Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rumänska språket - *Runciman, Walter - Runda tornet i Windsor (se d. o. 1 och fig. 2) - Rundcellsarkom - *Runddans - Rundgnist, dets. som rundradio (se d. o. Suppl.) - *Rundgren, V. E. - Rundhorisont - *Rundist - *Rundle, sir H. M. Leslie - Rundradio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken o. s. v.; obetonadt e uttalas alltid som
rent e-ljud som i italienskan, ej som ə; mellan
e och i samt följande vokal inskjutes ett glidljud
(j): femee [-e’je; af lat. familia, familj, husfolk],
kvinna, România [råməni’ja], Rumänien, liliac
[-ija’k], syren; å andra sidan få initialt e och i ett
för-slag af j: el, han, este eller e, är, epure, hare, in
(lat. linum), lin, uttalas jel, jeste, je, je’pure, jin,
men ele’v, lärjunge; i andra fall betecknas j i
skriften: ieri, i går, iese (lat. exit), går ut
(vacklande i femeie, iepure o. s. v.). Den största
svårigheten vållas af de ljud, som skrifvas resp.
â (î) och ă. Båda kunna approximativt
återges med ə eller ö, ehuru de bildas utan
läpprundning, men äro olika ljud: â (î) uttalas med
tungryggen mot bakre gommen och med en u-haltig
guttural klang, ă bildas längre fram i munnen. Ex.
român (af lat. romanus), rumän, rumänsk, când (lat.
quando), när, zână (lat. Diana), fe, plânge (lat.
plangere), gråta, pământ (lat. pavimentum,
lergolf), jord, mormânt (lat. monumentum), graf,
între’g (lat. integer), hel, înger, ängel o. s. v.;
bălti, pl. af baltă, träsk, urmă, spår (cel din urmă,
den siste), pădure (lat. paludem, it. dial. padule,
träsk), skog, och i allmänhet i obetonad stafvelse:
seară, afton (men seara, aftonen). Diftongen au
uttalas som a’-u i scaun (lat. scamnum, pall), stol,
aur (lat. aurum), guld, faur (lat. faber), smed,
men som a-u’ i aude (lat. audit), han hör, aud, jag
hör, auzi, du hör etc. (dock nu a’ude, han hör icke);
ea, oa, ie äro stigande diftonger ea’, oa’, ie’: stea,
stjärna, pl. stele, floare, blomma, pl. flori, piept
(lat. pectus), bröst o. s. v., ai, oi, ei, eu, ău
fallande: a’i, å’i, e’i, əu: taină, hemlighet, tei (lat.
tilia), lind, joi (lat. dies Jovis), torsdag, mereu,
mer och mer, rău (lat. reus, skyldig), ond(-t),
svår(-t). — 2. Konsonanter: p, t, k
uttalas utan aspiration som i franskan; s är alltid
tonlöst (hårdt): vis (lat. visus, syn), dröm, vesel,
glad; lent s (ṡ) skrifves z: zi (lat. dies), dag,
azi eller astăzi, i dag (lat. ista die), ziua
[utt. ṡioa], dagen; ș uttalas som sj-ljud, franskt
ch [ʃ], șade, sitter, af ședea (lat. sedere), ști (lat.
scire), veta, a vorbi românește, tala rumänska;
j uttalas som lent sj-ljud [ʃ], d. v. s. som
i franskan: jale, sorg, Cluj, Klausenburg; c och g
uttalas som resp. k och g, men som tj resp. dj före
e och i: câne [kəi’ne], hund, trec [trek], jag går
(bort), men cine [tjine], hvem, trece [tre’tje, af lat.
trajicere], gå (bort); creangă [krea’ŋgə], gren,
men crengi [kreŋdj], grenar, merg [merg], jag
går, men merge [merdje], gå (af lat. mergere,
"dyka"), tăcând [təkə’nd], tigande (lat.
tacendum), men tăcea [tətja’], tiga (lat. tacere); ng
före hård vokal uttalas som ŋ + g: singur [siŋgur],
ensam, själf (lat. singulus); ch och gh framför len
vokal uttalas som resp. k’ och g’ (palatalt k och g),
vechiu [vekj], gammal, veghe [vegje], vaka (lat.
vigilia) o. s. v.; h uttalas som svagt "ach"-ljud:
hărtie [chərti’je], papper, haină, dräkt, hrană,
näring; ț uttalas som ts: țară, land, soț (lat. socius),
följeslagare o. s. v.; n före s, z höres
ofullständigt, såsom t. ex. i rum. uttal af ty. kunst: insula,
ö, aprinzi, du tänder, af aprinde (lat. præhendere,
fatta). — 3. Accent. Hufvudtonen hvilar i
regel på samma stafvelse som i latinet eller det
språk, hvarifrån ordet lånats: chema [kjema’], ropa
(lat. clamare), auzi [-i’], höra (lat. audire), dormi
[-i’], sofva o. s. v.; deget [de’djet], finger (lat.
digitus), bătrân [bətrə’n], gammal (lat. veteranus),
biserică, kyrka, basilika, alun, hassel (lat.
avellana, hasselnöt), fa’rmec, förtrollning (nygrek.
fa’rmakon, läkemedel), men ca’ndela, ljus (lat.
candela). Tillkomsten af den bestämda slutartikeln
ändrar ej ordets accent: pa’săre, fågel, best. form
pa’sărea, fågeln (lat. passer, sparf), ste’le-le,
stjärnor-na, dégetele, fingrarna, Bucureștilor,
Bukarests (gen., äfven dat.), Mu’reș, Mu’reșul, Târgul
Mu’reșului (gen. best. form), öfriga exempel på
accent i ortnamn: Moldo’va, Moldau, Do’brogea
[-dja], Dobrudscha, Ardeal [-dea’l] (af ar, bakom,
och deal, berg), Transylvania, Du’narea, Donau,
la Dunare, vid Donau, Cernau’ții, Czernowitz,
la Cernauți, i Czernowitz, Bana’tul, "Banatet", în
Banát, i Banatet, Români’a, men Munte’nia (östra
Valakiet).
Hj. P–r.
*Runciman, Walter, tillhörde underhuset, tills
han föll igenom vid valen 1918. Han afgick som
handelsminister i dec. 1916 (samtidigt med Asquiths
afgång). — Hans fader, sir Walter R., var
liberal underhusledamot 1914–18.
Runda tornet i Windsor (se d. o. 1 och fig. 2).
Rundcellsarkom [-kåm], med. Se Sarkom.
*Runddans. Se äfven Figurdans. Suppl.
Rundgnist, dets. som rundradio (se d. o. Suppl.).
*Rundgren, V. E., kreerades till teol. doktor i
Lund 1918 och blef biskop i Visby stift 1920.
Han har ytterligare författat predikosamlingen
Förbundets folk (1919), Herdabref till Visby stift
(1920) samt Religiositet och kyrkokristendom
(1922), hvarjämte han, grundlig kännare af
lutherdomens klassiska andaktslitteratur, utgett den
antologiska sångsamlingen Från fädernas tid (1917)
och uppbyggelseboken Ur lutherska kyrkans
skattkammare (1919). R. blef 1914 led. af den då
utsedda katekesnämnden och erhöll 1915 uppdrag
att författa lärobok i den kristna tros- och
sedeläran dels för folkskolan, dels för
konfirmandundervisningen. Han deltog som själfskrifven led. i
1920 och 1925 års kyrkomöten. Vid det förra var
han ordf. i den för psalmboksfrågan tillsatta
särskilda nämnden och företrädde 1920 svenska
kyrkan vid Lutherjubileet i Wittenberg. Led. af Vet.
o. vitt. samh. i Göteborg (1919).
E. N. S–g.
Rundhorisont. Se Dekoration. Suppl.
*Rundist. Se äfven Ädelstenar, sp. 1154–55.
*Rundle, sir H. M. Leslie, afgick 1915 från
guvernörsposten och högsta befälet på Malta.
Rundradio, elektrot., försvenskning af eng.
broadcasting (se d. o. Suppl.), betecknar det sätt
att använda den trådlösa telefonen (se Telefon,
sp. 714–715, och i Suppl.), där utsändning sker
från en centralt belägen radiotelefonstation till ett
godtyckligt antal på olika platser befintliga
mottagningsstationer. Rundradio är således ett
ensidigt verkande kommunikationsmedel, i det att hvad
som utsänds från en radiotelefonstation ej kan
besvaras från mottagningsstationerna. Utsändningen
kan omfatta hvarje slag af akustiska fenomen —
tal, sång, musik o. d. — och således tjäna såväl
till uppbyggelse och undervisning som till nöje och
underhållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
