- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
355-356

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skifarp ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skogskaprifol-Skogslagstiftning

vinterterminer i Stockholm och 2 sommarterminer
med praktiska öfningar. Elevantalet i hvarje kurs
är 12. Vid jägmästarkursen har elevantalet med
hänsyn till de försämrade anställningsmöjlighe-
terna inom yrket sänkts från 30 till 20. Det
ord. anslaget har i riksstaten 1925-26 utgjort
189,500 kr. - Om elevkåren se Stockholms
förenade studentkårer. S-r.

Skogskaprifol, bof., namn på Lonicera Pericly-
menum.

Skogsklöfver, bot., namn på Trifolium medium.

Skogskommissioner. Skogskommittéer.
Under 1680- och 1690-talen tillsattes först i Väster-
götland och sedan i Uppland och Västmanland
samt på andra håll kommissioner med uppgift att
undersöka allmänningsskogarna. Dessa skogskom-
missioner, som hade dömande befogenhet, åter-
dömde till kronan lägenheter, som utvidgats på
allmänningars och krouoparkers bekostnad. - Af
helt annan art ha de kommissioner och kommittéer
varit, som tillsatts för att utarbeta förslag till
skogslag. Sådana voro 1749 och 1773 års kommis-
sioner iden senare skulle dock äfven öfverse jägeri-
författningarna). För öfverseende af skogsordningen
(1790) eller utarbetande af ny sådan (1792, 1798,
1807) tillsattes kommissioner. En 1828 tillsatt
kommitté utarbetade nya skogs- och jägeriförfatt-
ningar. 1855 tillsattes en kommitté för att fram-
lägga förslag till förbättringar i skogshushållningen.
De norrländska skogsförhållandena utreddes af 1868
års kommitté och 1907 års norrländska skogsvårds-
sakkunniga. Betänkande om vården af enskilda
skogar afgafs 1899 aí en 1896 tillsatt kom-
mitté. 1911 års skogslagstiftningskommittó afgaf
1918 och 1920 betänkande med förslag till nya
skogsförfattningar. E. N-nu.

Skogskorn, boí. Se C u vi er a. Suppl.

*SkogslagstÌftnÌng. De centrala bestämmelserna
å skos:sla£stiftningens område finnas nu i skogs-
vårdslagen 15 juni 1923. Redan i sin ur-
sprungliga lydelse ersatte denna lagen af 24 juli
1903 ang. vård af enskildas skogar samt lagen af
20 juni 1913 ang. vård af enskildas skogar på
Öland, åt hvilken (senast genom lag 13 april 1922)
getts fortsatt giltighet. På grund af lagar 6 juni
1924 och 17 april 1925, som på vissa punkter gåfvo
skogsvårdslagen ändrad lydelse, ersätter den dess-
utom förordn. af 18 juni 1915 om förekommande
af öfverdrifven afverkning å ungskog inom de delar
af Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra
till lappmarken, samt lagen af 13 juni 1908 ang.
vård af enskildas skogar inom Gotlands län.

Den principiella regeln i 1903 års lag innebar
ett förbud mot sådan afverkning eller sådant för-
farande med marken efter af verkningen, att sko-
gens återväxt uppenbarligen äfventyrades. Då
enligt lagens bestämmelser skoçseffare alltid kunde
brinara ett af myndighet meddeladt afverkningsför-
bud till upphörande genom att ställa pant eller bor-
gen för fullgörande af de åtgärder, som pröfvades
erforderliga för skogsmarkens återställande i skog-
bärande skick, kunde lagen icke förhindra en i sig
olämplig eller skadlig afverkning, om blott återväx-
ten vore betryggad. 1923 års laí? söker bota denna
brist. Skogsmark skall enligt denna användas till
skogsbörd. Hinder mot att skogsmark omlägges till
trädgård, åker, byggnadstomt, väg eller annat lik-

nande ändamål, betesmark för varaktigt betesbruk
eller äng reser skogsvårdslagen dock i allmänhet
icke, och lagens bestämmelser ega icke tillämpning
å försumpad skogsmark, där skogens tillväxt och
âterväxten ej kunna utan oskäliga kostnader tryg-
gas genom särskilda åtgärder. Beträffande äldre
skog eger skogsvårdslagen samma grundsats som
1903 års lag, med tillägg att afverkning i regel
icke får ega rum i sådan omfattning, att fastighe-
ten därigenom skulle för framtiden lida brist på
husbehofsskog efter ortens förhållanden. Yngre
skog åter får afverkas blott genom för skogens ut-
veckling ändamålsenlig gallring. Skogsegare eger
alltid påkalla skogsvårdsstyrelsens yttrande, huru-
vida viss skog är att betrakta som äldre eller yngre
och huru afverkning bör företagas, för att icke skogs-
vårdslagens stadganden skola öfverträdas. Afverk-
ning, som företas i enlighet med sådant yttrande.
är alltid att betrakta som laglig. Mot påbörjad
eller blott planlagd afverkning. som anses skola
komma att stå i strid med skogsvårdslagens bestäm-
melser, eger skogsvårdsstyrelsen nedlägga förbud.
För att möjliggöra större snabbhet har lagen stad-
gat, att dylika förbud äfven kunna efter skogs-
vårdsstyrelsens bemyndigande ges af länsjägmästa-
ren eller viss annan hos skogsvårdsstyrelsen anställd
tjänsteman. Möjlighet att få förbud upphäfdt däri-
genom, att pant eller borgen ställes för åtgärder för
skogens återväxt, finns icke längre.

Nu nämnda regler fullständigas af ingående sfcad-
ganden om åtgärder för betryggande af återväxt.
Uppkommer skada i skog genom brand, storm, snö-
brott, insektshärjning eller annan dylik händelse,
genom betning af hemdjur eller genom åverkan eller
har icke vid afverkning kvarlämnats skog aí sådan
täthet och beskaffenhet, att skogen med hänsyn till
rådande naturförhållanden kan anses nöjaktig, samt
kan ej heller en tillfredsställande naturlig återväxt
inom skälig tid påräknas, skola sådana åtgärder
vidtagas, som äro erforderliga för nöjaktig återväxt
inom skälig tid å det afverkade området. Därå
uppkommen skog skall vidmakthållas, till dess den
ej längre är att räkna som plantskog. Där mar-
kens egare icke uppsåtligen förorsakat eller genom
åsidosättande af någon honom åliggande skyldighet
vållat skadegörelsen och denna ej heller uppkommit
genom betning af hemdjur, må emellertid åtgärder
till återväxtens betryggande icke erfordras till
större kostnad, än som motsvarar värdet af de vid
skadegörelsen fällda eller skadade träden, som fin-
nas kvar å området eller tillgodogjorts, jämte de
träd, som äro hinderliga för âterväxten och i följd
däraf måste tagas bort, samt den ersättning mark-
e^aren kan ha erhållit. Skulle skyldigheten i fråga
bli särskildt betungande, kan den af skogsvårds-
styrelsen begränsas. De närmare åtgärderna för
skogens återväxt bestämmas genom Öfverenskom-
melse mellan skogsvårdsstyrelsen och skogsegaren
eller, efter stämning, af domstol. Öfverenskom-
melse eller dom gäller mot framtida egare af skogs-
marken.

Om s. k. svårföryngrade skogar finnas särskilda
bestämmelser. Under dessa bestämmelser falla dels
de i hafsbandet, på höjder eller i särskildt expone-
radt läge befintliga skogar, hvilkas återväxt skulle
genom ovarsam afverkning omöjliggöras, försenas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcr/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free