Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 1267-1268 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rekarne ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utnämndes 1918 till föreståndare för Landtbruksstyrelsens
afd. för växtproduktion. Han har offentliggjort
flera afh. på landtbrukets område, såsom Studien
über die verwendbarkeit der präzipitinreaktion
in der samenprufung (licentiatafh., 1911), Einige
beobachtungen über die produktionsfähigkeit und die
blütezeit der F₁—generation einiger erbsenkreuzungen
(1914), Något om orsakerna till den varierande
vinterhärdigheten hos rödklöfver af olika härkomst
(1916) samt en jämförande undersökning om inbördes
förhållandet mellan utsädets groningsförmåga och
dess lifskraft (s. å.), de tre sistnämnda ingående i
ofvannämnda anstalts publikationer. R., som tillhört
agrarpartiet, satt i landtdagarna 1910—13 och
1917—19 samt var 1919 talman. 1920 utnämndes han
till landshöfding i Viborgs län och valdes 1925
till republikens president. I sådan egenskap gjorde
han s. å. besök i Reval och (19—21 juni) Stockholm.
T. C.

Relandersgrund, finländskt, 1888 utsatt fyrskepp i
Bottniska viken utanför inloppet till Raumo å 61° 07′
n. br. och 21° 06′ ö. lgd från Greenw. Hvitt blänksken
med 2 blänkar hvar 15:e sekund. Mistsignalering och
lotsuppassning.
O. B—n.

Relationsfysiologi. Se Zoologi,
sp. 832.

*Relativitetsteori, fys. Innan
hufvudarb:s art. publicerades, förelåg färdig
af relativitetsteorien väsentligt endast den
s. k. speciella relativitetsteorien, hvilken ännu
blott definierade hastigheter (ej acceler.) som
relativa, hvarvid ljushastigheten skulle visa
sig som densamma oberoende af observatörens egen
hastighet. Denna teori öfvertygade mest genom följande
resultat: 1:o. Den kunde förklara det i art. nämnda
negativa resultatet af Michelsons experiment (jfr
Interferometer. Suppl.). 2:o. När man kompletterade
vissa formler, så att de inom relativitetsteoriens ram
vunno en symmetri, som gjorde dem sannolika, uppstodo
termer, som visade det intimaste samband mellan massa
och energi. Massan blef nämligen likvärdig med energi
dividerad med ljushastighetens kvadrat. Den tillväxt
i rörelseenergien, som medföljer en hastighetsökning
relative observatören, skulle alltså inför denne
te sig som en ökning af massan. Detta kunde
kontrolleras genom deviationsförsök med hastigt
rörliga elektroner (katodstrålar resp. β-strålar). En
utmärkt öfverensstämmelse med teorien visade sig. En
annan framgång åt teorien för massans tillväxt
med hastigheten hemförde Sommerfeld, då han inom
Bohrs atomteori (se Atommodell. Suppl.) tog reda
på, hur elektronernas banor borde förändras,
tack vare att deras hastighet och alltså äfven
massa voro olika i olika delar af banorna. Han
fann, att spektrallinjer, som eljest borde ha
varit enkla, genom relativitetskorrektionen måste
uppdelas i två eller flera. Hos särskildt lätta
ämnens optiska spektra skulle detta visa sig i
en s. k. finstruktur. Mätningar ha verifierat
beräkningarna. — Vid små hastigheter gälla de tidigare kända lagarna om
massans och energiens konstans, men numera förenade
på ett öfvertygande sätt. 3:o. Den nya teorien ledde
vidare till ett betydligt påtagligare samband mellan
de elektriska och magnetiska krafterna, än tidigare
teorier mäktat ge.

På den i hufvudarb:s art:s senare del antydda
s. k. generella relativitetsteorien har det senaste
årtiondet nedlagts enormt arbete, hvarvid
Einstein (se d. o. Suppl.) gått i täten. Man har
lyckats bygga upp en inom sig och gentemot alla
kända fenomen motsägelselös teori, som framställer
både hastigheter och accelerationer, ja rummets och
tidens dimensioner som definierade af världens massor
(eller annorlunda uttryckt: dess energimängder),
och dymedelst tillfredsställer förståndets fordran
på dessa begrepps relativitet. En fortsättning af
Einsteins teori, som efter första ansatser af
Hilbert omformats och utförts af Weyl, ger
också en plausibel koordination af gravitationen
och elektriciteten. Ett frapperande resultat af den
generella relativitetsteorien är, att rum-tids-världen
i stort måste ha andra egenskaper än som tilläggas
den enligt Euklides’ geometri, kombinerad med vår
föreställning om en därifrån fristående tid. Världen
är krökt, säger man, och det så, att den endast
eger ändliga afstånd, utan att dock ega några
geometriska gränser (jfr en sfäryta, på hvilken
blott finnas ändliga afstånd, ehuru begränsande
kanter saknas). Dessa afvikelser från tidigare
rum-tid-föreställningar göra sig emellertid nämnvärdt
gällande först vid stora, astronomiska afstånd. De
äro därför svåra att komma åt med observationer. I
några punkter ha dock teoriens förutsägelser blifvit
tydligt verifierade genom mätningar. Storaxeln
i planeten Merkurius’ bana vrider sig långsamt,
och vridningshastigheten öfverensstämmer, så godt
man af mätningarna kan döma, med den af teorien
fordrade på 43 vinkelsekunder på 100 år. Vidare
har man konstaterat en af teorien fordrad liten
förskjutning mot rödt af linjer i solspektrum. Som
det mest öfvertygande belägget för teorien räknas,
att man kunnat kvantitativt godt konstatera den
af densamma förutsagda krökningen af ljusets väg
i närheten af stora massor. Denna effekt visade
sig nämligen med väntad storlek så, att stjärnor,
som vid solförmörkelser (observationerna härstamma
från förmörkelserna 29 maj 1919 och 21 sept. 1922)
observerades nära solen, syntes något förskjutna
från sitt normala läge ut från solen. Ingen annan
teori än relativitetsteorien har kunnat förklara
dessa nämnda fenomen otvunget än mindre, som
relativitetsteorien gjort, på förhand ange deras
storlek. Se H. K. Schjelderup, "Relativitetsteoriens
världsbild" (i serien "Vad vi veta", 1925).
R—r H.

*Religionsfrihet. De ansatser till förändrad
lagstiftning ang. utträde ur svenska kyrkan,
som i senare tid gjorts, ha icke ledt till
resultat. Däremot antog 1925 års riksdag för sin
del ny lag ang. borgerlig begrafning, utan medverkan
af svenska kyrkans prästerskap i annan mån än, att
upplåtelsen af kyrka för sådan begrafning gjorts
beroende af kyrkoherdens medgifvande. Frågan går
därpå till det i okt. s. å. sammanträdande kyrkomötet.
Rld.

*Rembedalsfoss heter nu Rembesdalsfoss,
Rembedalsskaakje Rembesdalsskaakje och Rembedalsvatn
Rembesdalsvatn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>