Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stevens, 1. John S. - Stevens. 2. Roberg Livingston S. - Stevenson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Stevenson-Stiernhielm
514
.modell till en kuggbana med lokomotiv. - 2. R o-
bert Livingston S., den föregåendes son,
uppfinnare, f. 1788 i Hoboken, New Jersey, d.
där 20 april 1856, uppges ha varit den förste,
som byggde ett fartyg med konkav vattenlinje
U818). Han gjorde sedan ett flertal uppfinningar
inom ångmaskinsområdet, införde användning af
antracit och af forceradt drag för sjöångpannor
samt igångsatte (omkr. 1816) färjtrafik mellan New
York och New Jersey med af balansångmaskiner
-drifna färjor. S. konstruerade äfven en bredfotad
typ för järnvägsskenor, en föregångare till Vigno-
les modell, som brukas för Camden-Amboybanan
{för hvilken S. var styrelsechef), samt en bomb för
marinen. l-2. Fmn.
*Stevenson. - 2. R. L. B. S. Till sv. äro
vidare of v. "David Balfours sällsamma äventyr"
<1917), "Skatten i Franchard" (1918), "Bortsnap-
pad" (1922), "Catriona" (s. å.) och "Rösternas
ö" (1924). Jfr arbeten om S. af Swinnerton (1914),
lord Guthrie (1920 o. 1924) och J. A. Steuart
41924). - Sp. 1325, rad 17 uppifr. står Island
bör vara Inland; sp. 1326, rad 17 uppifr. står
Turitala bör vara Tusitala.
*Steyr har nu Österrikes största automobilfa-
brik (yta 210,000 kvm.).
Sthamer, Friedrich, tysk ämbetsman och
diplomat, f. 24 nov. 1856 på godset Gross-Wer-
den i Lauenburg, tillhör en hamburgsk patricier-
släkt och blef 1879 advokat i Hamburg, där han
1891 invaldes i borgerskapet och 1904 i senaten.
Han blef 1912 president för Hamburgs deputation
för handel, skeppsfart och industri, var under
Världskriget 1915-16 tysk civilguvernör i Ant-
werpen, därefter rikskommissarie för ekonomisk
afveckling af krigsårens förhållanden ("übergangs-
wirtschaft"). Yald till förste borgmästare i Ham-
burg för 1920, utsågs S. s. å. till tysk ambassadör
i London. Han har på denna post lyckats förvärfva
sig en aktad ställning och verksamt bidragit till kny-
tandet af nya, vänskapliga tysk-engelska förbindel-
ser, särskildt på det ekonomiska området. V. S-g.
Stiamätare. Se Elektricitetsmätare.
Suppl., sp. 505.
Stiavnica Banskà a Belá [Jtiavm’tsa]. Se
Selmeczbánya. Suppl.
’Stibelau 1. Stüblau tillhör nu fria staden
Danzigs område.
Sticka, bot., namn på arter af släktena Levistì-
cum, Ligusticum och Silaus.
*Stieda, W., tog 1923 afsked från sin pro-
íessur.
Stiedry [stïd-], Fritz, österrikisk dirigent, f.
1883 i Wien, studerade vid konservatoriet där och
blef samtidigt juris doktor vid universitetet, var
ïrån 1907 teaterkapellmästare i olika städer och
tillträdde 1916 försto kapellmästarplats vid hof-
operan i Berlin. I Stockholm dirigerade han 14
Konsertföreningskonserter musikåret 1920-21 och
visade därvid eldigt temperament, från det veder-
tagna ofta afvikande uppfattning af musikverken
och en viss förkärlek för modernistiska alster.
*Stieler, A. Af S:s handatlas har 10:e uppl.
utretts af Haak (1921 ff.).
’Stiernhielm, G. Af S:s Samlade skrifter (utg. af
"Svenska vitterhetssamfundet") utkom 1924 d.
O. bd l och 2, i, innehållande S:s "Filosofiska
Tryckt den 1G 3 26
fragment" med inledning och kommentarer af Jo-
han Nordström. Till artikeln i hufvudarb. må på
grund af Nordströms inledning följande rättelser och
tillägg göras. Uppgiften, att S. gått i skola i
Västerås, är gammal och sannolik, men obestyrkt.
Vid Greifswalds universitet inskrefs S. ej 1614,
utan 17 sept. 1615. Den afh. (sp. 1343, r. l upp-
ifrån), där S. kallade sig Lilia, var ej författad af
S. och ventilerades i jan. 1616. Om S:s studiere-
sor vet man med absolut visshet endast, att han
1615-16 var i Greifswald, att han jan.-sept.
1624 var i Sverige, men i okt. s. å. åter for till
Greifswald. Sannolikt studerade han under den
första utrikesresan äfven i Wittenberg och Strass-
burg samt möjligen i Helmstedt (Regensburg och
Heidelberg); möjligen besökte han 1622-23 Neder-
länderna, och förmodligen for han sommaren 1625
till Frankrike. I Livland vistades han efter utre-
san dit 1651 till juni 1653, då han for till Sverige,
återvände till Livland sommaren 1654, men måste
fly till Sverige sommaren 1656. – Det franska
originalet till "Freds-AíT är ej af Hélie Poirier
(sp. 1345, r. 20 uppifr.), utan af Cartesius.
S:s vetenskapliga forskningar gällde före 1648
mest språkliga, antikvariska, matematiska och me-
kaniska problem. Senare fängslades hans intresse
väsentligen af filosofien. En sammanhängande fram-
ställning af S:s filosofiska utvecklingsgång och en
rekonstruktion af hans filosofiska system är det enligt
Nordström näppeligen möjligt att åstadkomma på
grund af, att S:s efterlämnade filosofiska arbeten en-
dast äro mycket fragmentariska; vissa hufvuddrag
kunna likväl skönjas. Från 1649 finnas anteck-
ningar, där viktiga grunddrag skymta till den na-
turfilosofiska åskådning, som S. sedan alltmera ut-
vecklade, och 1650 umgicks han med planer att
offentliggöra ett filosofiskt verk. Han vardt en be-
stämd motståndare till den aristoteliska skolfilosofi,
som vid denna tid rätt allmänt behärskade de sven-
ska akademiska och kyrkliga kretsarna. S. ansåg
icke aristotelikerna för sanna kristna, ty de berömde
sig af att ha funnit ljuset i hedningarnas mörker i
st. f. i naturens bok, som bibeln öppnar för oss.
Han slöt sig därutinnan till den paracelsistiskt ori-
enterade naturfilosofien, för hvilken Comenius då var
en af de viktigaste representanterna och som sär-
skildt påverkade S. Under de närmast följande åren
arbetade han med sitt naturfilosofiska system och upp-
gjorde ett schema öfver naturrikets olika områden
på grundvalen af Comenius’ fysik. Han författade
en polemik mot tidens teol. ortodoxi ("Till det on-
das problem", "Sami. skr.", II : 32 ff.), där han
kritiserade den lutherska dogmatikens lära om en
urspr. helig och rättfärdig, odödlig människa, som
genom sitt af djäfvulen förorsakade syndafall för-
störde denna gudaliknande natur för sig och alla
efterkommande. Det ondas rot är materien, hvars
formlöshet och passivitet göra den till en motsats mot
de andra grundprinciperna, Ljuset och Själen. Se-
dermera sysslade han med frågan "Om tomrum-
met" (a. a. II :21), hvilken då var aktuell genom
Gassendi. Mot slutet af S:s lif få hans filosofiska
anteckningar en starkare ton af mystisk religiositet.
Medan S. fullkomligt förkastade aristotelismen,
fann han sanningens ljus skymta hos stoiker och
platoniker (han sade, att Platon filosoferade- med
mycken själ om också ibland utan ljus), men först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
