Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medborgarrätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tizian i Uffizigalleriet. Jfr G. F. Young, "The
Medici" (2 bd, 1911).
*Medicin. På flera enskilda punkter inom
medicinen ha, sedan hufvudarbetets artikel skrefs,
viktiga landvinningar gjorts. Erinras må om den
vidgade erfarenheten öfver ultravisibla mikrobers
betydelse som infektionsämnen, om insekters och
andra djurs roll som smittspridare, den vidgade
erfarenhet, som Världskriget medfört i afseende på
vaccinationsmetodernas sjukdomsförebyggande betydelse,
om ärftlighetsforskningens framsteg och tillämpning
på sjukdomsläran, om nya erfarenheter öfver
kräftsvulsternas orsaksförhållanden, framstegen
i röntgenologi och radiologi, utvidgandet af
belysnings- och genomlysningsmetoderna (särskildt
i torakoskopering), upptäckten af insulinet
m. m. Också allmänpatologiskt sedt har en ny syn
på sjukdomsväsendet stadgats. Med all den eminenta
förtjänst om medicinens utveckling, som Parisskolan
i början af 1800-talet skänkte medicinen genom den
patologisk-anatomiska forskningens fördjupande,
af Virchow senare ytterligare vidgad till en
cellernas patologi, bredde dock denna alltför
exklusiva anatomiska syn på sjukdomarna sin
slagskugga öfver patologien. För behandlingen af
de sjuke betydde detta ej så mycket, ty läkaren
hade alltjämt sin klara uppgift att söka förebygga,
mildra och bota. Han hade "på känn" insikten om de
sjuka organens reservkraft. Denna sida har med tiden
ristats med klarare stil. Ett organ är ej sjukt
enbart med hänsyn till sin anatomiska förändring;
sjukdomsgraden och därmed prognosen bero i första
rummet af den funktionella reservkraft, som det
sjuka organet besitter. Det patologisk-anatomiska
betraktelsesättet har därmed alltmer kompletterats och
modifierats med ett patologisk-fysiologiskt och ett
patologisk-kemiskt betraktelsesätt öfver sjukdomen. I
detta mognande arbete har experimentalpatologien
sin gifna stora uppgift. En af dess mest påtagliga
vinster är insulinbehandlingen af sockersjukan. Andra
exempel kunna hämtas från hjärt- och njursjukdomarnas
områden. Bland nyare litteratur må nämnas C. Sundberg,
"Läkarvetenskapen och dess samhällsbetydelse under
det nittonde århundradet" (1920; öfv. till da. 1925),
R. Tigerstedt, "Dokument ur medicinens historia under
sextonde och sjuttonde århundradet. (Paracelsus,
Vesalius, Colombo, Harvey, Malpighi, Rudbeck,
Paré, Sydenham.) Till svenskan återgivna"
(Helsingfors, 1921) och "Medicinens utveckling till
en naturvetenskap" (2 dlr, 1924), Robin Fåhræus,
"Blodet i läkekonstens historia" (i "Natur och
kultur" 1924), och G. Neander, "Ur lungsotens och
lungsotsbehandlingens äldre historia i Sverige"
(s. å.). För främjande af medicinsk forskning
verkar Svenska sällskapet för medicinsk forskning
(se d. o. Suppl.).
C. S—g.
(I hufvudarbetets art., sp. 1430, r. 4 uppifrån står
Liborius bör vara Libavius.)
*Medicinalstyrelsen utgöres numera i följd af
ny instr. 17 dec. 1914 (med smärre ändringar
1916 och 1917) af en generaldirektör och chef
samt 6 byråchefer, hvilka förestå hvar sin byrå,
nämligen medicinalbyrån. hospitals-, hälsovårds-,
allmänna, veterinär- och kameralbyrån, och med
undantag af chefen för kameralbyrån benämnas
medicinalråd. Generaldirektören samt byråcheferna
å medicinal-, hospitals-, hälsovårds- och allmänna
byrån skola vara legitimerade läkare; byråchefen å veterinärbyrån
skall vara legitimerad veterinär och byråchefen å
kameralbyrån skall ha fullgjort, hvad författningarna
föreskrifva i fråga om dem, som i domarämbeten må
nyttjas. Vid styrelsens sida äro ställda Vetenskapliga
rådet, där psykiatri och rättsmedicin företrädas af
hvardera 2 medlemmar (jfr Rättsmedicinalväsendet),
hygien, medicin, kirurgi, obstetrik, oftalmiatrik,
syfilidologi, tandvård, farmaci och apoteksväsen,
byggnadstekniska sjukhusfrågor samt juridisk teori
och praxis af hvardera 1 medlem, och Veterinärrådet,
där landtbruksnäringen och veterinärpraktisk
verksamhet företrädas af hvar sin medlem. Dessutom
biträdes styrelsen af 1 extra byråchef, som
handlägger ärenden rörande apoteksväsendet,
1 ombudsman, 1 öfverinspektör för sinnessjukvården,
1 statsinspektör öfver köttkontrollen, 1
inspektör öfver sjuksköterskeväsendet, 1 kamrer,
1 hospitalskontrollant, 1 kassör samt af nödigt
antal assistenter och byråtjänstemän m. m. För
vetenskapliga undersökningars verkställande har
styrelsen till sitt förfogande 4 laboratorier:
1 bakteriologiskt, 1 rättskemiskt, 1
farmaceutiskt och 1 veterinärbakteriologiskt
(se Statsmedicinska anstalten, äfven i Suppl.,
och Statens veterinärbakteriologiska anstalt).
R. W.
Medicinare, hvardaglig benämning på medicine
studerande.
Medicinska föreningen. Se Stockholms förenade studentkårer.
*Medicinska kongresser. Den 1:a internationella
fysiologkongressen hölls 1889 i Basel; den 12:e skall
hållas i Stockholm 1926. — Nordiska neurologkongresser
(omfattande medl. från Sverige, Danmark, Norge och
Finland) ha hållits i Köpenhamn (1922) och Stockholm
(1924), där Nordisk neurologförening bildades. Nordisk
ortopedisk förening bildades 1919 och har sedan dess
hållit årsmöten. Nordisk pediatrisk förening bildades
1921 vid pediatriska kongressen i Stockholm (1924
hölls kongress i Kristiania). Nordisk patologkongress
hölls i Stockholm 1922, där Nordisk patologförening
bildades. Nordisk tuberkulosläkarförening, stiftad
1919 i Köpenhamn, har sina kongresser i samband med
Nordisk förening för invärtes medicin, stiftad vid
den invärtes-medicinska kongressen i Lund 1913 efter
den i Bergen 1911 hållna kongressens förberedande
arbeten. Nordisk dermatologisk förening stiftades
1910 på kongress i Köpenhamn. Om kongresser af
Skandinaviska tandläkarföreningen se d. o. Samtliga
dessa sammanslutningar hålla sina möten i någon af
ländernas hufvudstäder och någon gång i andra större
kulturcentra, såsom Bergen, Göteborg, Lund.
C. S—g.
Medicinska sällskapet. Se Svenska sällskapet för
medicinsk forskning. Suppl.
Medikofilen, hvardaglig benämning på den numera
afskaffade medicinsk-filosofiska examen, som var
preliminärexamen till medicine kandidatexamen (se
Examen och Kandidat).
Mediko-mekaniska institutet. Se Zander, J. G. V., sp. 684.
*Medin, K. Oskar, lämnade 1915 hälsovårdsnämnden. Han
är hedersled. af Internationella föreningen
mot tuberkulos (1912), Gesellschaft für
kinderheilkunde (s. å.) och Svenska läkaresällskapet
(1916). Jfr Heine-Medinska sjukdomen. Suppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
