Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Primates ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(keeper) för den mineralogiska afd. Han har utfört ett
stort antal arbeten såväl inom petrografien som inom
den speciella mineralogien.
K. A. G.
*Pripet. Under Världskriget utkämpades häftiga strider
mellan ryssarna och centralmakternas trupper s. om
P. särskildt 29 dec. 1915, 5 jan., 1 febr., 14 mars
och 12 maj 1916. Jfr Världskriget, sp. 194.
L. W:son M.
*Pris. 1. Nationalek. Världskriget medförde i alla
länder starka oregelbundenheter i prisbildningen. Den
internationella trafiken hämmades och afbröts delvis,
den produktiva befolkningen indrogs till krigstjänst
i de krigförande länderna och mobiliserades i
större eller mindre utsträckning i de tills vidare
neutrala, hvarigenom produktionen nödvändigtvis
måste inskränkas, och själfva produktionsapparaten
togs i alltmera vidgad omfattning i anspråk för
krigsändamål. Häraf föranleddes en successivt ökad
knapphet på varor, som icke kunde undgå att verka
prisstegrande. När staternas ökade penningbehof
medförde tillskapandet af nya betalningsmedel i
allt raskare fart, skärptes genom denna inflation
(se d. o. Suppl.) den äfven därförutan oundvikliga
prisuppgången. Denna utveckling åter ledde till ett
bekymmersamt förvärrande af den mindre bemedlade
befolkningens försörjningsmöjligheter. En allmän
lönestegring hade, särskildt med hänsyn till
förhållandena i de krigförande länderna, där så
många familjer voro beröfvade sina försörjare,
icke varit ett effektivt botemedel, men skulle å
andra sidan för hela näringslifvet och ej minst för
statsmakterna ha medfört allvarliga olägenheter. Då
den enda rationella utvägen, nämligen att åter
minska betalningsmedlen och därigenom tvinga
tillbaka prisen, var eller åtminstone öfverallt
ansågs vara oframkomlig, föranleddes statsmakterna
att söka genom andra ingrepp i prisbildningen hålla
den fortgående stegringsrörelsen tillbaka. Till en
början skedde detta förnämligast genom utfärdande af
föreskrifter om maximipris (för Sveriges del se härom
Förfogandelagarna. Suppl.). Det befanns emellertid
snart, att dessa voro för sitt egentliga syfte
olämpliga. Skulle de ge konsumenterna den åsyftade
lättnaden i deras lefnadskostnader, måste de sättas
lägre än hvad som betingades af rådande tillgång
och förutvarande efterfrågan. Det billigare priset
ökade efterfrågan samtidigt med att det tenderade
att minska tillgången genom att göra produktionen
mindre lönande. Följden blef minskning af produktionen
hand i hand med de maximerade varornas försvinnande
ur den lagliga handeln och en alltmer omkring sig
gripande smyghandel. Betydelsen af smyghandeln har
dock, åtminstone för Sveriges del och hvad de större
förbrukningsartiklarna beträffar, utan tvifvel starkt
öfverskattats. Maximiprissättningarnas förnämsta
inverkan blef därför produktionsminskning. När man
kommit till insikt härom, undvek man därför maximering
af pris, därest icke därmed förenades varornas
inlösning och utdistribuering genom offentliga
myndigheters försorg (för Sveriges del se härom
Folkhushållningskommissionen. Suppl.). Det kunde
dock hända, att maximipris rentaf åsattes i syfte
att inskränka produktionen af vissa varor. Ett
karakteristiskt exempel härpå är det svenska
maximipriset på kalfkött. Detta sattes så högt, att
försäljning af kött af spädkalfvar ej skulle däraf
hindras, men för lågt för att göra uppfödning
af gödkalfvar lönande. Dylik uppfödning skulle
nämligen ha allvarligt inkräktat på städernas
redan förut alltför knappa mjölktillförsel, utan
att ge nämnvärd kompensation genom den ökade
tillgången på kalfkött. Under Världskrigets
senare år blef statsmakternas förnämsta omsorg
på hithörande område att med alla till buds
stående medel öka varutillgången. Om detta icke
kunde ske inom sådana prisgränser, att de ansågos
öfverkomliga för befolkningens breda lager, utgick
man från att prisförbilligande skulle ske genom
tillskott af statsmedel. Den alltjämt fortgående
inflationen underlättade detta system åtminstone
till någon tid. En i många länder tillämpad
metod i produktionsbefrämjande syfte blef härvid
fastställandet af minimipris. Under den tid, då man
bland producenterna — framför allt jordbrukarna —
befarade, att omedelbart efter Världskrigets slut
ett starkt prisfall skulle inträffa, påtog sig
staten risken härför genom att utfästa sig att
till ett angifvet pris, som ansågs under alla
omständigheter skola medge en lönande produktion,
inköpa de partier af vissa särskildt önskvärda varor,
som under loppet af en fixerad tidsperiod erbjödos
staten till inlösen. I Sverige gällde minimipris å
inhemsk brödspannmål under skördeåret 1919—20. I
och med att produktionen och den internationella
samfärdseln åter kommo i gång, bortföllo i allmänhet
de statsgaranterade minimiprisen såsom obehöfliga
och för staten alltför dyrbara. — 2. Om idrottsliga
 |
| Vinterpokalen, vandringspris. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
