Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 1009-1010 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

torde ha verkat för resning mot danskarna. Han anslöt
sig april 1521 vid Gustaf Vasas besök i Ofvansjö
till denne och hade möjligen redan dessförinnan
i förening med Stockholmsborgaren Jöns Varg börjat
striden medelst en jakt, som i skärgården oroade
sjöfarten på Stockholm. Af Gustaf utrustades Peder
Fredag senare med kaparbref, och i okt. s. å. blef
han höfvitsman för det läger denne lät slå på
Lofön. Där tillbakaslog han på julaftonen ett
utfall från de i Stockholm belägrade, och hösten
1522 utmärkte han sig vid tillbakaslåendet af ett
utfall mot Gustafs läger på Södermalm. Han stupade
1525 vid stormningen af det utaf Berend von Melen
besatta Kalmar. Jfr N. Ahnlund, "Peder Fredag"
(i "Oljoberget och Ladugårdsgärde", 1924).

*Peder Månsson föddes, såsom uppges redan i
"Diarium Vadstenense", i Jönköping, och dialekten
i hans skrifter är typisk nord-småländska (se härom
E. Smedberg, "Peder Månssons landsmanskap", 1920). I
senare tid ha af R. Geete i "Sv. fornskr. sällsk:s
skrifter" utgetts P. M:s skrifter på svenska med
inledning (1913—15) och Vadstenabrodern P. M:s bref
på svenska från Rom till Vadstena kloster 1508—1519
(1915). P:s samtliga (8) numera kända rimmade
"förspråk" till hans prosaskrifter äro (i lätt
moderniserad form) utg. af R. Geete under titeln
"Peder Månsson, vår siste svenske medeltidsskald"
(i "Ord och bild" 1923; omtryckt i förf:s "Ur
språklådan", 1924).
R. G.

*Pedersen, Tord. Af Drammen utkom d.
2 1921.
M. H.

Holger Pedersen.

*Pedersen, Holger,
afslutade Vergleichende grammatik etc.
1913, utgaf 1916 Grammatik, Læsebog i russisk
och den populära skriften Et blik paa
sprogvidenskabens historie, 1921 Les formes
sigmatiques du verbe latin och 1924
Sprogvidenskaben i det nittende
aarhundrede (sv. uppl. s. å.).
P. E—t.

Pedersen, Jörgen, dansk politiker, f. 18 jan. 1841
invid Odense, d. 6 juli 1920 i Odense, tog 1863
skollärarexamen och var folkhögskollärare, tills
han 1873 blef redaktör för "Fyns tidende" i Odense,
som han gjorde till en af Danmarks största och
inflytelserikaste provinstidningar. Som led. af
folketinget 1876—86 och af landstinget 1886—1920
tillhörde han den moderata vänstern och spelade,
särskildt under sina sista år, en ledande roll. Han
var bl. a. en af hufvudmännen, då grundlagsstriden
1912—15 fördes fram till en fredlig uppgörelse.
P. E—t.

Pedersen, Peder Oluf, dansk elektrisk ingenjör,
f. 19 juni 1874 vid Varde, blef 1897 polyteknisk
kandidat och började 1899 ett betydelsefullt
samarbete med Vald Poulsen (se d. o.) för vidare
utveckling af telegrafonen, Poulsen-bågen
och trådlös telegrafi. P. blef 1909 docent
i svagströmselektroteknik vid polytekniska
läroanstalten i Köpenhamn, 1912 professor och 1922
anstaltens direktör. Han har bl. a. anställt undersökningar
om mikrofonkontakter och elektriska urladdningar
samt utarbetat en metod för mätning af mycket
små tidslängder. Som svagströmstekniker har
P. världsrykte. Han blef 1917 led. af Videnskabernes
selskab, 1922 af Fysiogr. sällsk. i Lund. P. har
utgett bl. a. Telefonledningernes teori (1914).
P. E—t.

*Pedersöre. 1. Toholampi (ej Tokolampi). Halso,
Ullava och Lestijärvi äro nu själfständiga
församlingar. — 2. Socknen hör nu till Borgå (svenska)
stift. Areal 414 kvkm. 7,715 inv. (1923).
O. B—n.

Pediastrum, bot., algsläkte af kl. Protococcales.
Cellerna äro ordnade skiflikt (se Plankton,
fig. 10). Vegetativ förökning sker genom svärmceller,
som bildas i skifvans celler, ur hvilka de träda
ut genom en springa i väggen, omgifna af väggens
innersta blåslikt utvidgade skikt. Efter en kort tids
rörelse ordna de sig i blåsan till en ny skifva,
s. k. cellfamilj l. coenobium. Alla arterna lefva
i sött vatten. Deras könliga förökning sker genom
gametkopulation.
G. L—m.

*Pedicularis, bot. I Sverige äro 8 arter funna.

Pedochio, [-då’kiå] Curzolas (se d. o. 2) hamn.

*Pedrell, Felipe, dog 11 aug. 1922 i Barcelona.

*Peel. — 7. Arthur W. P., viscount Peel, dog
24 okt. 1912 på sitt gods Sandy i Bedfordshire. —
8. William Robert Wellesley P., 2:e viscount Peel,
den föregåendes son, politiker, f. 7 jan. 1867, blef
1893 advokat och 1900 led. af Londons grefskapsråd,
där han 1908—10 var det kommunala reformpartiets
ledare och 1914 rådets ordf. Han var (unionistisk)
led. af underhuset från 1906 till 1912, då han ärfde
faderns viscountvärdighet. P. inträdde 1917 i Lloyd
Georges ministär som understatssekreterare för civil
värnplikt, var 1919—21 understatssekreterare för
krigsärenden och 1921—22 kansler för hertigdömet
Lancaster och är sedan okt. 1924 minister för Indien
i Baldwins ministär.’
7—8. V. S—g.

*Peerage. Antalet lords of appeal in ordinary är
numera 6. — Sedan kvinnor fått rösträtt och valbarhet
till underhuset, ha flera gånger förslag framställts
om, att "peeresses in their own right" skulle få säte
i öfverhuset. Senast förkastades ett sådant förslag
af öfverhuset 1925.
V. S—g.

*Pegamoid lär framställas af celluloidaffall och
ricinolja.

*Pegel. Se vidare Vattenstånd.

*Pegelow, Fredrik (Frits) V. H., var 1919—23
ordf. i statens arbetslöshetskommission. Han
är ordf. i förvaltningen af Cedergrenska
uppfostringsfonden (se d. o. Suppl.).

Péguy, Charles Pierre, fransk författare,
f. 7 jan. 1873, d. 5 sept. 1914, var bördig från
Orleans. Fadern är okänd, modern lefde på att hyra ut
stolar i en kyrka. P. fick genom mecenaters ingripande
komma till Paris och studera, men lämnade École
normale efter en misslyckad examen för att helt egna
sig åt författarskap. 1900 uppsatte han en tidskrift,
"Cahiers de la quinzaine", som snart blef och under
15 års tid fortfor att vara samlingsorganet för
den radikala unga intelligensen; till de förnämste
medarbetarna hörde Romain Rolland, som här publicerade
de första delarna af "Jean-Christophe". P. själf
förblef emellertid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>