Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 645-646 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Murphy ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Musikteori. Se Musik, sp. 1438.

*Musil, A., hade under Världskriget diplomatiska missioner i
Arabien, blef 1918 excellens och 1919 professor i
orientaliska hjälpvetenskaper och nyare arabiska
språk vid tjechiska universitetet i Prag.

Musiviska ögon. Se Öga, sp. 61.

*Muskler. Bilder af människans
muskler på kroppens fram- och baksidor meddelas i
art. Människan, fig. 13 och 14.

*Muskö omfattar nu 4,031 har. 427 inv. (1924).

Musnad, ett slags alfabet. Se Sabéer, sp. 257.

*Musseron. Bilder af blåmusseron och vårmusseron
(hofsvamp) meddelas å färgpl. I till art. Svampar.

*Musslor. — Kokk. Vanliga blåmusslan (se Mytilus)
används kokt eller stekt till åtskilliga
anrättningar ung. på samma sätt som ostron. Om
faran för förgiftning genom musslor se Musselförgiftning.


Mussolini [mosså-], Benito, italiensk folkledare
och statsman, f. 29 juli 1883 i byn Dovia,
kommunen Predappio, invid Forli i Romagna,
är son till en smed och lokal socialistledare,
var efter aflagd folkskollärarexamen en kort tid
vikarierande skollärare, men utvandrade därefter
till Schweiz för att söka arbete. I Lausanne
arbetade han som murerihandtlangare, dref jämsides
därmed revolutionär agitation och utvisades till
följd däraf från kantonerna Lausanne och Genève,
senare äfven från Frankrike efter en kort vistelse
i Marseille. Därefter var han till sin utvisning
från Österrike 1909 medarbetare i C. Battistis (se
d. o. Suppl.) irredentistiska tidning "Il popolo"
i Trient (Trento). M. utgaf därpå 1910—11 i Forli
en radikalt socialistisk veckotidning, som skarpt
angrep den officiella socialistiska partiledningens
opportunism och korruptionen inom italiensk
parlamentarism. För uttalanden mot Tripoliskriget
1911 ådömdes M. fängelsestraff. Han blef 1912
hufvudredaktör för partiorganet "Avanti!" och påyrkade
där vid Världskrigets utbrott 1914 energiskt Italiens
deltagande i kriget. M. uteslöts okt. s. å. som
krigsifrare ur partiet (28 okt.) och uppsatte
i nov. s. å. den interventionsifrande tidningen
"Popolo d’Italia". I kriget deltog han med utmärkelse
från aug. 1915, befordrades 1916 till korpral, men
blef febr. 1917 lifsfarligt sårad af en exploderande
bombkastningsmaskin. I sin tidning stödde han sedan
d’Annunzios expedition till Fiume och bekämpade den
fosterlandsförnekande kommunismen. Regeringens flathet
mot de kommunistiska öfvergreppen förmådde M. att
af ett 70-tal vänner och stridskamrater i Milano 22
mars 1919 bilda den första fascistgruppen. Om denna
rörelses syften, raska spridning och senare utveckling
på godt och ondt se Fascism. Suppl. Afgörande seger
öfver kommunisterna vann M. genom att aug. 1922 nedslå
deras försök till storstrejk. I
ett tal i Udine (20 sept.) accepterade han för
fasciströrelsen, som förut företett republikanska
moment, formligen monarkien och gick därpå att
eröfra den faktiska regeringsmakten (se därom
Fascism. Suppl., och Italien. Suppl., sp. 715). Efter
sina skarors tåg mot Rom blef han 31 okt. 1922
konseljpresident och har sedan dess utöfvat en nästan
diktatorisk myndighet. Om M:s aktion mot Korfu 1923
under en konflikt med Grekland se <sp>Korfu</sp<. Suppl. M:s
anseende led betänkligt af, att man till hans närmaste
omgifning kunde spåra ett par af anstiftarna till
mordet (juni 1924) på fascistregimens oräddaste
motståndare i parlamentet, socialistledaren
G. Matteotti (se d. o. Suppl.). Större delen af
oppositionen har sedan dess afhållit sig från att
deltaga i parlamentsarbetet, och M., som genom
en godtycklig vallag af 1923 skaffat fascisterna
öfverväldigande majoritet i deputeradekammaren,
fann sig hösten 1924 föranlåten att genom en ny
valreform återställa valen i enmanskretsar. Val
enligt den nya vallagen ha emellertid ännu (april
1925) ej företagits, och en sträng presslag försvårar
öppna uttryck för det missnöje, som öfvergrepp från
odisciplinerade fascisters sida framkallat. — Bland
M:s skrifter märkas Discorsi politici (1921), Il mio
diario di guerra (1923; dagbok under hans fältlif),
I discorsi della rivoluzioni (s. å.) och Un anno
di governo fascista (s. å.). Jfr P. Gorgolini,
"Il fascismo nella vita italiana" (1922; "Den
italienska fascismen", 1924), A. Beltramelli,
"L’uomo nuovo" (1923), G. M. Godden, "M. The
birth of the new democracy" (s. å.), D. Russo,
"M. et le fascisme" (s. å.), och I. Hjertén, "M
och den nya demokratien" (1924; med bibliografi).
V. S—g.

*Mustad, Hans, dog 27 febr. 1918.

Mustafa Kemal pascha. Se Kemal pascha ghasi. Suppl.

Mustard [ma’stəd], eng., senap.

*Mustasaari, socken, hör numera till Borgå (svenska)
stift. 10,192 inv. (1923).
O. B—n.

Mustelus lævis, zool. Se Yngelvård.

*Mutation. — 3. Genom de senaste årens undersökningar
af mutationsföreteelserna har vår kunskap om detta
komplicerade problem i hög grad fördjupats. Det har
visat sig, att nedsatt vitalitet öfver hufvud är
ett utmärkande drag för de allra flesta mutationer,
vare sig de äro recessiva eller dominerande. Genom
yttre agentier har man lyckats utlösa mutationer
eller i hvarje fall förstärka en redan förefintlig
mutationsfrekvens. Hos växter ha arfenhets-mutationer
studerats, särskildt hos lejongap och sädesslag,
hos djur, framför allt hos flugsläktet Drosophila
(Morgan m. fl. i Amerika), där ett mycket stort antal
mutationer af olika slag experimentellt påvisats. På
senaste tid ha äfven konstaterats mutationer, som
stå i samband med förändring af kromosomernas antal
(bl. a. hos Datura, Blakeslee).

I fråga om mutationernas betydelse för evolutionen
råda delade meningar. Utan tvifvel spela de
allra flesta hittills konstaterade mutationerna
på grund af sin nedsatta vitalitet ingen roll
därvidlag. Sannolikheten talar dock för, att
mutationer i vissa sällsynta fall kunna uppkomma,
som äro lifsdugliga nog att föra differentieringen,
formbildningen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>