24,000	14
Ungern	80,000	10
Sydafrikanska unionen	74,000	10
Estland	10,000	9
Tjecho-Slovakien	110,000	8
Lettland	16,000	8
Chile	30,000	8
Irländska fristaten	22,000	7
Japan	573,000	7
Spanien	110,000	5
Polen	124,000	4
Italien	143,000	4
Portugal	21,000	3
Brasilien	96,000	3
Rumänien	35,000	3
Litauen	6,000	3
Jugo-Slavien	27,000	2
Bulgarien	8,000	2
Ryssland	132,000	1
Grekland	5,000	1
Hela Europa	6,842,000	14
Hela världen	26,068,000	14

Bland städer i Europa med öfver 100,000 inv.
intog Stockholm 1 jan. 1924 rangplatsen i fråga om
antalet apparater per 1,000 inv. med 267. Af
öfriga städer i Europa hade Köpenhamn 151, Oslo
137, Zürich 114, Berlin 98, Paris 70, Haag 69,
London 54, Budapest 52, Wien 46, Bruxelles 45,
Prag 35, Genua 27 och Moskva 23 per 1,000
inv. Den högsta siffran i världen uppvisades af
San Francisco med 288. Chicago hade 238, New
York 199, Toronto 210, Sydney 75. Buenos Aires
48 och Osaka 50 apparater per 1,000 inv.

A. H–n.

Trådlös telefonering (sp. 714). Det
trådlösa telefoniproblemet har erhållit sin
kommersiella lösning tack vare vakuumrören (jfr
Rundradio. Suppl., sp. 77). Speciellt för
starka strömstyrkor konstruerade mikrofoner
kräfvas ej längre för de högfrekventa svängningarnas
modulering, hvarmed afses en amplitudvariation
hos de eljest odämpade svängningarna i takt med
talets frekvenser, utan vanliga mikrofoner kunna
användas, hvilkas strömvariationer genom
vakuumrör kunna förstärkas upp till erforderlig styrka i
och för en effektiv modulering äfven af mycket
starka högfrekventa strömmar. Moduleringen kan,
om högfrekvensen alstras medelst rör, ske på två
sätt: 1) gallermodulering, hvarmed afses, att de
af mikrofonen alstrade lågfrekventa variationerna
påtryckas sändarrörets galler och därigenom variera
dess anodström, och 2) anodmodulering, hvarvid
lågfrekvensen tillföres det svängningsalstrande
rörets anod. Gallermoduleringen är den enklaste att
anordna, men lämpar sig bäst för smärre
stationer. Anodmoduleringen, efter sin upphofsman
äfven benämnd Heisings moduleringsprincip,
är den vanligaste och visas principiellt i fig. 6 å
pl., där ett kopplingsschema för en telelonisändare
med mellankrets är framställdt (jfr Telegraf.
Suppl., sp. 808, och fig. 7). I sändarrörets 2
anodkrets ingår en spole S med järnkärna
(moduleringsspole), hvilken äfven är inkopplad i
förstärkarrörets 1 anodkrets. Röret 1 benämnes oftast
moduleringsrör. Mikrofonen M är via
transformatorn T kopplad till rörets 1 gallerkrets. Spolen D
och kondensatorn B ha samma uppgifter som vid
det i fig. 7 till art. Telegraf. Suppl. angifna
schemat. Vid tal mot M uppstå
spänningsvariationer på gallret i rör 1, hvilka ge sig till känna som
motsvarande, fastän förstärkta strömvariationer i
rörets 1 anodkrets. Spänningen öfver spolen S
varierar följaktligen i takt med talet. När
anodströmmen genom rör 1 ökas, kommer på grund af
det ökade spänningsfallet i S anodspänningen å
rör 2 att i motsvarande mån sjunka, och tvärtom.
Anodspänningen å 2 växlar således i takt med
talet, och eftersom de af detta rör i mellankretsen
LC alstrade högfrekventa svängningarna till sin
amplitud bestämmas bl. a. af anodspänningen (jfr
Telegraf. Suppl.), så bli följaktligen dessa
svängningar och de af dem i antennkretsen AVKI
genererade vågorna modulerade med talfrekvens.
För att denna modulering skall bli naturtrogen,
fordras dock, att spänningsvariationerna i S ej bli
så stora, att de göra sändarrörets anodström lika
med noll eller tillåta den att nå sitt
mättningsvärde (jfr Telegraf. Suppl., fig. 4). M. a. o.:
moduleringen får ej vara för kraftig
(öfvermodulering). Om de af moduleringsröret alstrade
spänningsvariationerna äro för svaga för att effektivt
modulera högfrekvensen, inkopplas ett eller flera
förstärkningssteg mellan mikrofonen och
moduleringsröret (jfr Rundradio. Suppl., sp. 78).
Af vikt är, att förstärkarrören få arbeta endast
på den raka, negativa delen af sina
karakteristiker (se Telegraf. Suppl., fig. 4), ty eljest
erhålles distortion (se Telefon i hufvudarbetet,
sp. 710). För att få en så trogen reproduktion
som möjligt af talet vid moduleringen måste
moduleringsrören därför ofta dimensioneras större än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>