Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stereofotogrammetri - *Stereokemi - Stereokomparator - Stereomikrometer - Stereoplanigraf - Stereoskopi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
Stereokemi-Stereoskopi
510
tekniken värdefulla fall. Speciell nytta har man af
att inställa på en bestämd höjd och sedan föra det
vandrande märket så, att dess spets hela tiden vid-
rör marken; apparaten tecknar då å kartan en nivå-
kurva.
Om fototeodolitens objektiv ej är fullt rätteck-
nande, medför denna anordning dock fel. Yid från
luften tagna bilder fordras mycket ljusstarka objek-
tiv, som ej så exakt kunna korrigeras. Då emeller-
tid ljusvägen alltid kan omvändas, insätter man,
enl. Porro-Koppes princip, det tagna negativet i
kameran eller en med denna identisk apparat; be-
lyses det bakifrån, äro de från objektivet utgående
strålknippena identiska med dem, som gåfvo af bild-
ningen. Inställes vidare denna projektionsanord-
ning exakt i den ställning, som kameran hade vid
exponeringen, få dessa strålknippen jämväl samma
orientering till horisonten, som de hade vid bildens
tagande. I den af Hugershoff konstruerade, af
Heyde i Dresden byggda autokartografen
fig. 2) kombineras två sådana projektorer, i h vilka
två från flygplan med lämplig bas tagna bilder af
samma terräng insättas, och de utgående strålknip-
pena betraktas stereoskopiskt. Horisontal vinklarna
uttagas i princip genom med projektorerna vridbara
linjaler, hvilkas skärningspunkt anger kartpunktens
läge; vertikalvinklarna med rörliga prismor, hvil-
kas vridning öfverföres till andra linjaler, som ge
höjden. Härmed kunna således af ven för flygbilder
samma arbeten utföras som med stereoautografen
íör terrestra bilder.
Tänka vi oss vidare de två bilderna i sina projek-
torer inställda dels i vinkel, dels äfven i det ömse-
sidiga läge, som de hade till hvarandra, då de to-
gos (fìg. 3), och förminska afståndet i viss pro-
portion, så ge skärningspunkterna mellan de från
samhöriga bildpunkter utgående strålknippena en
i motsvarande skala förminskad bild af terrängen.
Denna utnyttjas i den af d:r Gasser patenterade,
af Deutsche karte använda metoden (fig. 4) där-
igenom, att man vid projektionen begagnar objek-
tiv af kortare brännvidd, men insätter plåtarna
på det ursprungliga afståndet. Härigenom erhål-
les en på ändligt afstånd liggande bild, som
kan objektivt betraktas och hvari mätningar kunna
direkt utföras. Metoden är enkel, men har prin-
cipiella svagheter. Dessa ha undvikits i Bauers-
felds af Zeiss utförda stereoplanigraf (fìg.
5), där projektionskamerorna äro fullt identiska med
de vid upptagningen använda, men kombineras med
tivar sitt extra linssystem af variabel brännvidd.
Genom sinnrika konstruktioner inställas dessa så,
att alltid den önskade skarpa afbildningen erhålles,
livar jämte deras perspektivcentra äro fasta i rymden.
Med ett betraktningssystem, försedt med två stereo-
skopiskt uppfattade märken, observerar man sedan
den terrängmodell, som erhålles. I autokartografen
betraktar man från upptagningsorterna nypunkten i
terrängen; i stereoplanigraf en ser man, omvändt,
från nypunkten mot upptagningsorterna.
Alla dessa metoder tillåta således en direkt auto-
matisk öfverföring af en medelst två lämpligt tagna
fotografier erhållen terrängbild i nivåkartor. Tek-
niskt ha de, särskildt stereoplanigraf en och auto-
kartografen, gett fullt tillfredsställande resultat in-
om mer eller mindre vida gränser för bildernas art.
Ekonomiskt sedt, är problemet dels att så billigt som
möjligt skaffa det antal kända punkter i terrängen,
som fordras för plåtarnas injustering i sina rätta
lägen, dels att så hastigt och korrekt som möjligt
verkställa denna injustering. Härpå har mycket
arbete nedlagts, med goda resultat, och det arbetas
fortfarande. - Man har äfven i Frankrike metoder
af Prédhumeau (stéréotopographe] och Poivilliers
samt uti Italien af Nistri, men dessa ha dock ännu
ej hunnit så långt. Omnämnas bo; äfven Ronssilhes-
den äldre fotogrammetrien mera närstående metod att
ur till lodrät axel restituerade flygbilder framställa
kartor, hvilken i Frankrike fått vidsträckt använd-
ning för katasterarbeten.
Stereofotogrammetrien torde komma att få allt
större betydelse för arbete såväl från marken som
från luften; den är i fredstid en arbetsmetod, som
på ett mycket värdefullt sätt kompletterar de van-
liga karteringsmetoderna, och torde i krigstid bli
den enda möjliga.
Till stereoíotogrammetrien höra äfven de arbets-
metoder, där man ur stereoskopiska bildpar inom
astronomien bestämmer afstånd till planeter, mån-
bergens höjd, kometsvansarnas form, nya småplane-
ter ; inom röntgentekniken främmande föremåls läge
i kroppen och således ger skuggbilderna lif; inom
vattenbyggnadstekniken erosion genom strömmande
vatten, vågbildningar o d.; inom ballistiken kre-
vadpunkter och nedslagsorter; inom antropologien,
zoologien och husdjursläran exteriören hos leí-
vande varelser, som annars ofta blott med svårighet
låta sig mätas. Odts.
*Stereokemi. Tanken på stereokemiska formler
uttalades redan 1869 af svenske kemisten K. V.
Blomstrand.
Stereokomparätor. Se Stereofotogram-
metri. Suppl.
Stereomikrometer. Se Stereoîotogram-
metri och Stereoskopi, båda i Suppl.
Stereoplanigräf Se Stereofotogramme-
tri. Suppl.
Stereoskopi (se Stereo sko p). Det stereo-
skopiska seendet uppfattas numera som främst be-
roende på, att de båda ögonens bilder af samma
föremål äro olika; sådana punkter, som falla på
Fig. 1. Zeiss’ linsstereoskop (med stereomikrometer1;
denna består af den underliggande ramen och de två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
