Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mutter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Müller (sp. 31), Iwan von, dog 20 juli 1917
i München.
*Müller (sp. 32), David Heinrich, dog 21 dec. 1912
i Wien. Dagen förut hade han adlats.
*Müller (sp. 32), Eduard, var äfven 1913
förbundspresident och dog 9 nov. 1919 i Bern.
*Müller (sp. 33), K. H. Gustav, var 1917—21
Schwarzschilds efterträdare som direktor för
astrofysikaliska institutet i Potsdam. Han har vidare
utgett Geschichte und literatur der als veränderlich
anerkannten sterne (tills. med Hartwig; 3 dlr, 1918,
1920, 1922).
*Müller (sp. 33), Ernst (M.-Meiningen), tillhörde
tyska riksdagen till revolutionen 1918. Han är
alltjämt led. af bajerska landtdagen och var maj
1919—juli 1920 bajersk justitieminister. M. har
skrifvit bl. a. Der weltkrieg und der zusammenbruch
des völkerrechts (2 bd, 1914; 4:e uppl. 1917) och
Diplomatie und weltkrieg (2 bd, 1917).
*Müller (sp. 34), Jörgen Peter, kallar sig från
1912 Muller. Han har utgett My breathing system
(1914), My army and navy system (1915) och The daily
five minutes (1923). M. har varit föregångsman
för sporten i Danmark och kämpat för att ersätta
den svenska gymnastiken i skolorna med sportlekar.
P. E—t.
Müller, Karl, tysk evangelisk teolog, f. 1852
i Württemberg, e. o. professor i Berlin 1882,
ord. professor i Halle 1884, i Giessen 1886, i Breslau
1891 och i Tübingen 1903, geheimes kirchenrat och
juris hedersdoktor, anses vara Tysklands f. n. (1925)
mest betydande kyrkohistoriker. Bland hans arbeten,
som blifvit banbrytande hvar på sitt område, märkas
Der kampf Ludwigs des Bayern mit der römischen curie
(2 bd, 1879—80), Die Waldenser und ihre einzelnen
gruppen etc. (1886), Luther und Karlstadt (1907),
Die Esslinger pfarrkirche im mittelalter (s. å.),
Kirche, gemeinde und obrigkeit nach Luther (1910)
och Beiträge zur geschichte der verfassung der alten
kirche (i Preuss. vet. akad:s afh., 1919 o. 1922). M:s
hufvudverk är emellertid Kirchengeschichte (I,
1892; 2:a helt omarbetade och utvidgade uppl. h. 1
1924; II : 1 1897, II : 2 1919; når till slutet
af 1600-talet), som bröt ny väg i kyrkohistorisk
handboksframställning både genom källstudiernas
omfång, skärpa i klarläggandet af idéernas och
händelsernas orsakssammanhang och inaugurerandet
af metoden att låta utvecklingen kontinuerligt
skrida framåt i st. f. den förut brukliga metoden
med stoffets uppdelning inom de olika tidsskedena
i flera parallella linjer. Visserligen har härvid
personlighetens trängts tillbaka för idéernas
utveckling. Särskildt märklig är den ofvan angifna
nya framställningen af den gamla kyrkan 1924. På M:s
70-årsdag (1922) hyllades han bl. a. med en festskrift
("Festgabe") med bidrag äfven från svenskt håll.
Hj. H—t.
Müller, Georg Alexander von, tysk sjömilitär, son
till den i Sverige verksamme agrikulturkemisten
Alexander M. (se Müller, sp. 15), f. 24 mars
1854 i Chemnitz, fick sin skolutbildning i Stockholm
(vid Nya elementarskolan), men inträdde redan 1871 i
tyska flottan. Han var marinattaché i Sverige 1885,
blef 1899 kapitän zur see, 1900 afdelningsföreståndare
i marinkabinettet (och adlad), 1902 flygeladjutant
hos kejsar Vilhelm, 1905 konteramiral, 1906 chef
för marinkabinettet,
1907 generaladjutant hos kejsaren och vice amiral
samt 1910 amiral. Såsom stående kejsaren mycket nära
och honom i regel följaktig på alla hans resor, anses
M. ha haft mycket stort inflytande på marinpolitiken
i Tyskland och ej minst på tyska sjökrigföringen
under Världskriget. För de principer han härvid
följde har han blifvit mycket klandrad, särskildt
af storamiral von Tirpitz, hvilken bl. a. skrifver:
"Kabinettschefen v. Müllers egendomliga, ej lätt
förstådda person har spelat en oerhörd roll för
Tysklands öden. Denne i Sverige uppvuxne, genom en
lång karriär vid hofvet framskjutne, älskvärde,
konstnärligt begåfvade, bland hofvets damer och
societeten omtyckte man hade samtidigt något af
fanatiker." Säkert är emellertid, att M. var en
ovanligt rättrådig man med ädla tänkesätt och varm
fosterlandskänsla.
H. W—1.
Müller, Johannes, tysk
religiös skriftställare, f. 19 april 1864 i Riesa
i Sachsen, har under ett drygt kvartssekel utöfvat
en omfattande, i vida kretsar högt värderad religiös
författarverksamhet. Hufvudsyftet med denna framgår
redan af titeln på den skriftserie, som M. under
många år från 1898 — de första åren tillsammans med
H. Lotzky - utgaf: "Blätter zur pflege persönlichen
lebens". M. vill söka vara en själavårdare för den
moderna kulturmänniskan och vänder sig framför
allt till sådana, som stå det religiösa lifvets
mera gängse former fjärran. Bakgrunden för hans
förkunnelse är kritiken af den personlighetslifvet
nivellerande och utplånande sidan i det moderna
kulturlifvet. Hans lösensord är "omedelbart" och
"ursprungligt" lif. Vägen till detta lif går icke
genom reflexion och viljeansträngning, utan därigenom,
att människan i sin själs innersta kommer i beröring
med verklighetens innansida och produktiva, nyskapande
makt. Med stor energi betonar M., hurusom människan i
den verkliga religionens värld kommer i beröring med
"objektiva makter", med den förborgade lifsmakt, som
gör sig gällande bakom allt skeende och som inifrån
bemäktigar sig och öfvervinner oss. "I den verkliga
religionen råder gudomlig aktivitet, där är nyskapande
lif". Synes M. genom sitt kraf på försänkande i
själslifvets djup träda i förbindelse med den för
mystiken karakteristiska tankegången, så vill han
å andra sidan häfda sin motsättning till all typisk
mystik, hvilken han i själfva verket betraktar såsom
ett religionssurrogat: den verkliga religionen är
enligt honom gudsupplefvelse i motsats till mystikens
gudsnjutning. Kännetecknet på det nyskapande är,
att människan blir förd ut öfver sig själf, att
den nedtryckande själfbeskådningen upphör. Denna
upplefvelse af gudomen blir sedan i lifsförnimmelser
och impulser, som omsättas i lifvet. — Bland M:s
mera betydande arbeten märkas Die bergpredigt (1906,
6:e uppl. 1920; "Bergspredikan tolkad för vår tid",
1922) samt Die reden Jesu (3 dlr, 1909—18; "Vad Jesus
talat, tolkat för vår tid", 1914—16). Några af M:s
mindre verk äro öfv. till sv.: "Vem är Jesus?" (1920),
"Om livet och döden" (1921), "Vad som hämmar livet"
(1920) m. fl. M:s styrka ligger väsentligen i
den väckande och impulsgifvande karaktär, som hans
skriftställarskap eger, samt i hans förmåga att vinna
kontakt med nutida själslif. Hans böcker bära prägeln
af den "omedelbarhet och ursprunglighet", som han
vill förkunna. Terminologien däremot är ofta mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
