Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
definitiva fredsslutet ingicks 24 juli 1923 i
Lausanne (se d. o. Suppl.)
V. S-g.
Sexuales, zool. Se Växtlöss, sp. 488.
Sexualpedagogik, den del af pedagogiken, som
behandlar frågan om uppfostran till sedlighet med
afseende på könsförhållandena. Under äldre tider
inskränkte man sig på detta område väsentligen till
de verkningar, som en allmänt religiös uppfostran
kunde utöfva äfven på detta område.
Filantropisterna voro de första, som i ungdomens
undervisning ville inrymma en särskild plats åt en delvis
ganska speciell upplysning i sexuella frågor.
Deras föredöme fann dock länge föga efterföljd. Först
i vår tid med dess upplösning af den gamla
moralen på så många områden och särskildt på det
sexuella området har sexualpedagogiken blifvit ett
af dagens brännande spörsmål. Naturligen måste
sexualpedagogiken gestalta sig helt olika alltefter
uppfattningen af dess mål. Om detta bestämmes
af vissa moderna idéer om den "fria kärleken",
blir sexualpedagogiken antingen i det stora hela
öfverflödig eller så godt som omöjlig. Det förra,
om åsikten är så radikal, att hvarje förbindelse
mellan könen anses sedlig, då den uppbäres af
"kärlek", d. v. s. af den till sympati ledande
naturdriften. I så fall har uppfostran endast att
utveckla hygienisk klokhet i driftens
tillfredsställande. Om man däremot fasthåller krafvet på ett
visst förädlande af kärleksförhållandet, blir på den
"fria kärlekens" område uppgiften nästan olöslig
i följd af svårigheten att därvid finna någon
principiell skillnad mellan högre och lägre kärlek. Helt
annorlunda ställer sig förhållandet, om man med
nutidens främste moralpedagog F. W. Förster
i den stränga monogamien ser den enda sedliga
formen för könsförbindelserna. Då blir målet att
genom uppfostran förbereda ungdomen att
behärska den erotiska naturdriften, så att den icke får
tillfredsställas utom äktenskapet och att i
äktenskapet troheten obrottsligt bevaras. Detta mål är
ej blott negativt, utan innebär ock krafvet på en
positiv utveckling af den ädla kärleken mellan
könen, i hvilken naturdriften helgats genom att bli
ett medel för det innerliga personliga samlifvet
mellan man och kvinna. Den sexuella uppfostran
måste då fattas som en integrerande sida af
uppfostran i det hela, närmast af uppfostran till
sedlig karaktär i lifvets alla förhållanden, till en fri
personlighet, som i det hela behärskar sina
naturdrifter och gör dem till organ eller medel för
människans ideala uppgifter. I en uppfostran med
detta mål intar den teoretiska upplysningen om
könslifvet en mycket underordnad roll. Man måste
därvid akta sig för att för tidigt och för mycket
rikta uppmärksamheten på ifrågavarande ämne,
noggrant skyddande de ungas naturliga känsla af
blygsel på det sexuella området. Den ytterst
allmänt hållna kunskap om, huru barnet kommer till
världen, som tidigt bör meddelas åt de små för att
förekomma nyfikenhetens tillfredsställande genom
samtal med kamrater och tjänstefolk, bör helst
meddelas af föräldrarna. I skolan böra dessa
frågor ej ingå i den naturhistoriska undervisningen
annorlunda än att förståendet blott förberedes
genom undervisningen om växternas och djurens
könslif, hvarvid lärjungen själf kan draga de allmänna
slutsatserna med afseende på människan. Däremot
bör ämnet inrymmas i den sedlig-religiösa
undervisningen med hufvudvikten lagd på det ideala
målet, den ungdomliga kyskheten och det
sedliga äktenskapet. Framför allt bör uppfostran äfven
på detta område vara af praktisk art som en sida
och följd af viljans allmänna uppfostran. Barnet
bör redan före pubertetstiden ha uppfostrats till
en förmåga af själfbehärskning, som sätter det i
stånd att hålla äfven könsdriften, när den vaknar,
i moraliska tyglar. Då den ena driften kan
behärskas blott genom andra drifters eller intressens
motvikt, gäller det att hos den unge utveckla
andra starka intressen, som draga
uppmärksamheten från det sexuella området. Hos ynglingarna
bör det naturliga begäret till ädel ridderlighet
mot det andra könet väckas och hos flickorna
blygsamhetskänslan särskildt vårdas. Fantasiens
moraliska hygien bör noggrant iakttagas. Liksom i det
hela religiositeten är moralens starkaste stöd, så
har man ock där att söka motiv för sexuell
sedlighet. Litt.: F. W. Förster, "Sexualethik und
sexualpädagogik" (1907), och A. Hildinger,
"Moralisk fostran" (1925). – Jfr
Sexualundervisning. Suppl.
S-e.
Sexualundervisning, undervisning rörande
könslifvet och därmed sammanhängande spörsmål, har
under senare år blifvit särskildt uppmärksammad
i Sverige. I anledning af en i § 27 af lagen 20
juni 1918 ang. åtgärder mot utbredning af
könssjukdomar gifven föreskrift rörande åtgärder för
spridande af kunskap om dessa sjukdomar m. m.
tillkallades 1918 inom Civildep. sakkunniga för
utredning och förslag i fråga om dylika åtgärder.
I 1921 afgifvet betänkande föreslogo dessa, att
undervisning i sexuell hygien och om de
smittsamma könssjukdomarna skulle meddelas i
skolorna samt att en för den vuxna befolkningen
afsedd upplysningsverksamhet rörande dessa frågor
skulle organiseras. Förslaget har ännu (1926) ej
föranledt någon slutlig åtgärd från K. M:ts sida.
Redan nu meddelas emellertid sexualundervisning i
olika omfattning vid åtskilliga skolor,
hufvudsakligen vid högre flickskolor och andra för kvinnliga
lärjungar afsedda läroanstalter. Jfr
Sexualpedagogik. Suppl.
Fr. Sg.
Sexupara, zool. Se V ax 11 oss, sp. 488.
*Seymour (sp. 247). A. S:t Maur, 15:e hertig
af S o m e r s e t, dog 22 okt. 1923.
Seymour [sî;må? 1. s^m?], väckelsepredikant. Se
Pingströrelsen. Suppl.
*Seyn, F. A. A. Om hans reaktionära och god-
tyckliga verksamhet som generalguvernör jfr F i n-
land. Suppl., sp. 831-833. Efter ryska mars-
revolutionen 1917 arresterades S. och fördes till
Ryssland. Om hans senare öden är föga kändt.
Enligt en uppgift skulle han. ha blifvit dränkt af
bolsjeviker i Kronstadt hösten 1918.
Sforza [sfårrtsa], Carlo, grefve, italiensk di-
plomat, f. 23 sept. 1872 i Lucca, blef juli 1911
italiensk minister i Peking och 1916 hos serbiska
regeringen, var en kort tid 1919 italiensk öfver-
kommissarie i Konstantinopel samt juni 1919-juni
1920 understatssekreterare för utrikes ärenden i
Nittis ministär. S. var juni 1920-juni 1921 utri-
kesminister i Giolittis ministär, deltog i Spa-konîe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
