Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nederländska ordonnansen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Samlaren", XXXIV), och Kritik. Suppl., sp. 1224.
*Neisser, A., var professor i Breslau (ej Berlin)
och dog där 30 juli 1916.
*Neitzel, O., dog 10 mars 1920 i Köln.
*Nejlikbrosksvamp. Se färgplansch I till art. Svampar.
Nejlikehus. Se Växthus, sp. 483 och fig. 5.
Nejlikkummer, bot. Se Nejlikrot.
Nejlikpeppar, detsamma som kryddpeppar (se d. o.).
Nekludov [-ljudåf], Anatolij, rysk diplomat,
f. omkr. 1855, tjänstgjorde som legationssekreterare
i Sofia, Konstantinopel och Belgrad, var därpå i 6
år legationsråd i Paris och 1911—13 ryskt sändebud
i Sofia. När efter Andra Balkankriget Rysslands
inflytande i Bulgarien nästan försvunnit, ansågs
ett diplomatombyte där önskvardt, och N. bytte
plats med ryska sändebudet i Stockholm, Savinskij,
hvilkens ställning där blifvit ohållbar. I Stockholm
var N. ackrediterad 1914—17, utsågs i april 1917
af provisoriska ryska regeringen till ambassadör i
Madrid och tog i sept. s. å. afsked, enär han ansåg
det växande sovjetinflytandet på ryska regeringen
ha framkallat allmän upplösning och laglöshet. Sina
minnen från Bulgarien, Sverige och Spanien har
N. samlat i memoarboken Diplomatic reminiscences
(1920; först publicerade i en fransk tidskrift;
"En diplomats minnen", 1921). Hans bulgariska
minnen ha rätt stort historiskt värde; minnena
från Sverige äro af mera episodiskt intresse.
V. S—g.
Nekrasov [njekra’såf], Nikolai Vissarionovitj,
rysk politiker, f. 1879, blef ingenjör från väg-
och vattenbyggnadsinstitutet samt utnämndes 1902
till lärare i ritning vid teknologiska institutet
i Tomsk och blef där 1905 professor i statik och
brobyggnad. Han tillhörde 3:e riksduman (1911) och
anslöt sig först till progressistgruppen, men efter
dennas upplösning till kadettpartiet, till hvars
ledare han hörde. I 4:e riksduman (1913) valdes
han slutligen till 2:e vice ordf. N. tillhörde
kadetternas vänstra flygel och invaldes vid
revolutionen i mars 1917 i regeringen, där han blef
kommunikationsminister och småningom allt närmare
anslöt sig till Kerenskij. Han råkade i konflikt
med sitt parti på grund af frågan om eftergifter
åt ukrainerna, hvilkas beviljande kadetterna
motsatte sig, och afgick ur regeringen 16 juli,
men återinträdde vid regeringens konstruktion efter
bolsjevikupproret några dagar därpå och blef nu
ministerpresidentens, Kerenskijs, ställföreträdare
samt ledde i denna egenskap ofta regeringen under
Kerenskijs frånvaro. Då han utsattes för ihärdiga
personliga angrepp, utträdde han åter i midten af
sept. ur regeringen för att ej försvåra Kerenskijs
ställning. Han utnämndes då till generalguvernör
öfver Finland, dit han anlände, men där han ej hann
uträtta något nämnvärdt, innan bolsjevikrevolutionen
7 nov. s. å. sopade bort honom. N:s senare öden äro
okända.
T. C.
*Nekrolog. — Om Necrologium Lundense se Liber
daticus. Suppl.
*Nelson (sp. 749), J. O. G. Sager-N., är numera
företrädd i Nationalmuseum af flera representativa
målningar: Gråvädersstämning på Ladugårdsgärde (1892),
Fosterbröderna (1894), Flickhufvud (odaterad) och i
Göteborgs museum af ytterligare
ett antal målningar (porträtt, stämningar från Bruges,
franska landskap).
G—g N.
*Nelson (sp. 756), Leonard, är sedan 1919
e. o. professor i Göttingen. Bland hans senare
skrifter må nämnas Vorlesungen über die grundlagen
der ethik (3 bd, 1917 ff.) och System der
philosophischen rechtslehre (1920).
Nelson, Axel Herman, biblioteksman, f. 11 sept. 1880
i Norrköping, filos. doktor i Uppsala 1909 och
s. å. amanuens vid universitetsbiblioteket, blef 1914
förste bibliotekarie där. Utom smärre afhandlingar
om klassisk filologi, bok- och biblioteksväsen har
N. offentliggjort Die hippokratische schrift peri
physon (1909), Akademiska avhandlingar vid svenska
universitet och högskolor 1890—1910 (1911), Svensk
bokkatalog 1906—1910 och 1911—1915, Aus J. H. Lidéns
Tagebuch (1921), Peder Swartz gensvar (i "Uppsala
universitetsbiblioteks minnesskrift, 1621—1921", 1921)
och Richard de Bury, Philobiblon (1922, med inl.,
öfv. och anm.).
Nelson, Helge Magnus Oskar, geograf,
universitetslärare, f. 15 april 1882 i Ystad, filos.
doktor i Uppsala 1911, tjänstgjorde 1905—09 vid Ölands
folkhögskola, 1909—15 vid Stenstorps som rektor, blef
1915 lektor vid Stockholms folkskoleseminarium och
1916 professor i geografi i Lund. Bland hans skrifter,
som behandla företrädesvis antropogeografiska
problem, må nämnas Öland (i Emigrationsutredningen,
1909), Om randdeltan och randåsar i mellersta och
södra Sverige (1910), En bergslagsbygd (i "Ymer",
1913), Geografiska studier öfver de svenska
städernas och stadslika orternas läge (i Lunds
univ:s "Årsskr.", 1918) och Canada, nybyggarlandet
(1922). Han har företagit resor bl. a. till Canada
(1921) och svenskbygderna i Nord-Amerika (1925)
och är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund (1918).
O. Sjn.
Nelson, Erik, flygare, f. 12 juni 1888 i Stockholm,
egnade sig först åt sjömansyrket, hvarunder han
bland andra långfärder seglade jorden rundt, tog
1914 anställning som chaufför och mekaniker vid en
automobilfabrik i New York samt 1915 som mekaniker
hos ett aeroplanbolag i Buffalo, ingick 1917 i
Förenta staternas flygkår (aviation service),
där han inom kort blef lärare och löjtnant. 1919
företog han som flygförare och -eskaderchef flera
pröfvande distansflygningar (bl. a. till och från
Alaska) öfver nordamerikanska kontinenten, 17
mars—28 sept. 1924 deltog han som teknisk lärare
och flygförare i amerikanska världsomflygningen
(se d. o. Suppl.). N. var en af de båda flygförarna,
som fullbordade hela flygningen. För denna bragd blef
han vid återkomsten till Amerika föremål för storartad
hyllning.
H. J—dt.
Nelusko, mansroll (indisk slaf; baryton) i operan
"Afrikanskan" af Meyerbeer (se denne).
Nemo me impune lacessit, lat. ("ingen utmanar mig
ostraffadt"), skotska Tistelordens devis.
Nenonen [ne’nånen], Vilho Petter, finländsk militär,
f. 6 mars 1883 i Kuopio, underlöjtnant i rysk
tjänst 1903 och öfverstelöjtnant där 1915, blef
vid frihetskrigets utbrott i jan. 1918 öfverste i
finska armén, deltog i Uleåborgs eröfring och utsågs
till artilleriinspektör och chef för vapenstaben vid
högkvarteret. Efter krigets slut utnämndes han till
byråchef vid fälttygmästardepart., 1919
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
